Reseberättelser

Le Lac Long – Sångerna är inte längre dina

Sångerna är inte längre dina, inte längre mina. Just hemkommen från ännu en tågluff med gitarren i bagaget känns dessa ord mer sanna än någonsin. Denna gång blev vi inbjudna till en litteraturfestival i tjeckiska Frantiskovy Lazne, en kurort med anor från 1700-talet. Resan ner började med Köpenhamn, där vi tack vare samarbetet med Magali Michaut har kommit att lära känna en gudabenådad basist George Muschik, som kommer från Frankrike, men bor i Köpenhamn sedan många år. När vi kommer dit för att repa och sova över, visar det sig vara hans födelsedag, några franska vänner som bor i stan kommer över, språken blandas och samtalet kommer in på existentiell nivå och varar natten lång.

Daniel far vidare nästa dag efter att ha tillbringat några timmar med pianot medan staden vaknar – eftermiddagståget ner till Hamburg, därifrån vidare med nattåget till Basel, sedan med TGV Lyria till Paris. Städernas stad. Bengt och Georges dröjer kvar och kommer efter direkt till Tjeckien.

Att resa med tåg är både ett under av planering och kräver också ett visst mått av acceptans, lite zen-mentalitet är bra att kunna ta till. När tåget kör av färjan i Puttgarden händer det igen, radion är trasig och tåget får inte köra vidare. Som tur är kommer ett tåg i motgående riktning som vänder och tar oss ner till Hamburg. De som ska vidare till Wien har inte många minuter tillgodo, men ombordpersonalen får tag i ÖBB Nightjet som välvilligt väntar på de försenade nordborna. Tåget mot Basel har ytterligare någon kvart i marginal, så det är aldrig någon fara för egen del.

Nattåget är ett skönt koncept för resa – allt från välkomstdrink, nya bekantskaper i kupén, tågets sövande rörelser över rälsen, och att sedan bli väckt på morgonkvisten med varmt kaffe och smörgås – alla ”komponenter” självvalda på konduktörens lilla lista. Jag delar kupé med två schweizare som varit i Köpenhamn och spelat innebandy, vi pratar musik och politik och jag blir inte riktigt klok på om de är ett par eller inte. Liebe Peter, Liebe Angel, men så gruffar de lite om att de tycker att konduktören behandlar dem som ett par. Jag hissar gärna regnbågsflaggan för dem hur som helst.

Det är också ett oförskämt skönt sätt att komma fram till Paris, tåget rullar in på Gare de Lyon och jag har några timmar på mig innan mina möten börjar, hinner checka in på hotellet, ta en lunch med en gammal kollega, och så träffar jag också min vän från Tjeckien som har bjudit in oss till festivalen, och vi hinner prata igenom alla praktiska detaljer.

Jag får också en ensam kväll i Paris, när jag tar ett varmt bad och sedan sitter med gitarren och sjunger – med en förhoppning om att inte störa mina hotellrumsgrannar alltför mycket. När mina åtaganden i Paris är över tar jag ICE-tåget till Stuttgart och ett regionaltåg vidare till Nürnberg. Där ska jag möta upp med Georges och Bengt som kommer med en rätt tight förbindelse från Köpenhamn. Jag följer deras tåg på bahn.de hela tiden och de hinner faktiskt med sitt snabba byte i Hamburg, däremot blir ICE-tåget mot Nürnberg försenat, så de kommer missa anslutningen mot Marktredwitz. Eftersom jag redan är på plats, så försöker jag övertala lokföraren att vänta in de nordiska musikanterna, men han har sin tidtabell att hålla sig till, och så rullar han iväg utan oss.

Nåväl, det går inte någon nöd på oss, det finns ett kafé precis utanför stationen som serverar god öl och vi plockar upp våra instrument och gör en improviserad konsert på uteserveringen, som blir mycket uppskattad av förbipasserande… Vi tar sedan första bästa förbindelse till Marktredwitz, och får ett par timmar att slå ihjäl där på samma sätt innan vi har en ny förbindelse till Cheb.

I Cheb möts vi upp av våra tjeckiska vänner och vi stuvar in kontrabasen (eller gamla mormor som vi har börjat kalla Georges bas på franskt maner, la mémère) i en bil och åker själva i en taxi, det är inte mer än tio minuters resa till Frantiskovy Lazne. Ingen av oss vet någonting om stället, och det är mörkt nu. Vi är rätt möra när vi kommer fram till hotellet, men tjusas ändå av dess 1800-talscharm.

Hotellet ligger mitt inne i stan, invid en park med månghundraåriga lönnar, som just har släppt sitt hav av löv, marken är lysande brandgul och det prasslar när man går igenom löven. Vi möter upp med Ján på morgonen och han visar oss runt – han föddes här, bor i Kolin, jobbar i Prag. Teatern där han spelade flöjt som barn.  Paviljongen där orkestern brukade bjuda upp till wienervals. Huset där Beethoven bodde. Och stans äldsta hus, där ingen mindre än Goethe levde i slutet av sitt liv, åttioårig, djupt förälskad i en tjugoårig flicka, samtidigt som han skrev pamfletter mot pedofili.

Frantiskovy Lazne ligger invid en slocknad vulkan, här finns en säregen geologi och vattnet i de många källorna har olika karaktär. En gammal sägen säger att vattnet gynnar den kvinnliga fertiliteten, och tidvis har staden varit flitigt besökt av unga kvinnor som vill bli med barn. Vi smakar på vattnet i några av brunnarna, och inte är det som mineralvatten på flaska i alla fall!

Första kvällen spelar vi i restaurangen på ett av kurhotellen, jag får först känslan av att vara på en finlandsfärja, kanske är det inredningen och synthen som är inkopplad i den lilla sånganläggningen med reverbet uppvridet på max. Men den känslan går snabbt över i den magi som uppstår när poet efter poet läser dikter på tjeckiska – jag förstår ingenting av orden, men klangfärgerna och energin kryper in i kroppen. En av författarna, Michal Viewegh, är något av en tjeckisk Jan Giullou, han presenteras med särskild värme. Så blir det vår tur att spela – Alenka Vavrova, festivalgeneralen, läser den tjeckiska versionen av La main tendue, Bengt gör sin pantomim som illustrerar diktens betydelse, och så sjunger vi. Vi gör också recitativet så att den tjeckiska publiken får sig lite svensk originalpoesi till livs, vad heter det, reciprokt.

Sedan fortsätter vi till en vinbar ett par kvarter bort, och dit har Dita Hanzelova tagit med sig sin ukulele och sin basist – vi hoppar in och gör några sånger oanmälda, och hela vinbaren sjunger med i bluesen om livets förgänglighet, Madeleines.

Redan nästa morgon är det dags för ”Happening train” som körs till minnet av att en lokförare och en konduktör under järnridåtiden kapade ett ordinarie tåg och körde det på eget bevåg in i Västtyskland. Med på tåget var några säkerhetspoliser som i all hast lämnade tåget så fort de fick chansen och sprang tillbaka in till Tjeckoslovakien. Med de övriga passagerarna var det nog så att några valde att återföras till Tjeckoslovakien, medan några valde att stanna. En oplanerad flykt för de flesta (utom för de två järnvägsanställda) och en dramatisk händelse som kanske inte nått historieböckerna i någon större utsträckning.

Vad vi inte visst var att det också var karnevalliknande maskerad – Alenka som en svart, fallen ängel, Dita som Frida Kahlo, Michal som Aladdin. Inte ens fantasin sätter några gränser. Tåget är smockfullt av poesi- och frihetsälskande personer, en harpist, ett folkmusikband med en sjudjävlars dragspelare som har glimten i ögat och kan hur många låtar som helst, en konstnär som målar kattavlor, och två av de galnaste poeterna hittar in i styrhytten och deklamerar sina dikter i högtalarna. Det blir ”dop” för nyutgivna böcker, och det skålas i cava.

Det blir också en minneshögtid för de östtyskar som förskansade sig på Västtysklands ambassad i Prag och bad om fri lejd ut ur Tjeckoslovakien – denna gång var alla involverade med på upplägget och tjeckoslovakiska järnvägen upplät ett tåg som förde dem till Hof – dit går också vår tur och det är stor uppslutning i den gamla kungliga väntsalen och högtidiga tal som översätts mellan tjeckiska och tyska.

Så far vi tillbaka igen med tåget, och vi har några timmar på oss innan vi ska spela på festivalfinalen i stans gamla casino. Det är en oerhört vacker lokal med högt, högt till tak och med en gigantisk ljuskrona. Där finns en stor professionell scen med underbart ljud både för medhörning och ut. Det är en mycket mer formell tillställning än de vi varit på hittills, men det hindrar inte publiken att följa med i pantomimen på La main tendue och vi blir ett välbehövligt avbrott till de långa läsningarna. Vi är dessutom deras internationella gäster, det är inte utan att det går att föreställa sig hur exotiskt Sverige, isarna och Dalälven, den långa sjön, måste uppfattas… De flesta läser på tjeckiska med den tyska översättningen på en bildskärm. Det är exotism åtminstone för mig.

Det formella bleknar fort när vi fortsätter till Wienerkonditoriet, och deras ”Swedish table”, som till och med har köttbullar (!) – medan kvällen lider mot sitt slut, blir det färre gäster kvar och det blir en liten skara, kraftigt förfriskade poesientusiaster som har en öppenhjärtig stund med spontan diktuppläsning, eller ska man säga diktdueller? Och vi spelar lite till, vi säger aldrig nej till att dra några till ackord och sjunga några fler franska diktrader.

Vi måste sedan lämna Frantiskovy Lazne, vänder hemåt följande morgon. Vi åker över Marktredwitz-Nürnberg-Hamburg-Köpenhamn. ICE-tåget är överfullt men vi har våra platser och kan sitta i lugn och ro och se ut över det vackra tyska landskapet, medan tåget blir lite mer försenat för varje stopp. Till slut blir vi lite oroliga över vår anslutning i Köpenhamn, men det går inte få upp information om vilket spår det ska gå från. Det visar sig vara inställt och vi får stå länge i regnet och vänta på bussarna som ersätter.

Bussarna kör också ombord på färjan, så det blir ett obligatoriskt fniss åt skylten ”ONBOARD SHOP – probably better than TAXFREE” och en hälsotallrik bestående av sort guld, grillkorv och pommes frites. Vid det enda lediga bordet visar det sig sitta en fransk basist som bor i Köpenhamn, precis som Georges – hur många kan det egentligen finnas? De har många gemensamma bekanta och diskussionen runt bordet gör resan kort.

Väl framme i Köpenhamn traskar vi hem till Georges, sover där över natten. Direkttåget mot Stockholm visar sig sedan utgå från Malmö, så vi får skarva med Öresundståg, handla lite mer skönlitteratur på stationen i Malmö innan vi låter resan fortsätta norröver. Ett äventyr som är en som en saga. Den här resan kommer med all säkerhet fortsätta.

Familjen Carendis tågluff

Det här är andra resan vi gör med tåg ut i Europa på sommaren. Likt föregående år är alla i familjen förväntansfulla. Då förra årets resa blev en succé, är förväntningarna höga. I år ska vi även prova att åka nattåg vilket barnen ser fram emot. Efter diskussion om att åka till Storbritannien via Bryssel landade vi i att fråga barnen vart de ville åka, och sedan fråga oss själva vad vi ville se och uppleva. Strategin är med andra ord att alla i familjen skall bli hyggligt nöjda, vilket kräver kompromisser vid val av destinationer. För oss är det också viktigt med en blandning av storstad, landsbygd, museum och bad. Som med allt resande så kan det bli ändringar och förseningar, vilket kan innebära att någon i familjen missar sin önskedestination. Det kan vara bra att prata om detta innan resan så att barnen är beredda på att eventuellt behöva hoppa över vissa delar av resan.

Sommaren 2018 åkte vi tåg till Spanien. Under två veckor reste vi söderut via Hamburg och diverse destinationer i Frankrike, för att sedan flyga hem efter en vecka på spanska solkusten. Vi hade då ett Interrailkort som omfattade sju resor. Denna gång vill vi åka tåg hela vägen, utan att för den delen hinna uppleva mindre under vår tre veckor långa semester. Därför har vi valt ett 10-resorskort samt hyrbil under några dagar. Då vi förra året reste via Köpenhamn och Hamburg är vi inte så sugna på att göra samma sträcka igen. Dessutom vill vi pröva nattåg för att på så sätt snabbt komma till resmålet. Barnen är mycket taggade över att få sova på tåg medan vi vuxna befarar att Centraleuropas rekordvärme kommer göra tågen för varma (Snälltåget saknar luftkonditionering) och att sömnen kommer bli lidande i jämförelse med att sova i stillastående miljö. Vi tror dock att det kommer bli bra och har bokat hel kupé (6 personer) vilka gör att vi kommer ha lite extra utrymme. Eftersom Sveriges enda nattåg söderut går från Malmö inleder vi med ett vanligt SJ-tåg från Småland till Malmö, för att sedan plocka fram Interrailkorten när vi går ombord på Snälltåget Malmö-Berlin framåt kvällen. Nu åker vi!

Då barnen önskat Kroatien och Italien har vi lagt tyngdpunkten på dessa länder. För att inte komma för långt ner i Kroatien och sedan behöva åka tillbaka ungefär samma väg, blir det fokus på sol och bad i den del av Kroatien som ligger närmast Italien. Efter lite research hittade vi ett nattåg till Rijeka (endast under högsäsong) från München, dit vi kunde ta oss med snabbtåg från Berlin. Planen är därför att ta oss ner så snabbt som möjligt till Kroatien, men att få se något på vägen. En enligt oss vettig lösning blir därför nattåg Malmö-Berlin, med en heldags sightseeing i Berlin, för att sedan ta ett nytt nattåg mot Rijeka framåt kvällen och lägga oss på stranden vid ankomst. Vi får se om planen håller. På hemvägen har vi också lagt två nattåg i rad, med ytterligare ett stopp i Berlin. Helst hade vi upptäckt en annan stad, men man kan inte få allt när man ska försöka få ihop en smidig resrutt.

Berlin. Alldeles för tidig väckning efter en resa som bestod av mycket tid på båten under kvällen. Hård sjö gjorde att det inte gick att vara i tåget under båtöverfarten. Att tänka på är att maten på båten inte är den bästa. Vi sneglade avundsjukt på de familjer som föredömligt packade upp medhavd middag, medan vi själva åt pommes och friterad fisk. På Snälltåget serveras heller ingen frukost så det är bra att ha med lite frukt och kex om någon blir hungrig. Vatten i tetraförpackningar är det som det bjuds på. Berlin är en ganska barnvänlig och dynamisk stad med sin historia. Dock är staden gigantisk till ytan och man riskerar att gå långa sträckor, vilket kanske inte är så barnvänligt.

Ankommer man till Berlin Hbh så är en lagom promenad att gå till Riksdagshuset, vidare mot Brandenburger Tor för att sedan stanna till vid det, av barnen mycket uppskattade, labyrintliknande minnesmärket över de judar som mördades under förintelsen.

Därefter tog vi en välförtjänt brunch på Little Green Rabbit (www.littlegreenrabbit.de) på Unter den Linden.

För att få med lite av Berlins historia valde vi DDR-museet, som låg på lagom promenadavstånd, där barnen fick pröva att köra Trabant och fick insikt om hur det var att leva då Berlin och Tyskland var uppdelat i öst och väst. Lite fotbollsspelande på diverse torg och hängande i parker räckte sedan för att dagen skulle vara slut, och det var dags att hoppa på nästa tåg. När vi summerat dagen hade vi promenerat väsentligt mycket mer än planerat, så barnen somnade snabbt på nattåget.

Snabbtåget mellan Berlin och München är lysande och nattåget till Kroatien överraskande trevligt. Det var fräscht och dessutom bäddat när vi klev på. I varje kupé fanns också ett handfat och luftkonditionering (vilket saknades på Snälltåget). Ett minus för att det endast fanns trebädds-kupéer vilket gjorde att en av oss vuxna fick sova i annan kupé. Vi har hört om familjer bestående av två vuxna och två barn som klämt in sig i en sådan men inget vi rekommenderar då det är väldigt trångt och lite utrymme för bagage.

Så anlände vi äntligen till Kroatien för tre lata dagar med sol och bad. Vi hade siktat in oss på Mošćenička Draga strax söder om kurorten Opatija och ett familjerum på ett hotell där. Denna delen av Kroatiens kust har väldigt höga berg invid havet, och kristallklart vatten.

Kort och gott, inte så mycket plats för bollspel och stora pooler, men en magiskt vacker inramning och fantastiska salta dopp. Det är svårt att veta vad man får då hotellen är duktiga på att delvis renovera hotellen och endast lägga ut godbitarna på hemsidor och bokningssiter. Vårt hotell var ett gammalt retrohotell, där poolerna snyggats till och vi hade tur som fick ett av de få nyrenoverade familjerummen. För enkelhetens skull blev det barnvänlig buffé dessa dagar men vi inledde vistelsen med en planka grillade nyfångade havsläckerheter på en restaurang vid stranden.

Vi hade planerat att vara i Opatija, men då hotellen som hade pool var fullbokade, blev det istället Mošćenička Draga, vilket vi verkligen inte ångrar. Det är smidigt att ha korta avstånd till allt och pool så nära havet. Hotellet hade dessutom en inomhuspool där barnen tog skydd när solen blev för stark och vi vuxna kunde simma några längder. Längs stranden fanns några restauranger, barer och caféer. På kvällspromenaden är glass ett måste. Glassförsäljarna är inte dummare än de förstår att vi återkommer om de busar med barnen och säger några ord på svenska, så det slutade med att vi åt glass på samma ställe tre dagar i rad (Caffe Bar Magnolija).

Så här med facit i hand så är två nattåg i rad med en heldags sightseeing i en storstad mellan nattågen inte någon jättebra idé. Särskilt inte om det är mitt i sommaren, väldigt varmt och det är svårt att sova på hårt underlag och utan luftkonditionering. Men att tidigt inleda med tre nätter med pool, hav och buffé var avkopplande och inget vi ångrar. Då det inte finns räls mellan Rijeka och Italien, gjorde vi det enkelt för oss och tog en buss (Flixbus) till tågstationen i Trieste.

Detta var ett bra beslut, då vi slapp omvägen via Zagreb, och vi samtidigt fick se lite mer av denna del av Kroatien, efter att ha varit i strandmiljö under hela vistelsen. Buss är miljömässigt resande som går bra att kombinera med Interrail, då bussarna och tågen alltsomoftast går till samma station. Detta är dock viktigt att kolla upp innan en bokar, då släpande av packning är jobbigt i den stekande medelhavsvärmen. Nästa destination: Venedig.

Venedig är en spännande stad och fantastiskt vacker och ”italiensk” trots sin massturism från framförallt kryssningsfartygen. Vi ville dit då tre av oss inte varit där tidigare och för att det blev ett lämpligt stopp på vägen. Från Trieste till Venedig gick det inte att göra platsbokning på tågen, men avgångarna är många, och trots början av juli var det gott om plats. Väljer man Santa Lucia-stationen rullar man smidigt in direkt till ön. Vår planering att ta ett enkelt närliggande hotell invid stationen var en mycket god idé. På det sättet blev vi av med väskorna direkt och slapp gå med stora ryggsäckar i de trånga gränderna i eftermiddagshettan. Därefter tog vi en promenad i riktning Markusplatsen som enligt mobilens kartfunktion skulle ta 40 min. I praktiken tog det runt 80 min. Det är lätt att gå fel i gränderna och dessutom är det mycket att fotografera. Runt Markusplatsen och Rialtobron är det hysteriskt mycket folk i juli, vilket inte är särskilt charmigt, men under den första halvtimmens promenad från hotellet var det överraskande lite folk, och vissa gator och gränder kunde vi promenera i rogivande tystnad utan att möta någon alls.

Venedig är sevärt och uppskattat av stora och små. Dock inte så prisvärt, i synnerhet inte gondolåkande, som vi hoppade över. I ärlighetens namn räcker nog en halvdag i Venedig för barn i denna ålder, men en magiskt vacker kvällspromenad med middag gör att vi inte ångrar övernattning. Hade det varit en annan årstid hade nog svaret blivit annorlunda. Nu kunde vi sedan avslappnat ta en kort promenad efter frukost, för att sedan ta ett förmiddagståg till Bologna.

Bologna hade vi endast valt för dess läge och vår plan var att hyra en bil några dagar för att komma ut på landet och se delar av Toscana och Ligurien. Vi blev dock överraskade av Bolognas vackra och charmiga centrum, som i sina rödskiftande toner är väldigt elegant att gå runt i. För barnen var de ”sneda tornen” (Le due Torri; Asinelli och Garisenda) höjdpunkten i dubbel bemärkelse. I det högsta av tornen kan man gå upp de 498 trappstegen och få en fin vy över staden.

Läser man på fanns det drygt hundra liknande torn i Bologna runt Medeltiden. Att bygga torn var denna tids sätt att visa att man hade pengar, vilket måste gjort att det var denna tids ”Manhattan”. Bologna är idag en av Italiens mest välmående städer, vilket syns på boutiquer, krogar och på människorna i allmänhet. Runt Piazza Maggiore finns en rad små restauranger och barer. Ett tips är att beställa in en bricka med ostar och charkuterier från området.

Efter en natt i Bologna valde vi att åka förbi Pisa som är en vacker och härlig italiensk stad, exkluderat sitt lutande torn som verkligen var uppskattat av alla åldrar.

Vill man gå in i tornet och den vackra katedralen måste man boka tid på hemsida, men det verkar som vi alla var nöjda med att beskåda allt från utsidan och ta de ”obligatoriska” bilderna när man försöker stötta upp tornet med händerna. Pisa går utmärkt att nå med tåg. Vidare hade vi i tre nätter på en camping i Ligurien som bas för att ta det lugnt vid poolen, spela fotboll och för att lägga en dag i vackra Cinque Terre.

Det går utmärkt att använda Interrail-biljetten på tågen mellan de färgglada byarna, och man kommer dit via La Spezia eller från andra hållet via Levanto. Vi hade gjort research och bestämt oss för att besöka 3 av 5 byar, men vår tioåring ville absolut se en fjärde, där han skulle ta kort från en viss vinkel. Härligt när man får se mer tack vare barnen, men vår åttaåring uppskattade det inte lika mycket. Förutom badet och de friterade skaldjuren man köper i strut, gav han resmålet sämst betyg på hela resan. Vi vuxna tyckte det var kul att se, men hade gärna vandrat på lederna mellan några av byarna. Och visst är det för mycket folk i området en julidag, men åker man dit tidigt på morgonen så klarar man sig hyfsat bra från den värsta trängseln, som infinner sig runt lunchtid och framåt.

Att bo på camping är verkligen något vi rekommenderar. Boendet är enkelt (vi bodde i en ”stuga”) men faciliteterna desto bättre. Två pooler, fotbollsplan, lekplats, restaurang och möjlighet att tvätta kläder. Från Ligurien hade vi planerat att besöka Florens, men insåg att barnen inte skulle uppskatta ytterligare en kulturstad i värmen. Därför tog vi en övernattning söder om Florens på en gammal olivgård med fantastisk mat och pool för att sedan göra ett stopp i bergen och ta oss vidare till San Marino och därefter tillbaka till Bologna för att återlämna bilen.

San Marino är väldigt turistigt, men med en vidunderlig utsikt, välpolerade hus, och riddarliknande fästningar som attraherar barn. Barn verkar också gilla microländer, och tycker det är intressant att man kan se hela landet från samma utkikstorn. Allmänt välskött och lätt att parkera gör att det var kul att komma dit, men det dröjer nog innan vi återvänder, och det finns ingen järnväg till San Marino.

Det stopp vi sedan gjorde i Verghereto bland bergen på drygt 1000 meters höjd var en riktig fullträff för stora och små, för en väldigt blygsam kostnad. Vi hade hört talas om gröna igloos uppe i bergen (Astrocamp), och väl där möttes vi av ett par som tröttnat på den stressiga vardagen, och istället driver denna camping, där de också föder upp hundar.

Omgivningarna är både orörda och fantastiskt vackra, och varje igloo (6 st med namn efter planeterna), var rymlig, renoverad med dusch och toalett. Trots en varm dag blev det ganska kallt under middagen då läget är högt bland bergen. Och vilken stjärnhimmel!!! Paret som drev anläggningen fixade sedan pasta och vegetariska rätter, men innan dess tyckte de att vi skulle bada i ett vattenfall ca 20 min bilresa bort. Vi tyckte det lät spännande, men visste inte att vi verkligen behövde korsa ett berg för att komma dit, vilket innebar drygt 500 meter uppåt och lika mycket nedåt. Vattenfallet var en fullträff. Ca 20 gradigt källvatten dit någon enstaka hade tagit sig för att bada. Man får inte chansen så ofta att bada i ett riktigt vattenfall.

Vi hade gärna lagt någon dag till i bergen, då det var härlig stämning och bra sömn i igloon, men det var dags att återvända till Bologna och lämna in bilen. Det var så skönt! Tåg och buss är tveklöst bekvämare alternativ. Det är svårt att hitta parkering i många italienska städer under högsäsong och det blev lite mer bilåkande än vi tänkte när vi planerade resan. Så här i efterhand inser vi att vi kanske skulle hyrt bil i annan stad och därmed tagit tåg några av sträckorna.

Tågsträckan Bologna-Turin är ett snabbtåg, där verklig avkoppling infinner sig. 250 km/h, rak räls och ankomsttid 11.40 efter att ha sovit tillräckligt är alldeles lysande.

Har man som vi bokat boende i närheten av stationen blir det riktigt bra. Om Bologna var italienskt elegant, så är Turin mer fransk/ spansk och lite stökigare trafikmässigt, men de mäktiga italienska torgen finns, och barnen var lika förtjusta till kvällspromenad här. Det är barnen som valt resmålet, då ett besök på Juventus-museet är för den äldste resans höjdpunkt.

Har man barn som blivit lovade något, är det bra att kolla öppettider. Museer kan ha stängt vissa dagar, ofta måndagar eller tisdagar. Vi gjorde därför bilmuséet Museo Nazionale dell’Automobile dag ett och fotbollsstadion dag två. Den smått obligatorisk stadskärnepromenaden fick läggas under de svalare tidiga kvällarna, då många italienare är ute, och de flesta affärerna är öppna. I Turin valde vi att bo på lägenhetshotell som var rymligt och väldigt prisvärt, fem minuter från tågstationen. I Turin är det lätt att ta sig fram med tunnelbana och lätt att promenera. Bilmuseet är väldigt pedagogiskt uppbyggt, från de första bilarna till dagens moderna bilar, givetvis med fokus på italienska märken. Barnen tyckte det var kul, och det är alltid lite spännande att se vad som finns utanför stadskärnan i turiststäder. Juventus fotbollsstadion ligger en bra bit ut, och nås via tunnelbana och buss, vilket tar ca 30 min. Arenan är förhållandevis ny (från 2011) och utstrålar italiensk elegans i varenda korridor såväl som läktardekoration.

Vi vuxna är kluvna till om det är värt entrébiljetten, men barnen var väldigt nöjda efter besök på såväl museum, omklädningsrum och pressrum. Ett minus var att vi tvingades in i en italiensk guidetur, vilket vi inte väntat oss då vi sett att storklubbarna i Spanien låter besökarna gå mer fritt på arenan. Barnen ville sedan leta upp Cristiano Ronaldos hus, vilket faktiskt är möjligt efter lite research på nätet. Det tog 45 min att hitta, vilket gjorde att vi fick en skön promenad utan gnäll från barnen, och möjlighet att ta ett kort på huset tvärs över floden.

Nästa stopp: Basel. Den längsta dagstrippen på resan med byte efter en timme i Milano. Efter Milano var det inte direkt raka spåret under de resterande 4 timmarna. En väldigt långsam hastighet, seg passkontroll i Schweiz men otroligt vackert utanför tågfönstret.

Särklassigt den vackraste sträckan vi åkt, mellan höga, stundtals vitklädda berg och turkosa vattendrag. Vackrast var det vid Baveno vid västra delen av Lake Maggiore. Dit vill vi gärna komma någon gång, men det får bli en annan tågresa.

Men varför ta en natt i Basel? Det är verkligen inget självklart val bland mer givna alternativ i Centraleuropa, men vi har i flera år funderat på att besöka Vitra Designmuseum, som ligger i Weil am Rhein, en förort till Basel på den tyska sidan gränsen. Vi tog således en vanlig spårvagn (ca 15 min) och åkte över gränsen där Frankrike, Schweiz och Tyskland möts i ett ”treriksrös”. Vid ändhållplatsen väntade gångväg utmed rälsen i ytterligare 15 min.

Var det värt det? Absolut! Vitra Campus är stort och så mycket mer än bara ett museum med ypperlig möbeldesign, där Eames-stolarna trängs med andra klassiker runt om i parken. Utsikten här på landet är sanslöst vacker och även barnen var överförtjusta över att besöka detta designmecka. De som skapat området var också smarta, då de designat en extremt lång rutschkana. Ett uppskattat initiativ som gladde både barn och vuxna. Basel är för övrigt en liten trevlig stad där vi slogs av hur hjälpsamma och trevliga människorna är, och hur välbevarad den historiska centrumkärnan är invid floden Rhen. När vi kom ut från tågstationen och skulle leta reda på vårt hotell och inte hade tillgång till ”gratis” internet så var det bara att fråga en lokal guide (de har pins där det står Ask me, I’m a local) som visade oss vägen till hotellet som visade sig ligga ett stenkast från tågstationen. Hotellet var ett obemannat hotell (b_smart hotel) men det funkade bra ändå. Dock var det väldigt varmt då det inte fanns luftkonditionering utan bara en fläkt. Frukosten, som också var obemannad, var dock väldigt bra och närhet till stationen är att föredra.

Nästa natt hade bokats på ett hotell i centrala Zürich, en timme från Basel med bekväma tåg.

Vi hade bokat platsbiljetter mellan Basel och Zürich men det är inget som verkar behövas då tågen avgår frekvent. Vi hade inga förväntningar på en sommarvarm finansmetropol utan hav, men bokade en natt där för att sedan enkelt kunna ta ett nattåg till Berlin. Detta var förmodligen resans mest positiva överraskning, även om prisnivån definitivt avskräcker.

Då det var varmt tog vi reda på om det fanns några badplatser i Zürich-sjön och floden, vilket det finns.

Ljuvliga 28 grader i luften gjorde att 23 grader i vattnet är lagom svalkande, och även om den synnerligen exklusiva stadskärnan ramar in sjön på ett läckert sätt, så föredrog vi det lite ruffigare graffitimålade flodbadet.

I centrala delen är en del av floden avstängd för annan trafik än badande Zürichbor och turister kan därför glida med strömmen flera hundra meter. Öl och vin serveras i plastmugg eller har tagits med, grillarna ryker, någon har med en gitarr, samtidigt som en ”söt” rökdoft noteras på sina håll. Detta hade vi inte väntat oss av den välpolerade staden, men vattnet är kristallklart, och såväl vi vuxna som barnen var överförtjusta. Gång på gång är man sugen på att gå upp, gå tillbaka 100 meter och börja om i strömmen igen. En liknande företeelse såg vi i Basel där det på samma sätt badades i floden Rehn, men det kändes inte lika inbjudande som detta, då vattnet håller en sämre kvalitet.

Då båda våra barn är fotbollstokiga så passade vi även på att besöka FIFA-museet i Zürich. Där fick de möjlighet att se den riktiga VM-pokalen för damer respektive herrar. Museet var både faktarikt och interaktivt och det fanns också ett teknikrum där man fick testa ett antal utmaningar, som t ex att dribbla genom en bana på tid och få poäng för flest skott i mål.

Efter att ha promenerat i den supergulliga gamla delen av centrum, kände vi direkt att vi ville återvända till Zürich en annan sommar, gärna när växelkursen är bättre.

Nattåget Zürich – Berlin gick smärtfritt men som tidigare resor sover barnen bättre än föräldrarna när det skakar som mest.

Att avsluta resan med två nattåg och ytterligare en heldag i Berlin såg vi som något ansträngande för barnen, i synnerhet för att de hunnit uppleva så mycket längs vägen. Men gör man lite research går det givetvis att få ut mycket av en ytterligare dag i Berlin. På morgonen såg vi att Greta Thunberg skulle tala i en centralt belägen park, vilket var spännande att se. Tusentals människor är intresserade av att lyssna på Greta, denna svenska klimatkämpe.

Vi hade också fått tips om en trädparkour-park som skulle vara ett vettigt ställe att åka till för både barn och vuxna.

Vid summering av allt vi gjort visade det sig att parken i Berlin var det barnen uppskattade mest. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Snälltåget mot Malmö kändes mer avkopplande än motsvarande resa mot Berlin, då vi låg och sov hela båtresan, och även om vi inte var direkt utvilade är det ett vettigt alternativ för de resenärer som har lättare för att sova.

Under resans gång hade vi endast en försening (Snälltåget Berlin-Malmö), men där lyckades de få färjan att vänta, vilket gjorde att det i slutändan inte blev någon försening. Vi kom hem nöjda, och kommer definitivt ge oss ut på rälsen igen.

Natalies och Jannas tågluff

Från början hade vi bara en destination i åtanke: den franska ön Korsika. Varför vi valde att åka tåg istället för flyg var dels för att vi ville uppleva resvägen dit på ett annat sätt än från luften, men mestadels pga Moder Jord. Vi hoppas verkligen att folk prioriterar tåg framför flyg när det finns möjlighet.
Vi bestämde oss att åka raka vägen ner till Toulon i Frankrike utan övernattningar. Tyvärr hamnade vi på tåg utan liggvagnar. Det tog 29 timmar ifrån Gävle.
Ifrån Toulon tog vi en nattkryssning till Bastia på Korsika. Dock så fanns det inga lediga sovhytter kvar så vi gjorde det bästa av situationen och la oss för att sova brevid en trapp. Är man på luffen så är man!
Vi gick i land till en magisk soluppgång. Efter två nätter på norra delen av ön åkte vi tåg ner till Ajaccio. På Korsika gällde dock inte Interrailbiljetterna, men det gick smidigt att köpa biljetter direkt på station i Bastia. Resvägen ner bjöd verkligen på ett fantastiskt vackert landskap bland höga berg och djupa dalar.
Framme i Ajaccio hyrde vi en bil för att lättare utforska södra delen av ön. Vi besökte bland annat staden Bonifacio och stranden Santa Guilia som ligger vid Porto Vecchio. Vi avslutade våran vistelse på Korsika med en natt i Porto Vecchio innan vi tog bilen längst östkusten tillbaka upp till Bastia. Vi hade då spenderat en underbar vecka på denna otroligt vackra ö, det enda vi upplevde som negativt var bristen på vegetarisk mat och engelsktalande fransmän.
Ett annat resmål som vi hade bestämt att åka till innan hemfärd var Italien. Efter en nattkryssning från Bastia kom vi fram till Genua, Italien. Vi tog en taxi direkt till närmaste tågstation och sen vidare till La Spezia. Under den tågresan kom vi på att vi glömt att boka hotell för den kommande natten. Med urusel mottagning pga tunnel efter tunnel lyckades vi ändå boka ett väldigt bra och billigt hotell precis vid tågstationen i La Spezia.
Innan vi lämnade Sverige hade vi planerat att ta ett par nätter i staden Tellaro, men längst vägen åkte vi helt plötsligt och till våran förvåning förbi Cinque Terre. Detta är ett resmål som vi länge pratat om att besöka men aldrig riktigt kollat upp vart i Italien det ligger. (Ett exempel på många av fördelarna med att ta tåget istället för flyget.) Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att lämna våra backpackerväskor på hotellet vi precis bokat och ta första bästa tåget tillbaka till Cinque Terre. Detta område består av fem gamla fiskebyar; Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Vi besökte dom två sistnämnda. Tågförbindelsen mellan La Spezia och Cinque Terre är väldigt bra med flera avgångar per timme. Vi spenderade en hel dag i dessa mysiga byar, bättre vegetarisk mat än vi upplevt under veckan på Korsika, gassande sol och såklart gelato!
Tillbaka på hotellet passade vi på att sova så utsträckta som vi bara kunde med tanke på att vi hade en tågresa hem på ca 40 timmar framför oss..
Under hela resans gång har vi utan framgång försökt reserverat sittplatser till hemresan. Rail Planner appen är tyvärr väldigt missvisande och visar till och med tåg som inte ens existerar. Vi har mailat, ringt runt, sökt på varenda hemsida och forum som finns men utan resultat. Tillslut gav vi upp och bestämde oss för att chansa på att det fanns platsbiljetter kvar och bokade på plats på alla stationer längst vägen. Efter många om och men och krångel i Tyskland, lyckades vi äntligt ta oss hem till Sverige.
Det vi nu i efterhand önskar att vi hade tänkt på var att kolla upp fler alternativ ifall första hands valet går i stöpet. Händelser som man inte alls räknat med kan ske. Allt från tågförseningar så man inte hinner med nästa anslutning och får tillbringa natten i en stad man inte hade tänkt besöka, tåg man inte får åka på med Interrailbiljetter pga missvisande information, felaktig upplysning om att platsreservation ej krävs även om så inte är fallet (i värsta fall kan du bli nekad att åka med, vilket hände oss i Tyskland).
Vet ni vart och när ni ska resa är det en stor fördel att vara ute i god tid när det kommer till platsreservationer. Under sommartid tar platserna slut snabbt! Har ni tänkt åka en längre väg som vi valde att göra kan ett enda slutsålt tåg ställa till det så att rutten just den dagen ni tänkt åka kan vara omöjlig att genomföra.
Tips på packning:
Midjeväska innehållande pass, kontanter, Interrailkort, mobil osv. Handsprit och våtservetter är också skönt att ha nära till hands.
Vi hade med oss varsin strandfilt som vi använde som ”täcke” då det ibland kan bli väldigt kyligt på tågen.
Ett tips är också att ha ett svalare/varmare ombyte lättillgängligt.
Vissa tåg har bistro men vi hade med oss matsäck för man vet aldrig vad som kan hända under resans gång. På dom stationerna ni egentligen tänkt köpa färdkost kanske ni bara har några minuter på er att springa till nästa anslutning pga försening etc..
Vi hoppas verkligen att folk vågar tänka mer klimatsmart och väljer tåget i första hand istället för flyg. Vi har haft en oförglömlig resa med destinationer som vi inte ens hade tänkt att besöka men som helt plötligt dök upp i vår resväg, vilket aldrig skulle ha hänt om vi tog flyget!
Följ våra nästa resor på Instagram: @nataliebrander och @jannailou

Monicas tågluff

Mitt namn är Monica och jag ska dela med mig om min tågluff som jag gjorde i somras.

(Gdansk – Krakow – Budapest – Ljubljana – Prag – Köpenhamn)

Det är tredje gången jag och min sambo tågluffar i Europa. Våra tidigare tågluffar har varit mer planerade än tågluffen i år.
Tidigare har vi inte stannat så länge i städerna utan tagit oss snabbt ner till Kroatien och varit där största delen av resan. Nu valde vi att endast besöka städer och stanna lite längre i dom. Tågluffen i år vart mer som en spontan/sista minuten resa då vi bestämde oss 1 vecka innan. Snabbt fick vi bestämma oss för vart vi skulle stanna på vägen, rutten vi gjorde ändrades några gånger innan vi bestämde oss helt.
Det vart 6 städer på 3 veckor.

Interrailpassen och platsreservationerna fick vi hem snabbt från europarunt. Även om vi fick biljetterna snabbt så vet man inte med posten så jag skulle rekommendera att man är ute i godtid ändå. Vi använde appen rail planner för att planera våran rutt där kan du även se vad du har för fördelar med interrailpasset i olika länder. Tex på boende, båt- och bussresor. Alla våra boenden har vi bokat via airbnb vilket också har funkat superbra med smidiga in-/ut checkningar. Tidigare när vi har luffat så har vi valt boenden nära tågstation men i år valde vi att bo lite mer i stan så vi hade nära hem på kvällarna och just för att vi stannade lite längre i vissa städer.

Resan började med färja över till Gdansk från Nynäshamn, reser du med ett interrailpass kan du få 20% avdrag på biljettpriset beroende på vart du åker ifrån. Värt att kolla upp innan du bokar färjan. Det är en båtresa på 18h timmar. Hyttar finnas att boka men va då ute i tid. Eftersom vi var ute så sent så fick vi boka stolar på båten men det funkar det också dessutom billigare. Tänk på att det blir kallt inne i båten på kvällen så klä dig i något varmt eller ha något du kan dra över dig jag tog min handduk som filt, öronproppar och sovmask är också bra att ha med sig.

GDANSK

Om du tar båten över till Gdansk se till att du har polska kontanter. För det finns ingen bankomat vid färjeterminalen och ingen kiosk som säljer bussbiljetter utan du köper biljetten kontant på bussen. Det misstaget gjorde vi så det var bara att knalla in till stan/boendet 11km med en ryggsäck på 14kg. Även om det var lite kämpigt just då så kan jag se tillbaka på det som ett kul minne.

I Gdansk var vi i 2 nätter. Vi var mest runt gamla stan. Åt otroligt god mat och billigt var det också. Trevliga människor, mysig stad med fina byggnader.

 KRAKOW

Efter Gdansk tog vi tåget till Krakow. Gdansk tågstation är inte så stor så man hittar fort och det är inte långt att gå mellan perongerna.
I Krakow stannade vi 5 nätter. Krakow är större en Gdansk, även här jättegod och billig mat. Vi hittade vårat favorit ställe som heter Farma och där serveras endast vegansk mat.

 Vi besökte det gamla judiska kvarteret Kazimierzi i Krakow. Det var ett judiskt område fram till andra världskriget. Där finns det mysiga gator med kaféer, restauranger och barer. Fina grafittimålningar får du också se om du besöker detta område.

Vi besökte också Wawel castel en dag.
Nedanför slottet vid kanelen kan man åka båt och slottet ska tydligen vara finast att se från kanalen berättade våran airbnb värd. Men vi nöjde oss med att promenera runt slottet.

 

 

I Krakow hittade vi också det billigaste vinet och ölen på hela resan 🙂 12 kr för en öl och 17 kr för ett glas vin

BUDAPEST

Sedan tog vi tåget till Budapest. Den tågresan var väldigt varm och trång. 9h tog det innan vi fick kliva av på en av Budapest tågstationer och leta reda på vårat boende vi skulle ha i 2 nätter.

Under vår korta vistelse i Budapest hann vi med ett besök på Széchenyi termalbad europas största från 1913 med flera olika pooler både inne och ute som har olika temperaturer. Priset för att gå in på badet med skåp kostar 200 kr på vardagar något dyrare på helgen. Du kan även köpa mat och dryck där inne.
Badet är öppet från kl:6.00-22.00

Széchenyi termalbad, vädret växlade från spöregn och åska till strålande sol.

På kvällen åt vi på ett ställe som heter Karavan som är på en innergård med massa foodtrucks. Vekligen ett mysigt ställe men mycket folk mellan kl:18 och kl:20 så det kan vara svårt att hitta någon sittplats då men kommer du lite senare så är det lugnare.

Efter Karavan gick vi till den kända ruin baren Szimpla Kert som ligger på samma gata.

En ruin bar är massa barer inne i ett gammalt bostadshus med en innergård och på två våningar. Något man måste uppleva för att se hur speciellt det är. Man kan också äta här. Åldern på människorna här är blandad, från ung till gammal 🙂

LJUBLJANA/SLOVENIEN

Resan till Ljubljana från Budapest tog 8h. Staden är inte jätte stor så det gick fort att hitta boendet och ta sig runt. I Ljubljana besökte vi slottet som gav oss en otroligt fin utsikt över staden speciellt vid solnedgång. Du kan välja att åka upp för en slant eller så kan du gå upp.
Slovenien producerar även en del vin så passa på att testa lite vin när du är här.

Första kvällen från vårat boende

En dag tog vi bussen 1h bort till Bled sjön.
Bled är en liten ort utanför Ljubljana. Bussar går från tågstationen och går varje timme på högsäsongen. Det går att bada från vissa ställen runt sjön om man vill. Du kan äve hyra SUP eller en roddbåt vid sjön.

Åker du hit med buss så ha lite marginal när du ska hem så du inte tar sista bussen. Bussarna blir snabbt fulla.

Prag/Tjeckien

Det är tredje gången vi är i Prag. Enligt mig så kan man inte tröttna på Prag. Så otroligt vacker stad.

Här vandrade vi mest runt stannade till ibland och tog en billig öl på en uteservering innan vi gick vidare. Finns även take away öl för en billig peng. Vi gick över karlsbron upp till muren vid slottet och kollade på utsikten över staden i solnedgången med en varsin take away öl 🙂

 Vi var även vid Lennon Wall som också ligger på andra sidan bron. Det är en vägg med grafittimålningar och texter och citat från John Lennon och Beatles. Målningarna ändras hela tiden, den såg inte alls likadan ut som den gjorde sist vi var där 2014.

John Lennon wall

Självklart var även vi tvungna att testa munkglassen todli som man kan få i olika varianter. Vi tog mjukglass med nutella. Jätte god men otroligt stor.

Köpenhamn/Danmark

I Köpenhamn var vi i en heldag mest för att det är dyrt och vi vill hålla en låg budget.
Staden är fin med kullerstensgator och äldre byggnader.
Vi besökte en park som ser ut som en stjärna på kartan och som ligger nära den ”den lille havfrue” där vi sedan hade en liten picknick för att slippa äta ute då det kostar en del, också för att det är mycket mysigare med picknick tycker vi.

Här ska man definitivt hyra en cykel för att ta sig runt bra cykelvägar och skönt klimat bland cyklisterna. Men det får bli nästa gång vi besöker Köpenhamn.