Vi började dagen med en god hotellfrukost innan det var det dags att turista på riktigt. Vi tog hjälp av receptionisten som gav oss en stor karta och ritade ut hur vi skulle promenera till tunnelbanan som sedan skulle ta oss till den berömda Montjuic-linbanan för att spana in Barca från luften.

Jag tycker alltid det är nice att åka tunnelbana i andra länder. Där nere i tunnlarna känns allt mer äkta. Mindre polerat och turistifierat (hittade jag på det där ordet nu?). Jag älskar att iaktta folk i sin vardag påväg till sina arbeten. Se dom läsa tidningen, lyssna på musik eller fundera över sina problem. Det är först då man kan få en inblick av hur det faktiskt skulle kännas att själv bo i staden.

Eftersom Josef var kartläsare gick vi bara fel tre gånger innan vi till slut hittade tunnelbanestationen som visade sig va en helt unik typ av tunnelbana. Den hade en kraftig lutning (eftersom den bara åkte upp och ned för en brant kulle) och var inredd med sneda stolar och trappsteg istället för plant golv. Lite småkul sådär.

Sen när vi kom fram till toppen av kullen fick vi promenera en bit för att komma till själva linbanestationen. Där på vägen fick vi stanna många gånger och beundra den vackra staden som sträckte ut sig nedanför oss. Ca var femte meter vi gick fick jag dessutom lust att stanna och picknicka på en filt i gräset. Men vi hade ingen filt. Eller picknick. Fan.

Jag som är en adrenalin-junkie tyckte att linbanan va lite väl mesig om jag ska vara ärlig. Jag hade föreställt mig att den skulle gå fortare och iaf pirra liiite i magen… Men den va lika läskig som kaffekopparna på grönan. Men utsikten var såklart MAGISK. Så det är ändå nåt jag tycker man borde göra när man är här. Tips är att börja uppifrån och åka ner som vi gjorde för det var typ 10 gånger så lång kö åt andra hållet!

Linbanan slutade nere vid stranden och vi passade på att ta en Mojito i solen. Sen promenerade vi längs strandpromenaden – ett av Barcelonas MÅSTEN. Jag föll såklart dit och köpte en alldeles för dyr picknickfilt av en strandförsäljare (om det är nåt jag verkligen suger på så är det att pruta… jag blir alltid sjukt stressad och får dåligt samvete så jag på nåt sjukt sätt nästan alltid lyckas göra det dyrare än det va från början. Haha.)

Från stranden gick vi upp längs den livfulla shoppinggatan La Rambla i jakt på nåt att äta.

När solen gick i moln konstaterade vi att vi båda varit lite väl optimistiska (typiskt oss svenskar som byter till sommarjacka innan sista snön smält) och packat med alldeles för tunna kläder. Så vi tog en vända längs shoppinggatan i jakt på en hoodie.

Barcelona har många skumma byggnader…

På kvällen körde vi en Bar-runda längs strandpromenaden som avslutades på en club där vi dansade tillsammans med några bekanta vänner från Sverige. En riktigt lyckad utgång! Skönt att komma bort lite från den stiffa Stureplans-viben där hemma.