Dag 2 i Toledo. Det regnade och regnade och vi försökte tyda Google Maps vägbeskrivningar utan att få vattenskador på mobiltelefonerna.

Hej du lilla pittoreska stad.

Vi strosade mest runt och gjorde ingenting. Typ fotograferade, tittade på folk och drack starkt kaffe.

Och trängde oss fram till katedralen.

Som var fett stor och fett vacker. Såhär ser det ut där inne. Får svindel när jag tänker på att varje yttepytteliten utsmyckning har tagit timmar att göra, och att så små människor kan bygga så stora byggnader.

Det här är Sandras religiöspose. Tycker mest hon ser ut som en person ur en sängreklam.

Här var det fint.

Det fanns en hemlig trädgård där inne.

Med apelsinträd. Jag vill också ha ett sånt.

Bra känsla när en får fälla ihop paraplyet, eller hur?

Vi gick till en matmarknad (folktom ofc) för att äta. Det var rätt äckligt faktiskt, men kocken hade så snälla ögon så det var okej ändå.

Mot eftermiddagen blev vi sugna på sangria och glass. Så då förtärde vi det, och pratade om baksidetexter, namn på romankaraktärer och gamla ragg.

Och sen åt vi middag på en liten restaurang med rangliga plastbord. Min spaghetti var det deppigaste någonsin (överkokt pasta, ketchup och någon plastig ost) men vi råkade beställa in en hel flaska rödvin i stället för två glas, vilket var kul : )

Sen var det dags att säga adjöken till Toledo.

– I det här ljuset blir vem som helst en mästerfotograf.

Vi väntade tålmodigt på tåget.

Herrå Spanien, ses en annan gång!