Flora Wiström

FRUKOST WITH A VIEW & LIVETS BOKAFFÄR

Hej! Följ med på vår andra dag i Lissabon aka världens kanske finaste stad.

Vi släpade oss upp till hotellets frukostservering. Där var det fint.

Och så åt vi frukost på terrassen med utsikt över hela jäkla staden. Jag tog en macka med stekt svamp och tomater, frukt, sojamjölk med müsli, kiwi- och apelsinjuice och en kaffe.

Vi spanade ner på människor som korsade torget.

Sen gick vi ut på stan! Köpte lite smink, lite strumpbyxor, lite vatten. Sådana saker.

Här kanske det vore trevligt att bo.

Då skulle jag köpa mina blommor här.

Dagens destination låg en bit utanför stadskärnan, och vi bestämde oss för att promenera dit. Efter en tredjedel blev vi (mest Sandra) akutkaffesugna och stannade vid denna lilla kaffekiosk. Det var SÅ varmt i solen.

Sen gick vi vidare.

Ett annat tecken på att den här staden kallas lilla San Francisco: Den röda bron.

Jag hade på mig jeans från Monki, blus från Weekday och skor från Vans.

Och en gammal scarf.

Sen var vi äntligen framme på LX Factory, ett industriområde med en massa hippa butiker, caféer och restauranger.

Vi fick bra feeling direkt.

Vi var lunchhungriga så vi rekade området efter det ultimata stället. Det här såg fint ut exempelvis.

Men sen hamnade vi här, på Restaurante A Praca. Vi fick inte sitta på uteserveringen för det ”regnade” (obs typ två droppar), men det var okej för här strömmade dagsljuset in.

Vi slog oss ned vid fönstret. Alltså denna person hörni. Så bra.

Vi beställde in friterade haricotverts (det var så goda att jag nästan smällde av) och pimientos de padrón. Och sedan varsin huvudrätt som var ganska dålig.

Sen blev det kaffedags.

Och en runda i butikerna. De sålde exempelvis marmelad i sådana här färgtuber. Varför köpte jag ingen.

Köpte däremot ett munspel att ge bort till någon unge någon gång. Sandra köpte portvin 🙂

Men vi tyckte bäst om bokhandeln. Så jädra fin. Ler Devagar heter den, vilket betyder ”läs långsamt”.

Såg den här stjärnbildspostern som vore fin i ett barnrum exempelvis. Den som hittar den online till mig får en guldstjärna.

De hade även en enorm tryckpress där inne. Så imponerad av sånt.

Sen hängde vi på hotellet en stund, innan vi åt middag med Sandras roliga bloggläsare, men då glömde jag ta med mig minneskortet. Och det var allt från vår Interrail! Bästa samarbetet ever.

VI DRICKER CAVA PÅ EN TROTTOAR & PIMPLAR DRINKAR PÅ EN GAMMAL BORDELL

Vid tvåtiden fick vi äntligen checka in på vårt hotell, Independente. Det var verkligen pangfint, med stora valv, gamla koffertar, industrimöbler och skäggiga killar i kepsar.

Vi hade hittat det genom att googla på hotell i Bairro Alto, men när vi var i Lissabon insåg vi att det är ett sånt hotell som alla rekommenderar. Dit går locals för att dricka öl en fredag eller för att äta middag i restaurangen = bra betyg. Om jag åker tillbaka till Lissabon och inte hyr en lägenhet, så vill jag lätt bo här igen.

Vårt rum hade en  fransk balkong som vette ut mot torget. Vi jobbade lite och powernappade till ljudet av ett jazzband som spelade där utanför.

Och så sminkade vi oss i sängen, för ljuset i badrummet var så dåligt. Sandras vattentäta teori är att det är en snubbe som har inrett det.

Sen gick vi ner till hotellets innergård för att dricka bärs med Agnes, som hade hört av sig då hon bor i Lissabon. Dessa två bilder är Sandras för övrigt.

När magarna började kurra så tog vi oss ner för kullerstensgatorna till Taberna da rua des Flores, där vi skulle äta middag. Jag hade sett de här bilderna och blivit lite kär, och så hade vi fått tips på Instagram. Vi pratade förresten om att det är så himla fint hur vissa ger så utförliga tips som måste tagit skitlänge att skriva, och att de (ni) som gör det är väldigt generösa och fina personer.

Det var en stunds väntetid så vi beställde en flaska cava. Jag gillade vår servitris så himla mycket alltså oh man, det var något med hennes energi.

Cavan gick såklart rakt upp i huvudet på oss alla tre 🙂

Sen käkade vi vår middag (God! Tips!) och pratade om artificiell intelligens och första hånglet.

Men sen var det dags att gå vidare.

Till den här fina baren, Pensão Amor, som har varit en gammal bordell.

Där dreglade Sandra över matrosklädda servitörer tills jag ryckte henne i jackan och sa att jag behövde åka hem, innan jag skulle råka somna med huvudet på barbordet. Vi hade ju åkt tåg natten innan och hållit igång på stan sedan klockan 8 på morgonen och ibland känns min kropp snarare som 61 år i stället för 21.

Slut på vår första Lissabonkväll!

EN FÖRMIDDAG I EUROPAS TROLIGTVIS FINASTE STAD

I fredags vaknade jag och Sandra upp i Lissabon! Vi hade tagit nattåget från Madrid vilket var som trolleri. Vi somnade i en privathytt med eget badrum och vaknade upp tretton timmar senare i ett annat land. Sova ska en ju liksom ändå göra, så varför inte passa på att resa samtidigt?

Tågstationen i Portugals huvustad var så oerhört jävla fin. Det började lovande med andra ord.

Det första vi gjorde var att ta oss till hotellet (The Independente hostel & suites om någon undrar), som hade den här flippade utsikten. Där dumpade vi våra saker. Då var klockan 08.30. Men eftersom vi inte fick checka in förrän kl 15 så vi behövde göra stan omedelbart. Sagt och gjort.

Vi gick över lummiga torg, och pekade på varenda mosaiktäckta byggnad med munnar formade som O:n.

Och hoppade vi undan för spårvagnarna.

Vi ville äta frukost på ett café som vi tittat ut, men blev panikhungriga och behövde stödmat. Sandra köpte tjusig frukt och jag åt en askonstig portugisisk bakelse.

En kan ju fatta varför den här staden kallas lilla San Francisco.

Vi hängde mest i en stadsdel som heter Bairro Alto. Där skulle jag vilja bo någon gång i framtiden.

Helst i det här huset.

Då skulle jag också hänga ut tvätten utanför fönstret.

Och plantera pelargoner på min franska balkong.

Så fint att vi ville gråta.

Sen gick jag och min kissemiss och drack kaffe i dockstorlek. Ja, espresso då alltså.

Och så satt vi och jobbade en stund. Utomhuskontor alltså, vilken grej.

Sen gick vi till matmarknaden (Mercado da Ribeira) för att spana på enorma paprikor och små konstiga citrusfrukter.

Och sen öppnade ÄNTLIGEN vårt frukostställe. Cafe Tati.

Vi slog oss ned vid fönstret och beställde in lemonad.

Jag kunde äntligen äta vegansk mat igen, och Sandra tog ceviche och pimientos de padrón. Så semesterlyxigt.

Mer Lissabon får ni en annan dag!

TOLEDO I REGNSKUR

Dag 2 i Toledo. Det regnade och regnade och vi försökte tyda Google Maps vägbeskrivningar utan att få vattenskador på mobiltelefonerna.

Hej du lilla pittoreska stad.

Vi strosade mest runt och gjorde ingenting. Typ fotograferade, tittade på folk och drack starkt kaffe.

Och trängde oss fram till katedralen.

Som var fett stor och fett vacker. Såhär ser det ut där inne. Får svindel när jag tänker på att varje yttepytteliten utsmyckning har tagit timmar att göra, och att så små människor kan bygga så stora byggnader.

Det här är Sandras religiöspose. Tycker mest hon ser ut som en person ur en sängreklam.

Här var det fint.

Det fanns en hemlig trädgård där inne.

Med apelsinträd. Jag vill också ha ett sånt.

Bra känsla när en får fälla ihop paraplyet, eller hur?

Vi gick till en matmarknad (folktom ofc) för att äta. Det var rätt äckligt faktiskt, men kocken hade så snälla ögon så det var okej ändå.

Mot eftermiddagen blev vi sugna på sangria och glass. Så då förtärde vi det, och pratade om baksidetexter, namn på romankaraktärer och gamla ragg.

Och sen åt vi middag på en liten restaurang med rangliga plastbord. Min spaghetti var det deppigaste någonsin (överkokt pasta, ketchup och någon plastig ost) men vi råkade beställa in en hel flaska rödvin i stället för två glas, vilket var kul : )

Sen var det dags att säga adjöken till Toledo.

– I det här ljuset blir vem som helst en mästerfotograf.

Vi väntade tålmodigt på tåget.

Herrå Spanien, ses en annan gång!