Reseberättelser

Isabells tågluff

Har du någon gång väntat på tåget påväg hem efter en lång arbetsdag? Har du då önskat att du bara kunde hoppa på ett tåg som tog dig till en helt annan plats? Till solen, till lugnet, till… LIVET? Det har jag. Och i maj gjorde jag det, hoppade på ett sånt tåg alltså. Med på min färd ut i Europa hade jag min pojkvän, Per.

En helt ovanlig onsdag hoppade vi på och lämnade ett regnigt Sverige bakom oss. Vi skulle ut på tågluff genom Europa. Bredvid mig satt en äldre kvinna från landsbygden i Danmark, jag och Per tog upp yatzyt och hon var inte sen att haka på. Kvinnan hette Betty och hon hade precis som vi köpt ett interrailkort för att bege sig ut i Europa, vi med ungdomsrabatt och hon med seniorrabatt. Hennes man var sjuk och orkade inte följa med, så därför tog hon saken i egna händer och gav sig iväg. Hon skrattade och sa “det är aldrig försent för att tågluffa!” och med dem orden blev hon vår första av många resekompisar vi mötte längs vägen.

Bremen

Först hamnade vi i Tysklands Bremen, ärligt talat hade jag aldrig hört talas om staden förut. Den benämndes av de vi träffade som en “liten stad”, men i själva verket bodde där över en halv miljon människor! Som Göteborg alltså. Bremen kändes en aning som Berlin med graffittimålade väggar, haschlukt och hipstriga pubbar.

Jag hade gett Per en engångskamera i födelsedagspresent, det var ett väldigt roligt sätt att spara minnen på! Här ovan står jag och poserar framför vårt första hostel vi bodde på. Ett tips om du är sugen på att ta med dig en engångskamera är att inte spara för mycket på rullen, de flesta fotona tog vi i den sista staden för att vi var så rädda att rullen skulle ta slut.

Efter resan hade vi lärt oss att öl skall drickas i Tyskland och vin i Frankrike, på bilden ovan hade vi inte lärt oss det än utan drack sjukt sliskigt (om än billigt!) vin och sörplade pasta i tomatsås. Men hungern är ju bästa kryddan så det var rätt smaskigt ändå. 😉

Vi poserade såklart också vid några av de hundratals graffitiväggarna. Varför har vi inte mer gatukonst i Sverige? Jag älsklart!

Vi strosade runt på gator och torg, satt på parkbänkar och åt glass med en gammal man samt spexade lite vid de gamla byggnaderna. Efter ett par dagar konstaterades:

Vi kom till Bremen helt utan förväntningar och åkte därifrån med en väldigt bra tågluffarstart!

Groningen

Nästa stopp kom att bli i Nederländerna, närmare bestämt Groningen. Där mötte vi upp Pers kompis. Tillsammans gick runt i parker och satt på hans balkong – ett kärt återseende!

Amsterdam

Strax därefter bar det iväg igen – häng med för nu går det undan! Vår plan var att stanna i Amsterdam då det bara ligger en timme ifrån Groningen, men när vi väl kom dit kostade en natt på hostel 3000kr!!! Detta var enorm skillnad från de 300kr var som vi max spenderat på de andra ställena. Det var lördagseftermiddag och vi förstod att varenda europakotte ville partaja i stan den kvällen. Vi ville inte spräcka vår budget redan de första dagarna och bestämde oss därför att chansa, Bremen hade ju varit en chansning över förväntan så varför skulle inte detta också kunna vara det? En kebbe och promenad vid Amsterdams kanal senare tog vi första bästa tåg och drog iväg från allt vad planer heter.

Lille

Vi hade bokat ett hostel i Paris några dygn senare så vi behövde hitta någonstans att övernatta. Väl på tåget kikade vi på kartan. Vad finns det för städer på vägen? Och vips! Där var den, staden som sedan skulle komma att bli höjdpunkten på hela resan – den lilla staden Lille.

Våra gudar, guider och rådgivare på resan stavas Hostelworld och Rail planner. Utan dessa appar hade det varit om inte omöjligt så ungefär hundra gånger svårare. Via Hostelworld-appen hittade vi ett hostel som verkade najs men bara hade en enkelbädd kvar. Innan hade vi bokat via appen, men nu ringde vi dem (en ringer ju fritt i hela EU nowadays) för att se om det gick att ordna för två ändå. Och visst gjorde det! Förutom att det fanns fler sängplatser kvar än vad appen hade sagt så slapp vi dessutom betala en bokningsavgift till Hostelworld, tipptopp!

Vad vi lärde oss: Använd Hostelworld-appen att söka på hostel med, men när det väl ska bokas – ring själv.

När tåget rullade in på stationen i Lille var vi helt slut och lite deppiga för att vi inte fick spendera lördagsnatten i Amsterdam. Vi traskade långsamt längs gatan upp mot hostelet som låg i den äldre delen av staden. Det var middagstid och på kullerstensgatorna var det proppat med uteserveringar där skålande, skratt och franska hördes från varje hörn. Det var pittoreskt och mysigt och humöret blev bättre och bättre för varje steg vi tog. Snart pratade vi glatt om att så fort vi lämnat våra tiokilos-väskor på hostelet skulle vi få joina in med en baguette och ett glas.

Planerar du att åka till Paris på din tågluff så rekommenderar jag starkt att stanna i Lille dagarna innan. Det gick snabbt och smidigt att åka från Lille till Paris och staden var en riktig pärla. Den hade en otroligt vacker arkitektur och ett härlig stämning. Dessutom var hostelet Gastama en riktig höjdpunkt – letar du efter hostel i Lille är det DIT du ska ta dig.

Varför? Därför:

  • Gastama är ett hipstrigt och mysigt hostel med väldigt trevlig personal
  • Frukosten var billig och lyxig
  • Rummen var rymliga och rena
  • Det fanns ett stort allrum, kök (med en varsegod-ta-för-dig-hylla!!), tvättmaskin och balkong.
  • Hostelet var dessutom en populär bar dit många från stan gick för att festa tillsammans med backpackers och de som jobbade där.
  • Bra ljudisolerat för en som slänger in handduken och går till kojs en trappa upp.

Vi spenderade ett par dagar med att lapa sol i en av många parker, strosade runt och gick på marknad där vi köpte färska grönsaker, frukt och kläder. Vi bestämde oss för att laga middag på hostelet en kväll och ute på balkongen anslutande till köket satt en tjej som vi passade på att bjuda på mat till. Hon visade sig vara jättetrevlig och blev väldigt glad att få lite middag i sig. Om det är något som är populärt på hostel så är det att bjuda främlingar på mat, snacka om att ge ett bra första intryck! Det faller sig dessutom ganska naturligt när det finns mat över och man sitter bredvid varandra på balkongen eller i allrummet. För kvällen är vi ju alla varandras familj. Nedan följer den uppskattade, billiga och gudomligt goda måltiden vi lagde den kvällen.

Pers göttiga gryta:

  • 3 finhackade färska tomater med vatten (eller krossade tomater 1pkt)
  • 1 lök
  • 4 hackade morötter
  • 1 paprika
  • Salt & peppar

Man kan i princip göra vad man vill med den här basen. Hittar du någon färsk krydda på marknaden? Bara kör! Billiga bönor eller linser går också jättebra. Vi gick på marknad och fyndade detta:

2 vitlöksklyftor
2 persikor

Till servering:
Mango
Creme fraiche
Ris

Tillagning:
Fräs morötter, lök och vitlök. Tillsätt paprikan och tomaterna (färska tomater tar längre tid). Krydda efter behag med det du har tillgängligt (salt, peppar & buljong kanske?). Precis innan servering tärnar du persikorna och lägger i grytan. Servera med ris, färsk mango och creme fraiche och du är så gott som Hostelets coolaste gal!

Vår nyfunna vän hette Grace och var från Nya Zeeland. Vi åt mat och drack vin tillsammans och timmarna sprang iväg. Vi umgicks hela kvällen och hade jätteroligt. Dagen efter tog vi en goodbye-selfie och sa: “Vi ses i Sverige eller på Nya Zeeland!”

Paris

Det kändes tråkigt att lämna Lille bakom oss men såklart spännande att äntligen få komma till staden jag hört och läst om i hela mitt liv – romantiska Paris. Jag hade bestämt att detta skulle bli vår “lyx-weekend” och hade därför bokat in oss på ett “lyx-hostel” med rooftop-bar. När vi väl kom dit förstod vi ganska snabbt att deras beskrivning på hemsidan lovade luftslott. Det var obekväma sängar, stop i duschavloppet, det fanns inget kök och det var ganska kass service. Meeeen vad gjorde väl det när vi hade en hel stad att upptäcka.

Vi gick runt i staden och hamnade ganska snart på en gata fylld av konstgallerier där startpriset låg på ungefär vår sammanlagda årslön. Med flanellskjorta, fettigt hår och backpacks bestämde vi med plånbok och utseende till trots att fick inget hejda oss från att konstspana. Vi gick in i ett vitmålat konstgalleri med stora, abstrakta och färgsprakande målningar som sträckte sig från golv till tak. Det såg ungefär ut som att konstnären hade gott totalt “loco” och kastat burkar med akrylfärg åt alla håll. Jag tänkte som jag lite kaxigt nog alltid brukar göra när det handlar om abstrakt konst: “det där kan ju jag göra bättre” samtidigt som jag riktigt kände det iakttagande blickarna från galleristen i höga klackar och kavaj som stod bakom disken en bit bort. “Nu spelar vi henne ett spratt och låtsas att vi är experter” sa Per till mig på svenska och jag gav honom en snabb nick. Och så gick vi från bild till bild, pratade högt på svenska, pekade och låtsades fundera över vilken som passade bäst i vårt vardagsrum. Två tavlor som satt bredvid varandra och hade sammanhängande färgkombinationer fastnade vi för och efter en stund gick Per fram till försäljaren och frågade: “Vad kostar dessa två?” Svaret var 13 tusen euro var, alltså nästan 130 000 kr styck, och att den ena tyvärr redan var såld. När vi hörde detta kollade vi på varandra och Per svarade henne chockerat: “Det är ju båda eller ingen, annars går det ju inte?” Hon såg smått förvånad ut över hans svar med höll med om att de nog borde hänga tillsammans. Vi konstaterade för galleristen att det på grund av detta självklara faktum tyvärr inte bli någon affär. Sedan vände vi på klacken och spatserade rakryggat ut från galleriet. Väl ute kunde vi inte sluta skratta, det var verkligen något härligt med att få spela på fördomar och låtsas vara någon annan för en stund.

Yoyoyo! Paris jag är här nu!

Vi gick förbi många turister som liksom oss försökte ta selfies vid sevärdheter både här och där. Och om det var många på vanliga gator och torg kan ni ju tänka hur det kryllade av kameror och selfies kring Eiffeltornet. Jag frågade en tjej i vår ålder som stod själv om hon behövde hjälp med sin bild. Hon tackade glatt ja och erbjöd sig sedan att ta kort på oss – perfekt ju! Därmed fick vi denna idylliska stund förevigad (se nedan), jag menar KOLLA mellan våra ben, ser ni fågeln och baguetten? Hur händer ens det haha.

I och med fotosessionen fick vi dessutom anledning att prata. Hon hette precis som jag Isabell och var från Guatemala, tillsammans tog vi sedan mod till oss och gav oss upp i Eiffeltornet. GUUUUD vad högt det var!

Det var kul att leka med panoramafunktionerna och skapa en kombo av det lutande tornet i Pisa och Eifeltornet hehe…

Är du under 26 och EU medborgare säger jag: ÅK TILL PARIS. Tack vare detta fick vi gå före nästan alla köer och fick vi antingen gratis eller billigare inträde på alla most-do i Paris! Vi kunde gå in på Louvren gratis utan kö, vi fick gå före i kön och fick billigare biljett upp i Eiffeltornet, samt fick absurt bra förmåner på Versaille där vi här nedan står på slottstrappan och känner oss lyxiga!

En stark rekommendation är dessutom ett besök på Versaille. Det tar ca en timme med tåg att ta sig dit och är en heldag, men definitivt en väl spenderad sådan.

Spegelsalen på Versaille var otroligt vacker, jag kände mig som Marie Antoinette själv (som bodde där för flera hundra år sen) och var tvungen att posera lite.

Nere i slottsparken kunde inte Per heller låta bli poserandet.

Längst ner i slottsträdgården passade jag på att knäppa ett foto över den privata sjön, fontänerna, slottsträdgården och längst längst bort i horisonten – slottet.

I den enorma trädgården fanns ett fik. Vi fyllde glassmagarna innan det var dags att ta sig tillbaka till hostelet igen.

Och efter att haft en te-påse i handen framför museet Louvren var våra förbokade nätter på hostelet slut och vi gav oss vidare ut i världen.

Lyon

På väg till Milano stannade vi i Lyon. Det var ett snabbt stopp med bara en övernattning så vi bestämde oss för att se allt på en gång. På ett par timmar tog vi oss upp till en utkiksplats över staden och ner igen. Effektivt va? Vi såg hela staden i ett svep!

Påväg upp och jag tänker nåt i stil med “Hur långt är det kvar egentligen?!?!?”

Vi kom upp! Svettiga och glada såg vi så långt ögat kunde nå, vilket såklart firades med en puss!

…och sen var det ju bara att traska ner igen..

…Vilket såklart firades med en dans på stortorget!

Vacker utsikt till trots – det bästa var faktiskt den här hängmattan på hostelets innergård där vi kunde ligga och chilla efter pannkaksfrukosten. Man blir trött av att resa och se en ny stad varannan dag!

Milano

Dagarna flyter på och nu var vi framme i Milano.

I Milano träffade vi Pers klasskompis från gymnasiet som nu pluggar mode i staden. Hur coolt? Hon hette Josefin och tillsammans med hennes kompisar turistade vi runt i och runt om staden ett par dagar tillsammans. En dag tog vi oss till Garda-sjön. Det var väldigt vackert.

Här fanns en även en häftig gammal borg.

Vi badade, åt den obligatoriska Italienska pizzan och rundade av dagen med en Italiensk glass. MUMS.

Jag hade av allt resande fått stora cravings på sushi och när jag nämnde det för Josefin lyste hennes ögon upp, precis som jag var hon en sushi-lover. Redan kvällen därpå hade hon bokat bord på en mexikansk sushi-restaurang med livemusik och rena rama konstverk till måltider. Hon hade fått med nästan hela hennes klass till restaurangen, varav ett födelsedagsbarn. Det blev en riktig partykväll med nya vänner, mättande av sushi-behov och födelsedagsfirande!

Vi bodde på ett litet nyöppnat hostel som drevs av ett entusiastiskt par. Kvällen vi kom stod mannen vid dörren och öppnade dörren innan vi ens hunnit knacka på. Han visade oss allt vi behövde i turist-väg, gjorde mackor och cappucino till oss på morgonen och bjöd oss på ost och vin om kvällen. Det var ett hejdundrans bra ställe att lägga ner sina trötta backpacksryggar på. Hostelet hette My House Milano, lägg det på minnet! Efter bara några dagar kändes det som att vi hittat en ny del av vår familj och vi gav dem en fin blombukett innan vi drog vidare på järnvägen.

Bolonga

Planen var att ta sig till Budapest och sen ner till Kroatien där vi hade en bokad flygbiljett hem. Men när vi åkte genom Alperna i norra Italien märkte vi a) hur vacker utsikten från tågfönstret var men b) hur extremt långsamt det gick framåt. På appen skulle det ta över ett dygn att komma till Budapest från Milano. Inget vidare kul. Dessutom hade vi nog proppat in lite för många städer på tre veckor och kände att vi hellre åkte kortare sträckor så att vi kunde få mer tid i städerna. Vi visste också att vi var tvungna att komma till Split på ett eller annat sätt eftersom vi tidigare i våras hade skaffat oss billiga flygbiljetter hem därifrån. Vi bestämde oss därför för att strunta i planen igen och började luffa neråt i Italien för att ta färja över från Ancona i Italien till Split i Kroatien. På vägen stannade vi i Bolonga där vi hyrde cyklar och fönstershoppade.

När rumpan började ömma slängde jag ut frågan till Porscheföraren: “Ehm, wanna change?” Eller näe… det gjorde jag inte. Men jag hade bra lust till det!

Ancona

På rälsen genom Italien såg jag havet utanför fönstret. Varm och svettig såg jag på den långa strandremsan med kristallklart vatten och vita stenar. Jag fick en idé och frågade Per: “Om tåget stannar snart, vill du hoppa av och ta ett dopp?” Med ett leende tittade han upp från boken han läste och svarade att det hade varit härligt men att det nog inte kommer stanna på ett bra tag. Han fortsatte läsa och jag fortsatte drömma ut genom fönstret, tills vi båda kände det. Tåget saktade in. Våra blickar möttes och vi kastade oss upp ur sätet. Snabbt rafsade ihop våra utspridda prylar – kartor, hörlurar, godispapper och pass. Vi skulle på äventyr!

Bara några minuter senare fick vi välslipade stenar mellan tårna och sol på kroppen. 

Hvar

Från Ancona tog vi färjan till Kroatien och våra sista nätter spenderades på Hvar. En riktig paradis- och turistö. Det var skönt att få några dagars sol- och bad innan vi skulle hem igen.

Varje dag tog vi denna lilla båt ut till en pytteliten ö utanför Hvar. Öns namn var Jerdoline och hade en liten nudiststrand samt en ubermysig strandbar.

Båten kostade bara 4 euro per person för att både bli avsläppt och hämtad. Som taget! En morgon hoppade fyra Portugiser på den lilla båten precis innan det skulle ge sig av. Jag hälsade glatt på dem och vi började prata. Vi badade tillsammans under dagen och på vägen hem blev vi bjudna på middag hemma hos dem. Under kvällen närmade sig samtalet våra första intryck av varandra och den ena killen sa att det som fick honom att börja prata med oss var att jag log och hälsade när de gick på båten. Tack vare ett litet “Hej!” fick vi den dagen fyra nya vänner, middag och ett Portugal att resa till. Bästa!

Slutligen hoppade vi på flygplanet hem till Sverige igen. Trötta, glada och med mängder av erfarenheter och souvenirer i väskan. Hujedamig vilka tre veckor vi fick vara med om!

 

Tack för att du ville ta del av min reseberättelse. Jag önskar dig all lycka till på din tågluff. Jag lämnar dig med orden: JUST GO FOR IT!