Vi anlände helt utvilade till Berlin vid tvåtiden och åkte direkt till vårt hotell Michelberger Hotell – Miriam Bryants favorit. Eftersom vi snabbt ville ut och uppleva åt vi lunch där – som visade sig vara helt övergrym. Fräscht, nytänkande och väldigt vego-vänligt.

Temperaturskillnaden från Venedig var galen. Typ 12 timmar tidigare hade vi suttit i kortärmat och tunna byxor och svettats i solen, nu räckte inte mina dubbla tjocktröjor under vindjackan för att hålla mig varm. Sjukt coolt att man kan ta sig mellan två så olika städer (länder!) på så kort tid. Nattåg är ju bäst. Har man lätt att sova på tåg så känns det ju nästan som att teleportera sig!

Berlin var inte bara kallare i temperatur. Hela staden känns hårdare. Kalare. Mer fyrkantig. Men egentligen inte på ett dåligt sätt. Bara annorlunda.

Vi promenerade lite i området runt hotellet och rörde oss ner mot Görlitzer park och de lite “ruffare, coolare kvarteren” enligt receptionisten. Där hittade vi ett ascoolt ställe med Neon-Minigolf. Stället var rätt nedgånget och sunkigt men ändå charmigt. Vi gick all in och köpte öl och 3D-glasögon (skulle tydligen ge ännu mer effekt- Why not) och gick ner i källaren till banan helt utan förväntningar. Vi blev väldigt positivt överraskade. Det ser inte ens hälften så coolt ut på bild som i verkligheten. Super trippy.

Jag vann. Överlägset.

Efter golfen tog vi U-tram mot min absoluta favorit-restaurang i Berlin. Ett ställe jag råkade hitta av en slump när jag var här i somras. Deras vego-burgare var så goda att vi åt dom till lunch 3 dagar i rad. Haha. Ingen överdrift alltså. SÅ bra va dom. Servitörerna bara garvade åt oss när vi kom in tredje dagen. De tyckte vi va knäppa som inte vågade testa nya ställen första gången vi va där. Men varför ändra på ett vinnande koncept liksom?

När man åker till andra sidan stan för en burgare man åt för över ett halvår sen så blir man lite rädd att man jinxat det för mkt och att det inte kommer vara lika bra som man minns det. Men t.o.m Josef fattade hypen.

Stället heter Sonntag och ligger precis vid Eberswalde strasse. Burgaren – The Sun Always Shines. Fint.

Atmosfären på Sonntag var grym så vi stannade för en drink.

Efter sonntag hade vi hört talas om en hemlig “Fairytale bar” som skulle vara helt dolt från utsidan. För att komma in var man tvungen att hitta en gömd ringklocka.

När vi kom dit hittade vi ingen gömd ringklocka. Vi letade längs marken, högt upp ovanför porten, runt hörnet. Ingen gömd klocka. Efter en stund öppnade några gäster för att gå ut. När vi frågade vart ringklockan fanns pekade de på den som var preciiis utanför dörren. Så lätt att det var svårt. Haha.

Stället var rätt tomt då det bara var onsdag. Men drinkarna var magiska och servitören härlig med sin gröna kostym och sitt stora röda skägg. Lite som i en fairytale kanske.

Bilder av Josef Peyre.