Sista dagen. Sista dagen på min drömresa genom Europa. På ett sätt känns det som att tiden har gått så galet fort. Men på ett sätt känns det som att det var typ en månad sen vi var i Barcelona. Vi har upplevt sååå mycket på så kort tid. Vi har fått lika mycket miljöombyten och nya intryck under en vecka som man skulle kunna sprida ut på ett helt år. Shit va kul vi har haft. Det är svårt att inte sätta lite press nu på den här sista dagen… så mina magiska solglasögon åkte på. Det är inga vanliga solglasögon. De är SOLglasögon. Alltså inte som skyddar från sol, utan GER sol. Då kan ju inget gå fel.

Vi började dagen med en GRYM vegan-frukost på hotellet. Efter det promenerade vi ner mot den nedlagda gamla flygplatsen i Neukölln som numera är en stor park öppen för allmänheten.

På vägen gick vi av en slump förbi en cykeluthyrning – det såg vi som ett tecken å hyrde varsin. Det var tur för det var en bit kvar till parken.

På vägen stannade vi och åt grymma vegetariska Dumplings på ett koreanskt gatukök.

När vi väl på den gamla flygplatsen blev vi som två barn. Det var en galet mäktig känsla att cykla längst landningsbanorna och alla pilar å linjer i asfalten. På somrarna lär det va grymma grillfester här. Det skulle iaf jag haft.

Efter parken cyklade vi vidare till en rooftop bar ovanpå en galleria som låg i närheten. Klunkerkranich. Grym vibe. Grym musik. Men framförallt grym utsikt!

Vi lämnade tillbaka cyklarna å tog tåget till restaurangen Prince som var en Asian Fusion restaurang i tapas-format (ja vi har fortfarande en liten hang up på tapas…).

Det bästa med tapas är ju att man får mycket av allt och vågar testa nya saker. Josef testade grodlår. Och gillade det! Jag kunde knappt titta på dom. Men allt annat var magiskt gott! Verkligen ett hett tips om man är här. Mysig inredning å trevlig personal. Passionsfrukts Mojiton vi drack var det godaste någonsin! Så vi lyxade på och beställde in flera var. När notan kom fattade vi varför de var så goda. De var alkoholfria. Haha. Och billiga.

Både jag och Josef va lite sugna på att spana in världens mest omtalade klubb Berghain som ligger här i Berlin. Men eftersom de bara har öppet fredag-måndag så fick vi nöja oss med att gå på konsert i byggnaden intill. Men för att vara helt ärlig kanske vi inte riktigt fattade det när vi köpte biljetterna (då allt stod på tyska). Jag läste liksom Concert… Berghain… – perfekt! Då får vi iaf se lokalerna! Så det var lite snopet när vi väl stod där framför gigantiska byggnaden med säkert 7 våningar och fick ta vänster in i ett litet skjul bredvid istället. Det var Max 40 pers inne i lokalen. Om man räknar med bartendrarna och de 4 som stod på scen. Så det var VÄLDIGT intimt. Och väldigt udda. Men ändå en rolig upplevelse. Artisten hette Low Leaf och spelar typ… hur ska man förklara det… psykadelisk bossanova/jazz med en del överraskande inslag som man inte alls kan kategorisera.

Efter konserten åkte vi till bargatan Wassersrasse för att ta en drink och följa flowet i hopp om att hitta ett ställe att dansa på. Det gjorde vi. Vi blev vänner med en bartender som tipsade oss om en klubb (jag inte ens minns namnet på) där vi dansade till hård house/techno i timmar. Som man hört att man ska göra i Berlin.

När vi satt i taxin på vägen hem kände vi oss inte riktigt klara för kvällen. Nåt fattades. Precis som vi gjort med nästan alla taxi-chaufförer hittills bad vi honom höja radion på Max. Chauffören satt först tyst nån sekund, sen plötsligt SKRIKER han MOZART! Och gör en konstig handgest. Jag och Josef trodde i en sekund att han blev förbannad, men sen skrattade han och bytte kanal till nåt vi kände igen och höjde volymen. Vi alla tre satt och skreksjöng med i Shape Of You när han gjorde en hastig sväng och körde ut i en liten öppning av Berlinmuren alldeles precis intill vattnet. Där tvärstannade han och skrek “DANCE!”. Vi fatta först inte vad han menade. Men då klev han ut och öppnade alla bilens dörrar å höjde volymen ännu mer.

Där stod vi alla tre. Eller snarare, där hoppade vi runt alla tre. Precis vid vattnet intill Berlin muren och dansade under gatlyktorna klockan 4 på morgonen. Det perfekta avslutet på den perfekta resan.

Imorn tar vi “Snälltåget” hem till Sverige. Ett bra och billigt sätt att ta sig in och ut genom Europa!

Att tågluffa med Interrail var verkligen 100 gånger roligare än jag kunnat drömma om.  Det här vill jag göra om. Det här SKA jag göra om!