Reseberättelser

Le Lac long – Stockholm á Paris

 

Var börjar resan?

Jag har alltid varit en skrivande människa, ständigt med en melodi i huvudet, och så snart jag tagit tag i ett instrument, så finns där några ackord, ett groove. Så på ett sätt har jag alltid varit på väg för att hitta nästa låt, nästa sång, nästa projekt att drivas med av. Den här gången blev det annorlunda.

Efter att jag släppt min andra platta, Landet har lossnat (2011), som bl a innehöll en finstämd tolkning av Tomas Tranströmers dikt ”Krön”, med Peter Asplund på trumpet, hörde jag av mig till bibliotek runt om i landet för att komma ut och spela. På biblioteket i Enebyberg i norra Stockholm tyckte de att det lät intressant, men så frågade de om jag hade några tonsättningar av Stig Dagerman, eftersom de hade en särskild Stig Dagerman-dag om hösten. Jag blev dem svaret skyldig, och nyfikenheten var väckt.

Efter att ha läst många av Dagermans dagsverser hittade jag fram till en unik pärla i Dagermans snabbt brinnande utgivning, den existentiellt aktuella och lyriskt vackra Birgitta svit, som jag gjorde till sex sånger med instrumentala partier emellan. Jag jobbade i flera år med detta projekt, parallellt med det (och utan att tänka på att Dagerman växt upp i Älvkarleby) köpte vi ett gammalt missionshus just där, som vi började rusta. Det är nu jag träffar Bengt Söderhäll, som är ordförande i Stig Dagermanstiftelsen, och han hjälper mig med att komma i kontakt med Lo Dagerman, Stig Dagermans dotter, som har rättigheterna till Stigs texter.

Bengt Söderhäll är en energisk personlighet, med många järn i elden. I sin ungdom cyklade han till Paris, han åkte på tågluff flera gånger under 1970-talet, han har jobbat som lärare hela sitt liv och nästan hela bygden vet vem han är. Han är en människa med hjärtat på rätta stället, han håller i borgerliga vigslar och begravningar, och jag har träffat flera personer som sagt att deras möte med honom haft avgörande betydelse för hur deras liv sedan utvecklades. Så kom han sig för att börja skriva en roman och hade kommit väldigt långt på arbetet med den, när plötsligt en tjuv slår till och stjäl hans dator ett obevakat ögonblick på parkeringen utanför bokmässan i Göteborg.
Att fortsätta med romanen känns omöjligt. Det är nu tanken på en diktsamling börjar växa fram istället. Det blir inte en, utan flera diktsamlingar, och genom förläggaren får han också kontakt med en översättare i Paris, som kan svenska och gillar Bengts dikter. Hon heter Janina Szubzda Martinez och de har en intensiv kontakt, säkert mer än 300 brev utväxlas för att göra rättvisa åt alla nyanser och dubbeltydigheter i Bengts poesi. 2012 finns boken i franska boklådor, ”Réflexions sur le lac long / Speglingar från den långa sjön”. Den långa sjön är en poetisk omskrivning av Dalälven, som spelar en central roll i dikterna.

Några år senare kommer jag över ett exemplar av den tvåspråkiga diktsamlingen, och efter att jag turnerat Sverige runt med min föreställning om smärta, ”Om vi möts”, så börjar jag läsa den mer noggrant och jag förförs av melodierna som finns vilande i de franska texterna. Jag gör en sång, så blir det två, och jag spelar in dem och skickar över till Bengt. Han blir hänförd, han blir rörd till tårar när han lyssnar, och han säger att det här är inte ditt, inte mitt, det är världens och vi får inte hålla detta för oss själva.

Nu blir det snabbt elva sånger och vi får med oss ett skivbolag på tåget och tankarna på ett fullängdsalbum börjar ta form, med dikterna lästa på svenska i samma ordning som de franska chansonerna på skivan. Vi blir inbjudna att delta i levande julkalender i Gävle, vi spelar på Joe Hill-galan, och sedan också på Joe Hillgården, Danderyds konsthall. Och det blir magiska stunder när det franska och det svenska möts, en påminnelse om att det är blandningarna som för världen framåt.

Så är det tretton sånger och jag har spelat alla instrumenten själv på inspelningen, utom trummor, som spelas av Emil Olin, och munspel som poeten själv har lagt på. Jag mixar skivan på Ljudriket tillsammans med Ruben Engzell och mastermästaren Claes Persson ger materialet en sista duvning, Bengt och jag grottar ner oss i boktryckarkonsten tillsammans med Isa på Tierps tryckeri och voilà, skivan är äntligen klar.

Vi har hela tiden tänkt oss en release i Paris, för att det rimmar så bra, och för att diktsamlingen fick så fint mottagande i Frankrike 2012. Samtidigt kommer Lo Dagerman ut med en bok om vad som hände när Stig Dagerman skrev teaterstycket ”Skuggan av Mart” i Paris 1947, och hon är ute efter att presentera den tillsammans med Nancy Pick, eftersom den nu också finns i fransk översättning, ”Les ombres de Stig Dagerman”. Med många kontakter fram och tillbaka lyckas vi sy ihop ett flerdagarsprogram i Paris, med spelningar och föreläsningar om vart annat på Sorbonne, Svenska Institutet och Svenska studenthemmet.

Är det nu resan börjar?

De flesta som reser till Paris tar flyget, men mina flygtimmar hittills har definitivt överskridit ett anständigt klimatavtryck. Kan vi ta tåget? Med tanke på att Bengt till och med har cyklat till Paris en gång i tiden, så måste svaret vara tveklöst JA.
Vi har en bejublad världspremiär för ”Treize chansons” i Gävle, och när vi kommer hem, packar vi så kompakt vi kan, låter katten bo hemma hos dottern, och ger oss av med tåg ner till Malmö som är vår första anhalt. Nu kan man säga mycket om tågens punktlighet och sådant, och när man gör en längre resa är det nog bra praktiskt att lägga in många naturliga stopp, så att det inte blir katastrof om nu olyckan eller verkligheten skulle vara framme och sätta en eller annan käpp i hjulen. Faktum är att vi blir stående på Stockholms central utan att röra oss ur fläcken i en och en halv timme, på grund av ett signalfel, så ankomsten till Malmö blir förstås inte riktigt som det var tänkt.

Att resa med tåg i Sverige känns ändå ganska bekant och hemtamt, så kanske har inte resan riktigt börjat än. Vi kommer fram till Malmö, bor hemma hos brorsan och får en smakrik vietnamesisk middag innan vi sover de få timmar som finns kvar innan vi behöver åka vidare.

Från Malmö tar vi ett Öresundståg över till Köpenhamn, och där hinner vi köpa lite morgonkaffe innan färden går vidare med DSBs tåg mot Hamburg. Tåget går ombord på färjan i Rødby vid tiotiden och vi tänker att vi inte riktigt vet när vi kommer kunna köpa lunch, så vi går all in och köper korv, pommes frites och öl, en riktigt hälsotallrik. Vi slår oss i slang med några afrikaner som pratar franska och svenska och verkar vara på väg från Småland till Tyskland för att bunkra öl. De får lyssna på några av sångerna och säger ”ah, des chansons d’amour” och lägger till oss i sina spellistor.

När tåget kört i land i Puttgarden, knastrar det till om ”technische störungen” i högtalarna och vi hänvisas till än det ena, än det andra tåget som vore vi en del av en Tati-film. Till slut har vi trängt in oss på ett regionaltåg mot Oldenburg och där får vi byta tillbaka till det EC-tåg som vi från början åkt med, de hade visst fått ordning på radion nu. Vår optimistiska tolvminuters-förbindelse i Hamburg har sedan länge spruckit. Som tur var går det fler tåg.

Vi kommer med ett ICE-tåg till Mannheim och tänker att nu skulle det sitta fint med den där lunchen. Men då hade köket tekniska störningar och hade bara kakor och läsk. På stationen i Mannheim hittar vi dock ett skönt asiatiskt hak där vi får tag i vårrullar som vi mumsar i oss på perrongen i väntan på tåget mot Karlsruhe. På ICE-tågen i Tyskland går det ju fint att åka utan platsreservering, och det är rätt lätt att hitta någonstans att sitta, eftersom de reserverade sätena är uppmärkta.

Från Karlsruhe åker vi vidare med ett TGV-tåg, ett av världens snabbaste tåg. Vi hade platser bokat på tåget innan, och kanske mot alla regler låter den franske konduktören oss åka med fast biljetten är till ett annat tåg. ”Normally its free, so it’s ok for me” snubblar han ur sig och vi plockar upp ölen ur innerfickan och får en skön resa fram till Gare de l’Est, Östra station i Paris.

Vi bor på samma hotell, Anneli och jag och Bengt och hans Kristina. De har kommit till Paris lite före oss och möter upp oss på stationen, vi promenerar tillsammans genom den franska huvudstaden som sjuder av nattliv, och det råder ingen tvekan. Resan och äventyret har börjat, ingen vet exakt när, men nu är det i full gång.

Nu blir det långa frukostar på hotellet, långa promenader kors och tvärs på högra och vänstra stranden. Vi hittar in till picassomuséet, bläddrar i böcker på fina små bokhandlar, och tar en fika på svenska kafét i Marais, där vi ju ska spela om några dagar. Bra att reka lite. Vi har små flyers som vi ömsom blygt, ömsom rättframt delar ut till hugade personer som verkar vara lite nyfikna på det svenska. Det finns hundratals fransmän i Paris som studerar svenska får vi veta.
Jag har inte nämnt Magali Michaut. Vi tänkte oss ganska tidigt i projektet att det skulle vara kul med en kvinnlig röst på ett par av låtarna på skivan, och att det skulle kännas rätt med någon som hade franska som sitt modersmål. Franska sångerskor växer dock inte på trän i Sverige, så det var inte helt lätt att komma på vem det skulle vara. Skivbolaget hade visserligen några kontakter, men det rann lite ut i sanden av många anledningar. Så var det en bekant på facebook som en dag länkade till Magali Michauts musik, och jag hörde av mig till honom och frågade om han trodde att hon skulle kunna vara intresserad. Det visade vara hans livskamrat och hon tackade ja på stående fot.

Sommarens två enda regniga dagar kom hon upp till Älvkarleby och gav en konsert, spelade in de två sångerna och vi förde ett stapplande samtal på engelska, franska, danska och svenska. Ganska snart förstod vi att den veckan som var tilltänkt för release i Paris, det var hennes pappas födelsedag, så hon skulle ändå vara på plats. Annars bor hon i Köpenhamn.

Nu när vi är i Paris, träffas vi igen och repar inför konserterna, hon lär sig också några svenska rader på de Stig Dagerman-sånger vi också ska spela. En dag tar vi oss ut till studenthemmet och repar på plats där vi ska ha vår officiella franska release, och vi repar också in så att jag kan kompa henne på flygeln på några av hennes låtar som inleder konserten. Pierre Tolcini som förestår studenhemmet välkomnar oss med öppna armar, och han får med sig ett exemplar av skivan som han ska ge till Sveriges ambassadör, som han känner personligen.
Så spelar vi på Sorbonne, som en del av den föreläsning om Stig Dagerman som Lo Dagerman, Nancy Pick och Bengt Söderhäll håller i. Janina Szubzda Martinez kommer dit, det här hon som har översatt de tretton sångerna och hon har dagen till ära bakat madeleinekakor, ja ni vet, sådana som Proust tog en tugga av och mindes hela sin barndom och det blev upptakten till hela den långa berättelsen om den tid som flytt. Bengt har skrivit en parafras, föredömligt kort, bara nio rader, ett av spåren på skivan, en medryckande blues.

Dagen därpå spelar vi på Svenska Institutet, och det är fullsatt i deras lilla kafé. Det ångar intelligentia och högskolepoäng när gräddan av översättare, teaterregissörer, bokförläggare och diplomater sitter andäktigt och lyssnar när vi sjunger ”La main tendue” och hoppas att den utsträckta handen ska komma även dem till del. Efteråt tror kaféföreståndaren att jag bor i Paris och tycker att jag borde komma förbi och sjunga på fler av deras litterära soiréer. Vi går vidare till ett källarvalv där vi äter middag med dokumentärfilmare och skådespelare och vi gör ett spontant framträdande med ”Dans”, en lek med dubbeltydigheten hos den svenska prepositionen ”Om”.
Vi gör två konserter på svenska studenthemmet, den första är en del av Lo Dagermans och Nancy Picks föreläsning, som en mellanakt innan ett teatersällskap visar sin version av ”Vårt behov av tröst är omättligt”. Bengt och jag blir sugna på att göra en uppföljare med en mer bondsk version av samma text på svenska, både sjungen och läst. Vi får se vad framtiden vill. Kanske blir det en skiva med Apollinaires texter? Den här kvällen är det i alla fall en fransk elgitarrist som bjuder på ett helt universum av musik med hjälp av ett tjugotal pedaler och en loopstation.

Nästa kväll är det vår tur att fylla studenthemmet med sångerna från vårt album ”Treize chansons”. Magali Michaut inleder med fyra av sina sånger, och jag kompar henne på flygeln, så följsamt jag kan. Jag sitter kvar vid flygeln och fortsätter med några av de tretton. Så gör Bengt och jag recitativet, när Bengt läser alla de tretton dikterna till mitt pianospel. Spännande att det går att göra bara på två – i Gävle hade vi ett helt band att luta oss mot, men här blir det naknare, men inte mindre suggestivt. Flera i publiken, som inte ens kunde svenska, tyckte att detta exotiska inslag var särskilt minnesvärt.

Sedan växlar jag över till gitarren och vi gör Madeleines-bluesen, och vi delar ut Janinas madeleineskakor. Vi gör ”Que font les vagues” och sjunger om vad vågorna gör under isen. Den poetiska fråga som Anny Romand, fransk filmare och skådespelare, varit så fascinerad av sedan Bengts dikter kom ut på franska. Efter konserten sjunger hon den spontant tillsammans med mig medan Pierre plockar fram vinet och samtalen fortsätter långt in på natten.

Svenska studenthemmet ligger ute i Cité Universitaire, sista stationen i Paris-zonen på RER-tågen söderut, ett fredsprojekt efter första världskriget när man tänkte sig att studenter borde lära känna folk från andra länder, så att man inte vill starta ett nytt så onödigt krig. Fredsprojektet är nog så levande idag, och på det svenska studenthemmet är hälften av de boende från Sverige, resten inkvoterade från de andra ländernas hus. Arkitekturen är speciell, och det svenska huset har originalinredning ritad av arkitekten Peder Clason 1931. Ett av områdets första hus! Vår konsert är i deras väl tilltagna vardagsrum, det är intimt och varmt och det känns som att sångerna får den plats och den lyssnande publik de behöver.

Men som alla äventyr så måste de så småningom lida mot sitt slut. Vi ger oss av en tidig morgon när gatstenarna ännu är fuktiga av nattens regn. Vi tar TGV-tåget till Karlsruhe, ICE-tåget vidare till Hamburg och EC-tåget upp mot Köpenhamn. Lite mer marginal mellan tågen denna gång, vi hinner med att ta en öl i Hamburg innan vi far vidare, och så vi kommer fram precis som planerat. När vi kommer ner till tåget igen efter färjeöverfarten mellan Puttgarden och Rødby, börjar vi prata miljöfrågan, Europas stängda gränser, livsfilosofi med en teaterregissör från Berlin, som sitter i vår kupé. Att våra vägar korsas, hade vi inte tagit tåget, så skulle det inte skett.

I Malmö sover vi kvar hos bror min igen. Efter en långsam frukost tar vi oss ner till station och sätter hos på SJ-tåget hem. Hem till katten. Hem till åkrarna, fälten och skogarna. Hem till Dalälven, den långa sjön. Det var här resan började. Det var här vågorna slog mot stranden. Och under tiden kryper sångerna, som inte längre är dina, och inte längre är mina, in under huden på de som lyssnar.

Tous ce qui ne m’ont jamais vu
Tous ce qui ne savent que je n’ai jamais été
Tous ce qui ont parlé de moi
Tous ce qui ont fait mon portrait
Tous ce qui ont chanté sur moi
Tous ce qui m’ont entendu

Mathildas, Antons och Linneas tågluff med Interrail

Amsterdam

Vår tågluff utgick från Hässleholm, och vårt första stopp på vår tågluff var: Amsterdam.

Här strosade vi längs de vackra kanalerna och försökte undvika att bli påkörda av alla miljontals cyklister som cyklade till höger och vänster. Tips!! Var uppmärksamma, cyklisterna är vilda!

Vi gick till den berömda “iAmsterdam”-skulpturen utanför Rijksmuseet. På kvällen kollade vi in Red Light District, väldigt annorlunda men ändå häftigt att få se och uppleva. Vi strosade mest runt i staden och åt god mat.

Dagen därpå gick vi upp i god tid för att få ut så mycket som möjligt av vår sista dag i Amsterdam. Efter en god frukostbuffé på vårt hostel besökte vi bänken från filmen “The fault in our stars”. Kanske inte så märkvärdigt om man inte gillar filmen, men vi kände ändå att vi ville se den innan vi åkte hem. Vi hade kollat in Anne Franks hus, men då kön var ca 100 meter lång så struntade vi i detta. Nu i efterhand så förstår vi att vi borde ha bokat biljett dit så att vi hade sluppit den långa kön.

Vi kände oss nöjda med tiden vi fick i Amsterdam och tyckte inte att vi missade något. Nu skulle vi äntligen få se Paris, staden vi hört så mycket gott om!

Paris

Tåget mot Paris gick ovanligt snabbt, vi hade bokat platser på ett riktigt lyxtåg så vi åkte som kungar. Vi kom fram ganska sent på natten till hotellet i Clignancourt. Nu i efterhand ångrar vi att vi inte kollade upp området där vi skulle bo lite mer, för det kändes som ett väldigt osäkert och smutsigt område.

På morgondagens schema hade vi bokat in de största sevärdheterna och vi började med triumfbågen. Vi kunde inte riktigt slappna av då vi var så spända på att få se Eiffeltornet så vi begav oss mot Champ De Mars ganska så snabbt och WOW. Så fort vi kunde ana tornet bakom träden blev vi som i extas. Det var verkligen bättre och större än på film. Vi valde att inte åka upp i tornet utan vi nöjde oss med att se det nerifrån. Efter Eiffeltornet tog vi oss till Tuilerieträdgården, en jättestor park med häftiga skulpturer och fina blommor. På eftermiddagen/kvällen åkte vi till Les Halles, shoppade lite och åt en allt för dyr hamburgare.

Nästa dag startade vi med en rejäl brunch på ett jättemysigt litet ekologiskt café, “Le Pain Quotidien”. Trevlig personal och prisvärd brunch! Mätta och belåtna tog vi oss till Sacré Coeur, en stor kyrka, där det fanns en mäktig utsiktsplats över nästan hela Paris. För att ta sig upp till Sacré Coeur kunde man antingen ta trapporna, eller som vi gjorde, en sorts kabinlift som gick på spår. Denna liften ingick i dagsbiljetten (Metro) som vi hade köpt.

Sedan besökte vi andra kända sevärdheter, som Notre Dame, Louvre-pyramiden och Louvremuseet. Inträdet till museet var gratis för alla EU-medborgare under 25 år, så vi gick in gratis och kunde titta på ingen mindre än: Mona-Lisa.

Under kvällen köpte vi massa plockmat som vi sedan tog med oss till Eiffeltornet där vi satt på en filt nästan hela kvällen, åt god mat, såg solen gå ner bakom tornet och bara fullkomligt njöt. En helt underbar kväll helt i vår smak.

Nu ville vi testa på lite nattliv och avslutade kvällen på jazzbar med live-musik och härlig stämning. Ett perfekt avslut på staden som skulle bli en av våra favoriter på hela resan! Dagen efter gick vårt tåg tidigt på morgonen mot nästa destination: Barcelona.

Barcelona

Återigen: Lyxtåg. Platsbokningen var ett bra beslut och vi kunde slappna av ordentligt på tåget. Vi kom fram på eftermiddagen, checkade in på vårt hostel “Soul Backpackers Barcelona” (tips) och gav oss sedan ut för att hitta ett ställe där vi kunde äta god spansk kvällsmat. Vi hittade en mysig lite restaurang och åt jättegod paella. Vi var ganska trötta efter den långa tågresan så det blev en tidig kväll i säng.

Efter flera dagars värme utan någon tillgång till hav så kändes det självklart att dagen därpå åka till stranden där vi solade och badade. Vattnet var väldigt smutsigt, men det gjorde oss inte så mycket eftersom vi hade längtat efter havet.

På kvällen bestämde vi oss för att dra ut på stan med en tysk tjej vi träffat på vårt hostel. Vi träffade på ett par från USA och tillsammans hade vi en rolig kväll på en massa olika barer. En favorit var “First Cocktail Bar” där det var fullt av Post-it lappar på väggarna. Vi drack goda drinkar, pratade och skrattade tillsammans. Det blev en sen kväll/natt och sovmorgon dagen därpå.

Ordentligt utvilade åkte vi till Parc Güell, en park med häftig arkitektur och högst upp en utsiktsplats. De tusentals trappstegen och den extrema värmen gjorde resan upp till toppen jobbig, men utsikten var verkligen värd det!

På kvällen bestämde vi oss för att ta oss upp till Bunkers Del Carmel, en 360’ graders utsiktsplats. W o w. Om den andra utsiktsplatsen var bra, så finns det inte ens ord att beskriva denna med. Trots att det var beckmörkt så kändes det verkligen som att man såg ALLT. Barcelona såg plötsligt mycket större ut och vi var helt tagna av den stora, upplysta staden.

Dagen efter besökte vi den enorma basilikan Sagrada Familia. Tyvärr så var den under konstruktion, men det gjorde oss inget.

Vi höll oss för det mesta i skuggan då det var så otroligt varmt i Barcelona, så ett besök på matmarknaden La Boqueria som lyckligtvis låg i skuggan, var perfekt. Där fanns allt från frukt och nötter till fiskhuvuden och grishjärnor. Vi tog oss tillbaka till vårt hostel, lagade lite lunch och packade ihop våra väskor för att sedan på kvällen ta nattbussen till Nice. Det tog emot att lämna Barcelona och våra nyfunna vänner, men även att lämna vårt hostel där vi trivts så bra. Det var så familjärt och härlig stämning och vi rekommenderar verkligen det om ni åker hit.

Nice

Efter Barcelona hade vi egentligen planer på att åka direkt till Italien, men då vi inte var sugna på att sitta så länge på ett tåg så valde vi att istället ta ett kort stopp i Nice. Här stannade vi endast en natt, men hann ändå med att besöka stranden där vi solade och badade i det turkosa vattnet.

La Spezia

Äntligen var vi i Italien, som vi längtat! Vi hade hyrt en lägenhet i La Spezia där vi bodde i fem nätter. Det var så himla skönt att äntligen kunna slappna av på riktigt och inte känna att man hade några måsten. Vi vill verkligen rekommendera “The Turtles Garden” där vi bodde. En jättetrevlig kille som hyrde ut en marklägenhet jättenära stationen med utsikt över bergen och hela La Spezia. Ett plus i kanten var att det bodde tre stycken tama sköldpaddor i trädgården som man fick ro om. Jättemysigt och personligt!

Första kvällen så gick vi ut för att äta på en restaurang. Hungriga som vi var tog vi första bästa (vilket dock visade sig vara långt ifrån bäst) och när notan sedan kom in blev vi chockade. I Italien finns det något som heter Coperto, vilket betyder en kuvertavgift. Kort sagt så fick vi betala 6 euro extra för att vi hade lånat deras dukar och servetter osv. Vi hade aldrig hört talas om detta innan men efter lite efterforskning visade det sig vara helt normalt i Italien. Så håll utkik efter Coperto på menyn om ni besöker Italien!

Inte långt ifrån La Spezia, mer exakt endast 5-20 minuters tågresa, ligger Cinque Terre, de fem små byarna Monterosso, Vernazza, Riomaggiore, Manarola och Corniglia. I varje by finns de färgglada hus uppradade på klipporna, kristallklart vatten och mysiga restauranger. Vi besökte tre stycken av byarna och våran favorit blev Vernazza. Här kunde man hoppa från klippor, snorkla med fiskarna i vattnet, chilla på den heta stenstranden eller gå rundor i byn och äta italiensk glass. Eftersom det var så enkelt att ta sig dit med tåg så kunde man utan problem besöka alla byarna på en och samma dag, men då vi gillade Vernazza så mycket så var vi där för det mesta. Eftersom att vi valde att bo i La Spezia så kom vi undan ganska billigt till skillnad från om vi bott i någon av byarna, så vi kunde med gott samvete unna oss glass varje dag haha! Om ni vill besöka Italien men inte vara i en storstad så är La Spezia verkligen helt perfekt.

Rom

En annan stad vi besökte i Italien var självklart Rom. Där såg vi de klassiska sevärdheterna så som Colosseum, Spanska trappan, Fontana Di Trevi, Pantheon och även en liten del av Vatikanstaten, Petersplatsen. Då det var ganska dyrt att besöka St. Peterskyrkan så struntade vi i det. Vi var inte överdrivet imponerade av Rom, det var ganska smutsigt och maten var rätt så dyr. Vi nöjde oss med att stanna här i två nätter men kände ändå att det var kul att få uppleva. Fontana Di Trevi och Colosseum var våra favoriter här!

Pomer

Från Italien tog vi oss till Kroatien och Pomer. Först hade vi siktat in oss på att bo i Pula, men vi hittade världens coolaste boende i Pomer som ligger lite utanför Pula. Här bodde vi på en glamping (lyxigare camping) som heter “Arena one 99 glamping” och WOW. Vi bodde i fem nätter i ett stort och lyxigt tält direkt vid havet. Tältet var inrett med allt man behövde och vi trivdes verkligen som fiskarna i vattnet här.

På glampingen ingick det solsängar och solstolar på stranden, gratis bagagetransfer (i en liten golfbil) runt om på glampingen och även jacuzzibad om man kände för detta. Man fick även låna cyklar att använda fritt på området som var ganska så stort.

Nu när vi hade mycket tid på oss att hitta på något roligt så bokade vi en kajaktour med snorkling i Pula. Det kostade ca 500kr per person och var värt varenda öre. Vi fick låna en kajak som vi paddlade med ut till en grotta där vi sedan lämnade våra kajaker för att snorkla i det klarblåa vattnet, hoppa från klipporna och se massa fiskar, sjöborrar och enorma maneter. I priset ingick även dricka och massvis med foton som arrangörerna (PulsEvents) tog på en under dagen. Verkligen en upplevelse vi rekommenderar till alla som vill känna sig som fiskar under en dag. Kroatien var underbart och vi längtar redan tillbaka till glampingen och havet.

Budapest

Vårt nästsista stopp på resan var Budapest där vi stannade i tre nätter. Även här hyrde vi en lägenhet som låg centralt och nära till det mesta. Vi shoppade, gick på helkroppsmassage för endast 200kr per person, åt god mat, drack massa billig öl och levde loppan. Vi blev dock lite besvikna då vi hört så mycket om att allt skulle vara JÄTTEBILLIGT i Budapest. Vi tyckte endast att det var ölen och massagen som var billig, men vi kanske helt enkelt valde fel restauranger och områden.

Vi besökte några ruinbarer och den absolut bästa var Szimpla Kert, en utav de äldsta ruinbarerna i hela Budapest. Verkligen värt ett besök för det var något utöver det vanliga.
Som de turister vi var så ville vi ju såklart besöka några sevärdheter och roliga platser. Våra topp 5 favoritställen i Budapest blev (ej i ordning)

  • Cat Café Budapest. Här kunde man dricka kaffe i sällskap av flertalet gosiga katter.
  • Szimpla Kert, ruinbaren.
  • Parlamentsbyggnaden, den var verkligen enorm.
  • Shoes on the Danube bank, ett monument från förintelsen.
  • Slottskullen, en utsiktsplats utan dess like.

Vi gillade verkligen Budapest och vill gärna dit igen!

Berlin

Sista stoppet innan hemresan blev Berlin. Där mötte vi upp vår tyska vän som vi träffade i Barcelona och som fick vara vår personliga guide genom Berlin. På grund av besök från Turkiets president och förberedelser inför 3 oktober (Tysklands återförening) så var både Brandenburger Tor och förintelsemonumentet avspärrat. Det var synd men det gav oss en anledning till att besöka staden igen! Vi fick dock se både riksdagshuset och en del av berlinmuren.

Vi åt även klassisk tysk mat, Koeningsberg Klops och Schnitzel, samt drack Alsterwasser (öl med sprite) och Berliner Luft, en klassisk tysk snaps med smak av pepparmint, mums!

Berlin var prismässigt ungefär som i Sverige, det finns både billiga områden och lite dyrare. Vi alla tre älskade Berlin och kände oss lite mer hemma här än vi gjorde i någon annan stad och vi kände verkligen att vi närmade oss Sverige.

Sista kvällen firade vi med utgång på en tysk schlagerklubb. Vilt och galet, precis som man kan föreställa sig en tysk klubb haha! Vi fick ett perfekt avslut på vår tågluff och kände oss nöjda när vi satte oss på tåget hem mot Sverige igen.

Vår tågluff varade i 31 dagar och under dessa dagarna hann vi med och upplevde så otroligt mycket roligt. Vi är nöjda med alla ställen vi stannade på och kände att vi fick med allt vi ville under resan.

Några tips som vi skrivit ihop till er som funderar på att åka iväg på ett liknande äventyr är:

  1. Åk med Uber. Vi använde detta istället för taxi och kom undan mycket billigare.
  2. Boende med kök. På så sätt kan ni laga egen mat och sparar pengar på detta med. (Kolla in Hostelworld, Booking och Airbnb)
  3. Undvik turistfällorna! Ta er hellre in på smågatorna i staden och leta efter guldkornen, det blir oftast billigare och godare mat.
  4. Är man fler som reser tillsammans kan det ibland bli billigare att boka ett hotellrum/lägenhet. (Detta är dock inte lika socialt som hostel men ibland ett billigare och bättre alternativ då du betalar för rummet/lägenheten och inte per person).
  5. PLANERA! Detta är verkligen A och O och du slipper stressen under resans gång då det redan är mycket att planera och hålla koll på. Platsbokning, boende, kolla upp tåg/buss och ställen ni vill besöka. Gillar man äventyr och att vara spontan kan man strunta i detta och just go with the flow.
  6. Res på natten. Ni sparar inte bara in pengar för boende utan även restiden som ni annars kanske slösat på att sitta på tåget hela dagen. Kombinera sömnen och att resa!
  7. Kolla upp vilka tåg som interrailkortet gäller på och vart ni behöver boka platser. Detta görs enkelt genom att ringa någon av EuropaRunt’s resekonsulter. Smidigt och säkert! Men var beredda på förseningar och inställda tåg, så ha alltid en plan B.
  8. Packa smart. Ta inte med er mer än vad ni behöver. Kolla igenom packningen flera gånger och sortera ut onödig vikt, tro oss, det blir jobbigt efter ett tag att bära runt på en tung ryggsäck..
  9. Handtvättmedel för att kunna tvätta vart man vill och inte behöva förlita sig på att boendet har tvättmaskin.
  10. Liten reskudde. Jätteskönt att ha på tåg/buss och tar inte mycket plats.
  11. Fotografera mycket. Att kunna se tillbaka på fotona efteråt blir som att uppleva resan gång på gång. Men låt inte detta ta er uppmärksamhet hela tiden. Se er omkring och NJUT!

Davids tågluff med Interrail

I Juli 2018 så åkte jag och min syster Martina iväg på en Europaresa tillsammans. Vi inledde resan i Stockholm och vårt första stopp blev Köpenhamn.

Köpenhamn, Danmark

Vi stannade bara en natt i Köpenhamn (på Copenhagen Downtown Hostel) men eftersom vi kom dit tidigt på morgonen och åkte sent på kvällen dagen efter så blev det nästan två hela dagar i Danmark. Vi hann gå på en marknad, se fotboll på en sportpub, se en gatuartist, se statyn “den lille havfrue”, gå upp i Vor Frelsers Kirke (där vi fick en riktigt bra utsikt över Köpenhamn) samt tog en öl på en takbar.

Sen tog vi tåget vidare mot Prag, via Hamburg.

Prag, Tjeckien

I Prag besökte vi Charles Bridge som var en riktigt vacker bro. Vi återvände dit igen på kvällen dagen efter och gick upp i Bridge Tower (som är vid ena änden av bron) och såg solnedgången. Något jag verkligen kan rekommendera!

Dagen efter så åt vi frukost på Café 25 Bistro. (Om du gillar havregrynsgröt så måste du gå dit! Gröten där var riktigt bra och den är toppad med färska fruktbitar samt att du får en liten kanna med flytande honung till.)

Från det caféet kunde man se personer med paraplyer hängandes i luften (se bild).

Senare under dagen besökte vi Lookout Tower som är en mindre version av Eiffeltornet i Prag. Den står uppe på ett berg så vi fick riktigt bra utsikt över Prag därifrån. På väg upp till det tornet hittade vi en restaurang som vi stannade vid på väg ner. Det kändes som en väldigt lyxig restaurang men precis som allt annat i Prag så var det billigt även där. (Jag betalade 50kr för två(!) tallrikar soppa och en isté.)

På kvällen käkade vi middag på U Prince, som är en mysig takrestaurang i Prag. (Den kan jag också rekommendera!) Efter det hamnade vi på ytterligare en takrestaurang i centrala Prag (det blev ett återkommande tema med takrestauranger på vår resa).

Budapest, Ungern

Efter 2 nätter i Prag så åkte vi vidare till Ungern. Budapest var för mig en stad som verkligen gav en mix av olika intryck. Bland de första jag såg var en toalett som stod på en parkeringsplats och det andra var vårat hostel som hade avsågade badkar (!) i receptionen, som stolar.

Det bör tilläggas att vi bodde på Pest-sidan av staden. När vi dagen efter gick över till Buda-sidan så såg jag den kanske vackraste byggnaden jag sett i hela mitt liv (och då var det ändå bara själva “entrén” eller vad man ska kalla det.)

På Budasidan gick vi även uppför berget och tittade ut över staden. Massa statyer och utsiktsplatser på väg uppför det berget och längst upp fanns även en marknad och pilbågsskytte bland annat.

Vi hann även med att besöka “House of terror”, ett “thermal bath” samt ett “boat party” innan vi drog vidare mot Montenegro.

Kotor, Montenegro

Det här var verkligen ett mysigt ställe. Kotor kan jag rekommendera till alla tågluffare som vill besöka ett litet ställe som alla andra inte redan besökt. Vi bodde på Pupa Hostel som låg precis nere vid viken. Gångavstånd till gamla stan, marknader, restauranger och stränder. Plus en livsmedelsbutik bara 50m bort.

Under andra dagen i Kotor så besökte vi Lovcen National Park (ett måste om du besöker Kotor). Det var nästan ett heldags-äventyr så räkna med det om du vill åka dit från Kotor. Det är lite trixigt att ta sig dit, men enklaste och billigaste är nog ändå att hyra en bil, vilket vi också gjorde. (Ännu en fördel med Pupa Hostel som ligger vägg-i-vägg med en biluthyrning.)

Vi stannade några extra dagar i Kotor för att vi gillade det så mycket (och för att den första bussen vi skulle ta därifrån var full). Så efter 4 nätter i Kotor (om jag minns rätt) så tog vi bussen vidare till Split. (Enda sättet att ta sig från Kotor direkt till Split är taxi eller buss och det går bara en buss per dag.)

Split, Kroatien

Split var verkligen ett turistställe. Stundtals kändes det som att varannan person där var svensk. Kan dock förstå varför så många svenskar reser dit då det var riktigt fint där och ungefär samma priser som i Sverige, om inte billigare. Vi planerade inte in så mycket i Split då vi var ganska trötta efter allt resande och vi spenderade den mesta av tiden på Bacvice beach som var en stor sandstrand (men som även hade en sektion av betong med solstolar på).

 

Allmänna tips till andra tågluffare:

  • Boka platsreservation på tåg, även fast du har interrail-kort. Det kostar oftast bara kring 50-60kr och är verkligen värt det för att slippa att måsta byta plats under resan.
  • Stig upp tidigt. Dels hinner du göra mer under dagen och det är lättare att få tag i en ledig solstol på stranden. Sova kan du göra när du kommer hem (eller på stranden).
  • Köp bekväma sandaler. Kanske det viktigaste tipset. Allting kommer bli tråkigare om du måste gå runt med skavsår på fötterna (som jag gjorde).
  • Prata med folk på hostelet ni bor på. Både med de som jobbar i receptionen men också med andra gäster på hostelet. Antingen kan ni hitta på saker tillsammans eller så kommer de med värdefulla tips på saker att se.
  • Ta med en poncho från Sverige innan du åker. Du vet aldrig när det börjar regna och det är betydligt enklare att gå runt med poncho i en ryggsäck än med ett paraply.
  • Appen “Hostelworld” är bra för att hitta hostel.
  • Drick mycket vatten och ha med dig resorb så att du kan stoppa in en sån tablett i flaskan när den börjar vara tom och du ska dricka upp det sista.
  • Om du ska vlogga; ha minst 4 batterier. Du vill inte spendera massa tid av din resa till att ladda batterier. Har du 4 batterier så klarar du dig i de flesta fall hela dagen och i vissa fall 2 dagar utan att behöva ladda.

Karins och Hannas tågluff med Interrail

Vi påbörjade vår resa på varsitt tåg, från varsin destination i Sverige, och möttes i Malmö, där vi tog tåget över till Köpenhamn. Där blev det en lång, seg väntan på nattbussen till Amsterdam. Vi låste in väskorna och strosade runt längs en kanal. Letade efter ett helt vanligt kafé, vilket var ett svårt uppdrag då allt som fanns var kaffebarer. Till slut tröttnade vi och köpte med oss fika från en mataffär, men även den var svår att hitta. När vi kom tillbaka till stationen fick vi oss en riktig chock. Skåpet vi låst in alla väskor, stora som små, i var öppet och tomt. Tack och lov fanns en personal som hade sett när det låsts upp och lagt in våra väskor bakom disken. Annars hade vi fått vända om redan första dagen! Skärrade lärde vi oss att vara noggrannare. Det lilla vi såg av Köpenhamn var fint, men vi ville bara vidare och börja tågluffen på riktigt.

12 timmar senare rullade vi in på stationen i Amsterdam. Vi var så hungriga, att vi sprang in på närmsta Pressbyrå-liknande affär, som fick duga till frukost. Tog sedan en spårvagn till Vondelpark, där vårt hostel låg. Google maps ledde oss lite fel, men vi hittade till slut. Det första vi gjorde när vi checkat in var att hyra cyklar. Sedan cyklade vi runt bland kanalerna, åt pannkakslunch, efter ett tips från en holländsk vän att det är ett “måste” i Amsterdam. Vi såg på kartan att vi var nära Anne Franks hus, men hur mycket vi än cyklade fram och tillbaka så hittade vi det inte. När vi kom tillbaka till vår sovsal hörde vi några britter prata om att de hade varit där… Fortfarande en gåta.

Efter en middag på hostelet, så cyklade vi runt, runt i den vackra Vondelpark och sedan hittade vi inte ut igen. Vi fick ta omvägen tillbaka till hostelet.

Morgonen efter så tog vi tåget till Paris. Staden som vi hört så gott om, “falling in love with Paris”, typ. Framme på hostelet upptäckte vi att det inte var det bästa valet att bo där, men såg att de hade kök åtminstone. Fyra långa trappor upp, utan hiss, resulterade i ett nytt mantra: “en trappa till”. Ingen dusch på vår våning fanns det heller. När vi väl handlat och skulle laga mat upptäckte vi att köket inte hade någon spis. Besvikna fick vi snabbt tänka om, stöd-handlade lite nytt och skapade oss en kall middag, som ändå var god. Det skulle sedan komma att bli vår standard-mat.

Vi såg sevärdheterna Sacré-Coeur med fantastisk utsikt, Notre Dame och sedan det i princip enda vi tyckte var häftigt med Paris; Eiffeltornet. Dit återvände vi till och med på kvällen, dock började det regna då. Nej, Paris föll oss inte i smaken alls. Det kändes lite skitigt och inte särskilt romantiskt. Inte alls som vi hade förväntat oss, så besvikna lämnade vi Paris efter två nätter.

Satte oss på tåget mot Zermatt i Schweiz, med tågbyte i Lausanne och Visp (alltså [Fisp] inte, “visp”, som vi först trodde). Vägen dit var väldigt fin, åkte längs Genevesjön bland annat. Tåget från Visp till Zermatt var häftigt för att det var så litet, med stoppknappar och allt. Konduktören var från Nederländerna och imponerade med att kunna lite svenska. Väl framme i Zermatt tog vi den minsta buss vi sett, en elbuss. Zermatt är nämligen en bilfri stad. Vi bodde på Youth Hostel och det var riktigt bra. I Zermatt stannade vi tre nätter och det var så skönt att lämna storstäder och få komma upp i bergen för att vandra. 

Första vandringsdagen gick vi upp till Sunnegga. Det var uppför från första steget, aldrig en meter platt. Det var tungt, så det blev många pauser då vi inte är så vana, samt ändå hög höjd, vilket betyder tunnare luft. Efter cirka 2,5 timmar var vi uppe och tog lunchpaus. Utsikten därifrån var magnifik. Matterhorn, det kända “Toblerone-berget”, reste sig stolt över landskapet. Bilderna vi tog blev mäktiga och vi ville bara stanna för evigt. Det var så vackert. När vi gick ner insåg vi att det kan vara jobbigt att gå bara nedför också, att det kändes i lår-, vad- och rumpmuskulaturen. Men det tog ändå bara en timme att gå hela vägen ner.

Vandring dag två gick vi upp mot Edelweiss. Vi hade svårt att hitta vandringsleden från byn, men vi trodde att vi hade hittat den. Vi fick klättra på en stock över en fors och sedan gå över en äng innan vi kom på leden igen, men denna snirkelväg gjorde att vi såg ett murmeldjur! Alldeles stilla satt den på en stor sten, tills den blev rädd och sprang iväg. Det kändes häftigt att få se. Vägen upp var brant och kantig, slingrade sig upp bredvid ett vattenfall. Vi hann precis undan regnet och när vi kom upp åt vi hemlagad rösti, en schweizisk husmanskost. Det satt fint, men blev väldigt mäktigt. Sedan klädde vi på oss ordentligt och gick nedför i regnet. Det var fruktansvärt jobbigt för benen, det kändes som att de skulle vika sig. Vi shoppade varsin souvenir, innan vi gick tillbaka till hostelet. Där vilade vi en stund innan vi åt middag. Den vanliga ihopplockade middagsmaten. Sista kvällen i Zermatt vilket kändes både tråkigt och kul.

Morgonen därpå tog vi den omtalade Glaciärexpressen hela sträckan till Sankt Moritz. Det var väldigt vackert, men samtidigt en så stor besvikelse, på många sätt. Resan tog åtta timmar och när vi äntligen kom fram till den berömda viadukten, så var den över lika snabbt som den kom. Våra höga förväntningar på Glaciärexpressen, uppfylldes inte alls tyvärr. På stationen i Sankt Moritz fick vi rusa till vårt nästa tåg, som skulle ta oss till Ospizio Bernina, ett ställe som vi googlat oss till för att vi inte “hann till Italien” samma dag, men som vi efteråt höll som en av favorit platserna. Tågresan dit var helt fantastisk. Vi var helt själva (utom lokföraren) på det lilla, lilla tåget, med otroliga vyer. Vid en station kopplades en rad vagnar timmer på. Det bästa var att man kunde dra ner fönstren och sticka ut huvudet, det kändes så lifeigt. Väl framme fick vi uppgraderat rum och återigen testa schweizisk mat till middag, som var god.

Nästa dag fortsatte vyerna att breda ut sig utanför tågfönstret, på vägen ner till Tirano i Italien. Resan fortsatte via Milano till slutdestinationen Venedig. Där kom vår första felåkning. Vi litade blint på Rail Planner-appen, något vi lärde oss var lite dumt. Så vi fick hoppa på ett pendeltåg igen, fastän tåget vi satt på hade tagit oss dit vi skulle… men vi kom fram, tog båten ut till ön som vårt hostel låg på. För att få ned kostnaden hade vi bokat ett 16-bäddsrum, något som var intressant att ha gjort, men som vi kanske inte skulle göra om. Det var svettigt och varmt.

Men Venedig var en häftig stad, uppbyggd på vatten och med enbart båt som transportmedel, som de flesta känner till. Särskilt gillade vi stadsdelen Burano, där var det Venedig som en ser på bild, med små kanaler, broar och väldigt färgglada hus. När vi tagit båten tillbaka in till den mer centrala delen strosade vi mest runt, hittade rätt billiga linne-kläder och blev nöjda över det. Värt att veta om Venedig är även att det inte är tillåtet att äta picknick överallt, utan bara på angivna områden. Så vi var lite nervösa att vi hade tagit fel när vi satte oss vid en kanal och åt middag.

På kvällen tänkte vi strosa runt och hitta ett kafé för kaffe/te, men mobilerna var urladdade, så de lämnade vi på hostelet. Den mysiga kvällen blev inte så mysig, då vi gick vilse i mörkret. Det var smala gränder överallt, vart vi än gick, och blev räddare och räddare. Vi ångrade oss så mycket att vi lämnat mobilerna. Till slut mötte vi våra räddare i nöden som hjälpte oss rätt och lättnaden när vi hittat båtarna och sedan steg innanför dörrarna på hostelet var enorm.

Efter en dag där vi mest gick omkring och åkte båtar runt i staden, satte vi oss slutligen och väntade på bussen som skulle ta oss till Kroatien. Det var många som skulle med olika bussar och alla bussar var sena, så det var en smått kaotisk stämning. Men nästan en timme efter planerad avgång lämnade bussen Venedig. Mitt i natten väckte de oss bryskt för passkontroll och det var även världens åskväder, men annars sov vi okej. Väl framme i Šibenik kämpade vi oss uppför och uppför tills vi kom fram till vad vi trodde var ett hostel, men som snarare var en uthyrd överdel av ett hus. Men det fungerade fint ändå, dock saknade vi kök, återigen.

I Šibenik badade vi mycket och tog det mest lugnt, vilket var väldigt välbehövligt. Vi stannade i fyra nätter, vilket var resans längsta stopp.

En av dagarna tog vi en heldag till Krka nationalpark, vilket var anledningen till att vi åkte till just den delen av Kroatien. Vi valde att ta en lokalbuss, vilket var klart billigare, men systemet för avstigning var lite mystiskt, vägarna slingriga och busschauffören körde läskigt fort. När vi kom fram åkte vi båten fram till vattenfallen. Vi gick rundan i nationalparken och såg en massa små och större vattenfall, vilket var så häftigt. Det var så himla varmt dock. Vi såg folk bada, men vågade inte själva då det stod skyltar om förbjudet, men när vi var tillbaka vid det största insåg vi att det bara var på vinterhalvåret… Så vi hoppade i vattnet och simmade framför vattenfallen. Det var så himla mäktigt och en riktig wow-känsla. Vi valde att promenera de fem kilometerna tillbaka till entrén och passade på att bada igen i en flod på vägen. Sedan var det en lång väntan på bussen tillbaka då det tydligen bara gick en buss och den gick klockan fem. Vi somnade en stund i en gunga och sedan var det den äldsta buss vi någonsin sett som körde oss tillbaka.

En annan av dagarna fyllde Hanna år! Det firade vi med ballonger och tårta på rummet och middag på en restaurang i den gamla delen av staden, som vi snappat upp som tips på bussen hem från Krka. Den hette Nostalgia och var sagolikt god mat för inte alltför mycket pengar. Rekommenderas starkt om ni är i Šibenik!

Där bestämde vi oss också för att göra om hela resterande delen av resan. Vi kände att vi var trötta på storstäder och ville se mer natur. Vi satt i timmar med google, Rail Planner-appen och de båda hostel-apparna vi använde. Slutligen var vi nöjda med vår nya rutt.

Vi åkte därefter buss till Zagreb, då ingen buss från Šibenik till Split passade tåget därifrån. När bussen kom fram öppnade sig himlen och vi fick snällt gå i ösregnet till tågstationen. Vi var dyngsura och inte jätteglada över att behöva vänta där i fyra timmar, utan bänkar, med betaltoalett och märkligt folk. Vi sökte febrilt i appen, men inga andra tåg dit vi skulle gick. Slutligen frågade vi i en informationsdisk, varpå hon på knacklig engelska sa att vi kunde ta ett tåg som gick om två minuter och pekade mot ett tåg som stod inne på perrongen närmast. Vi sprang dit och mycket riktigt var det rätt. Återigen hade appen förvillat oss, den som vi tidigare litat så blint på. Nöjda gick vi på. På vägen var det passkontroll, där de var så hårda att de till och med kollade under sätena efter folk, samt att vi fick visa passen två gånger. Timmar senare var vi framme i Bled i Slovenien. Efter att vi ÄNTLIGEN kunde laga mat (pasta vi köpte i Paris…) gick vi en promenad runt sjön i Bled och såg det ikoniska slottet i mitten av sjön. Det var ungefär det vi såg av den lilla staden Bled.

Dagen efter åkte vi vidare mot Lake Bohinj, en annan vacker sjö i Slovenien. När vi väntade på bussen från tågstationen, fick vi vänta länge. Skylten var obegriplig för oss som inte kunde språket, men vi frågade på det intilliggande bageriet. Tydligen gick inte bussen förrän två timmar senare. Vi fick alltså snällt vänta, passade på att äta lite slovensk lunch, vilket, sorry to say, var väldigt smaklöst. När bussen slutligen skulle komma, åkte den bara förbi och nästa buss gick en timme senare. Till slut kom vi på en buss och åkte till Bohinj, Pod Voglom som det hette där hostelet låg. Ett mediokert intryck av hostelet, men sjön var vacker. De omringande bergen och sjön var alldeles klar. Vi signade däremot upp oss för forsränning dagen därpå och det var vi så taggade på!

Forsränningen var så himla rolig! Ett äventyr och så härligt. Vi badade och svingade oss även i det iskalla vattnet från en gunga mitt på turen. Det var riktigt roligt och något som höjde upplevelsen av Bohinj rejält.

Sedan begav vi oss mot ett resmål vi efter googlingen i Kroatien var så himla förväntansfulla på. Norra Slovakien, uppe i Tatrabergen, på ett hostel som heter The Ginger Monkey och ligger i Ždiar. Vägen dit var lite strulig och varm, så vi kom fram sent efter en resdag på cirka 14 timmar. Men det kändes så värt det. Det satt ett stort gäng runt bordet i köket när vi kom och det första de frågade oss var om vi ville med på “hike” dagen efter. Något förvånade och väldigt trötta sa vi att vi skulle tänka på saken. Vandringen skulle vara åtta timmar lång och vi var osäkra på om vi skulle orka det, dessutom hålla deras tempo, de kanske var väldigt erfarna? Men morgonen kom och vi kunde inte motstå frestelsen, så vi följde med. Och som vi var nöjda med det sedan!

Det började ganska platt för att sedan gå uppför, uppför och uppför. Vi var vid gott mod, men till slut var det riktigt jobbigt. Tack och lov var vi inte ensamma om att tycka det och gruppen från hostelet visade sig vara en fin och omtänksam grupp att vandra med, med sju olika nationaliteter. Vi stannade då och då för att vänta in alla, dricka vatten och hämta andan. Fyllde på med energi av blandad sort på vägen upp, de flesta delade med sig och vi fick testa alltifrån salt ost (ingen höjdare) till någon slags chokladkex med ris. Vår lunch blev mögliga nutellamackor, vilket vi upptäckte lite för sent, men det gick bra ändå. Vi fyllde på vatten i ett mindre vattenfall och gick på. Landskapet bredde ut sig allt mer, men så även molnen. Det började regna lite smått och vi var rätt högt upp.

På den häftigaste delen av vandringen var vi som högst upp på leden, där var det magnifika landskap i alla väderstreck, fantastiska vyer. Molnen skymde sikten en del, men vi såg ändå långt (vilket bilderna inte helt gör rättvisa). Sedan delade vi på oss och vi följde med gruppen som skulle till The green lake. Vägen dit var betydligt enklare, då det mestadels var nedför. Sjön visade sig vara liten, men alldeles smaragdgrön. En brasiliansk kvinna i vår grupp förundrades över hur vackra gräsänderna som simmade runt var. Karin hade inte riktigt hjärta att säga att sådana finns överallt hemma i Sverige… Kanske blir man lite blind av allt det vackra när man ser det varje dag.

Nio timmar senare väntade vi på bussen hem till Ždiar och The ginger monkey. Där väntade “pizza party” på kvällen nere i byn. Blev ingen sen kväll för oss, utan packade istället inför avfärd. Sedan blev det en halvlek fotboll i pågående VM för åtminstone Karins del med de andra, innan sängen kallade.

Nästa dag reste vi till Prag, Tjeckiens huvudstad. Hostelet hade riktigt stora sovsalar med högt i tak. Det var fint, de hade även en takterrass och kök! Glatt lagade vi mat där efter att ha handlat lite. Dagen efter var vår heldag i Prag, vi började med att tvätta vid en tvättomat eller vad det kan kallas, då hostelet inte hade de möjligheterna. Sedan fick vi en plötslig lust att shoppa lite, vilket vi knappt gjort under resans gång. Så det gjorde vi. Det är lite som resan i stort, vi har gjort det vi känt för bara, inte gått på museum som vi kanske inte tyckt varit kul, utan lyssnat på vad just vi tycker om och gjort just det! Vi tänkte också att Prag är en sådan stad vi skulle kunna tänka oss att åka tillbaka till på exempelvis en weekend, då kan vi se sevärdheterna då, för det var vad vi orkade med just då. Det var ungefär det vi fick se av Prag, området närmast hostelet. Men vi gillade staden!

Sedan tog vi tåget till resans sista stopp; Berlin. Ägnade kvällen åt att leta efter berlinmurens lämningar, vilket gick sådär. Då önskade vi att vi gjort lite research faktiskt… Men vi hittade en liten bit och var nöjda med det. Sprang runt till lite butiker i stängningsdags, innan vi lagade middag. Åt den tillsammans med en tjej från Kanada som också bodde på hostelet och fick oss en intressant pratstund. Samma sak som gällde Prag tänkte vi om Berlin, att vi säkert kommer komma tillbaka och se mer. För redan dagen efter började vår sista dag på denna tågluff. Vi reste via Hamburg och Fredericia till Köpenhamn. Där skulle vi åt olika håll och var tvungna att säga hejdå. Efter 24 dagar tillsammans dygnet runt, var det sorgligt och märkligt. Men vilken fantastisk resa vi upplevt tillsammans!

Några snabba tips två tågluffare emellan:

  • Sträckan vi åkte lokaltåg med mellan Sankt Moritz och Tirano är samma sträcka som Bernina express går, men med Interrail är det gratis och minst lika fint om inte finare, med lokaltåg. 
  • Gör det just DU känner för. Orkar du inte se alla sevärdheter, se något annat. Det är DIN upplevelse och DIN resa!
  • Boka inte allt i förväg! Det var guld att kunna göra om resan efter vad vi kände för.