Det här är andra resan vi gör med tåg ut i Europa på sommaren. Likt föregående år är alla i familjen förväntansfulla. Då förra årets resa blev en succé, är förväntningarna höga. I år ska vi även prova att åka nattåg vilket barnen ser fram emot. Efter diskussion om att åka till Storbritannien via Bryssel landade vi i att fråga barnen vart de ville åka, och sedan fråga oss själva vad vi ville se och uppleva. Strategin är med andra ord att alla i familjen skall bli hyggligt nöjda, vilket kräver kompromisser vid val av destinationer. För oss är det också viktigt med en blandning av storstad, landsbygd, museum och bad. Som med allt resande så kan det bli ändringar och förseningar, vilket kan innebära att någon i familjen missar sin önskedestination. Det kan vara bra att prata om detta innan resan så att barnen är beredda på att eventuellt behöva hoppa över vissa delar av resan.

Sommaren 2018 åkte vi tåg till Spanien. Under två veckor reste vi söderut via Hamburg och diverse destinationer i Frankrike, för att sedan flyga hem efter en vecka på spanska solkusten. Vi hade då ett Interrailkort som omfattade sju resor. Denna gång vill vi åka tåg hela vägen, utan att för den delen hinna uppleva mindre under vår tre veckor långa semester. Därför har vi valt ett 10-resorskort samt hyrbil under några dagar. Då vi förra året reste via Köpenhamn och Hamburg är vi inte så sugna på att göra samma sträcka igen. Dessutom vill vi pröva nattåg för att på så sätt snabbt komma till resmålet. Barnen är mycket taggade över att få sova på tåg medan vi vuxna befarar att Centraleuropas rekordvärme kommer göra tågen för varma (Snälltåget saknar luftkonditionering) och att sömnen kommer bli lidande i jämförelse med att sova i stillastående miljö. Vi tror dock att det kommer bli bra och har bokat hel kupé (6 personer) vilka gör att vi kommer ha lite extra utrymme. Eftersom Sveriges enda nattåg söderut går från Malmö inleder vi med ett vanligt SJ-tåg från Småland till Malmö, för att sedan plocka fram Interrailkorten när vi går ombord på Snälltåget Malmö-Berlin framåt kvällen. Nu åker vi!

Då barnen önskat Kroatien och Italien har vi lagt tyngdpunkten på dessa länder. För att inte komma för långt ner i Kroatien och sedan behöva åka tillbaka ungefär samma väg, blir det fokus på sol och bad i den del av Kroatien som ligger närmast Italien. Efter lite research hittade vi ett nattåg till Rijeka (endast under högsäsong) från München, dit vi kunde ta oss med snabbtåg från Berlin. Planen är därför att ta oss ner så snabbt som möjligt till Kroatien, men att få se något på vägen. En enligt oss vettig lösning blir därför nattåg Malmö-Berlin, med en heldags sightseeing i Berlin, för att sedan ta ett nytt nattåg mot Rijeka framåt kvällen och lägga oss på stranden vid ankomst. Vi får se om planen håller. På hemvägen har vi också lagt två nattåg i rad, med ytterligare ett stopp i Berlin. Helst hade vi upptäckt en annan stad, men man kan inte få allt när man ska försöka få ihop en smidig resrutt.

Berlin. Alldeles för tidig väckning efter en resa som bestod av mycket tid på båten under kvällen. Hård sjö gjorde att det inte gick att vara i tåget under båtöverfarten. Att tänka på är att maten på båten inte är den bästa. Vi sneglade avundsjukt på de familjer som föredömligt packade upp medhavd middag, medan vi själva åt pommes och friterad fisk. På Snälltåget serveras heller ingen frukost så det är bra att ha med lite frukt och kex om någon blir hungrig. Vatten i tetraförpackningar är det som det bjuds på. Berlin är en ganska barnvänlig och dynamisk stad med sin historia. Dock är staden gigantisk till ytan och man riskerar att gå långa sträckor, vilket kanske inte är så barnvänligt.

Ankommer man till Berlin Hbh så är en lagom promenad att gå till Riksdagshuset, vidare mot Brandenburger Tor för att sedan stanna till vid det, av barnen mycket uppskattade, labyrintliknande minnesmärket över de judar som mördades under förintelsen.

Därefter tog vi en välförtjänt brunch på Little Green Rabbit (www.littlegreenrabbit.de) på Unter den Linden.

För att få med lite av Berlins historia valde vi DDR-museet, som låg på lagom promenadavstånd, där barnen fick pröva att köra Trabant och fick insikt om hur det var att leva då Berlin och Tyskland var uppdelat i öst och väst. Lite fotbollsspelande på diverse torg och hängande i parker räckte sedan för att dagen skulle vara slut, och det var dags att hoppa på nästa tåg. När vi summerat dagen hade vi promenerat väsentligt mycket mer än planerat, så barnen somnade snabbt på nattåget.

Snabbtåget mellan Berlin och München är lysande och nattåget till Kroatien överraskande trevligt. Det var fräscht och dessutom bäddat när vi klev på. I varje kupé fanns också ett handfat och luftkonditionering (vilket saknades på Snälltåget). Ett minus för att det endast fanns trebädds-kupéer vilket gjorde att en av oss vuxna fick sova i annan kupé. Vi har hört om familjer bestående av två vuxna och två barn som klämt in sig i en sådan men inget vi rekommenderar då det är väldigt trångt och lite utrymme för bagage.

Så anlände vi äntligen till Kroatien för tre lata dagar med sol och bad. Vi hade siktat in oss på Mošćenička Draga strax söder om kurorten Opatija och ett familjerum på ett hotell där. Denna delen av Kroatiens kust har väldigt höga berg invid havet, och kristallklart vatten.

Kort och gott, inte så mycket plats för bollspel och stora pooler, men en magiskt vacker inramning och fantastiska salta dopp. Det är svårt att veta vad man får då hotellen är duktiga på att delvis renovera hotellen och endast lägga ut godbitarna på hemsidor och bokningssiter. Vårt hotell var ett gammalt retrohotell, där poolerna snyggats till och vi hade tur som fick ett av de få nyrenoverade familjerummen. För enkelhetens skull blev det barnvänlig buffé dessa dagar men vi inledde vistelsen med en planka grillade nyfångade havsläckerheter på en restaurang vid stranden.

Vi hade planerat att vara i Opatija, men då hotellen som hade pool var fullbokade, blev det istället Mošćenička Draga, vilket vi verkligen inte ångrar. Det är smidigt att ha korta avstånd till allt och pool så nära havet. Hotellet hade dessutom en inomhuspool där barnen tog skydd när solen blev för stark och vi vuxna kunde simma några längder. Längs stranden fanns några restauranger, barer och caféer. På kvällspromenaden är glass ett måste. Glassförsäljarna är inte dummare än de förstår att vi återkommer om de busar med barnen och säger några ord på svenska, så det slutade med att vi åt glass på samma ställe tre dagar i rad (Caffe Bar Magnolija).

Så här med facit i hand så är två nattåg i rad med en heldags sightseeing i en storstad mellan nattågen inte någon jättebra idé. Särskilt inte om det är mitt i sommaren, väldigt varmt och det är svårt att sova på hårt underlag och utan luftkonditionering. Men att tidigt inleda med tre nätter med pool, hav och buffé var avkopplande och inget vi ångrar. Då det inte finns räls mellan Rijeka och Italien, gjorde vi det enkelt för oss och tog en buss (Flixbus) till tågstationen i Trieste.

Detta var ett bra beslut, då vi slapp omvägen via Zagreb, och vi samtidigt fick se lite mer av denna del av Kroatien, efter att ha varit i strandmiljö under hela vistelsen. Buss är miljömässigt resande som går bra att kombinera med Interrail, då bussarna och tågen alltsomoftast går till samma station. Detta är dock viktigt att kolla upp innan en bokar, då släpande av packning är jobbigt i den stekande medelhavsvärmen. Nästa destination: Venedig.

Venedig är en spännande stad och fantastiskt vacker och ”italiensk” trots sin massturism från framförallt kryssningsfartygen. Vi ville dit då tre av oss inte varit där tidigare och för att det blev ett lämpligt stopp på vägen. Från Trieste till Venedig gick det inte att göra platsbokning på tågen, men avgångarna är många, och trots början av juli var det gott om plats. Väljer man Santa Lucia-stationen rullar man smidigt in direkt till ön. Vår planering att ta ett enkelt närliggande hotell invid stationen var en mycket god idé. På det sättet blev vi av med väskorna direkt och slapp gå med stora ryggsäckar i de trånga gränderna i eftermiddagshettan. Därefter tog vi en promenad i riktning Markusplatsen som enligt mobilens kartfunktion skulle ta 40 min. I praktiken tog det runt 80 min. Det är lätt att gå fel i gränderna och dessutom är det mycket att fotografera. Runt Markusplatsen och Rialtobron är det hysteriskt mycket folk i juli, vilket inte är särskilt charmigt, men under den första halvtimmens promenad från hotellet var det överraskande lite folk, och vissa gator och gränder kunde vi promenera i rogivande tystnad utan att möta någon alls.

Venedig är sevärt och uppskattat av stora och små. Dock inte så prisvärt, i synnerhet inte gondolåkande, som vi hoppade över. I ärlighetens namn räcker nog en halvdag i Venedig för barn i denna ålder, men en magiskt vacker kvällspromenad med middag gör att vi inte ångrar övernattning. Hade det varit en annan årstid hade nog svaret blivit annorlunda. Nu kunde vi sedan avslappnat ta en kort promenad efter frukost, för att sedan ta ett förmiddagståg till Bologna.

Bologna hade vi endast valt för dess läge och vår plan var att hyra en bil några dagar för att komma ut på landet och se delar av Toscana och Ligurien. Vi blev dock överraskade av Bolognas vackra och charmiga centrum, som i sina rödskiftande toner är väldigt elegant att gå runt i. För barnen var de ”sneda tornen” (Le due Torri; Asinelli och Garisenda) höjdpunkten i dubbel bemärkelse. I det högsta av tornen kan man gå upp de 498 trappstegen och få en fin vy över staden.

Läser man på fanns det drygt hundra liknande torn i Bologna runt Medeltiden. Att bygga torn var denna tids sätt att visa att man hade pengar, vilket måste gjort att det var denna tids ”Manhattan”. Bologna är idag en av Italiens mest välmående städer, vilket syns på boutiquer, krogar och på människorna i allmänhet. Runt Piazza Maggiore finns en rad små restauranger och barer. Ett tips är att beställa in en bricka med ostar och charkuterier från området.

Efter en natt i Bologna valde vi att åka förbi Pisa som är en vacker och härlig italiensk stad, exkluderat sitt lutande torn som verkligen var uppskattat av alla åldrar.

Vill man gå in i tornet och den vackra katedralen måste man boka tid på hemsida, men det verkar som vi alla var nöjda med att beskåda allt från utsidan och ta de ”obligatoriska” bilderna när man försöker stötta upp tornet med händerna. Pisa går utmärkt att nå med tåg. Vidare hade vi i tre nätter på en camping i Ligurien som bas för att ta det lugnt vid poolen, spela fotboll och för att lägga en dag i vackra Cinque Terre.

Det går utmärkt att använda Interrail-biljetten på tågen mellan de färgglada byarna, och man kommer dit via La Spezia eller från andra hållet via Levanto. Vi hade gjort research och bestämt oss för att besöka 3 av 5 byar, men vår tioåring ville absolut se en fjärde, där han skulle ta kort från en viss vinkel. Härligt när man får se mer tack vare barnen, men vår åttaåring uppskattade det inte lika mycket. Förutom badet och de friterade skaldjuren man köper i strut, gav han resmålet sämst betyg på hela resan. Vi vuxna tyckte det var kul att se, men hade gärna vandrat på lederna mellan några av byarna. Och visst är det för mycket folk i området en julidag, men åker man dit tidigt på morgonen så klarar man sig hyfsat bra från den värsta trängseln, som infinner sig runt lunchtid och framåt.

Att bo på camping är verkligen något vi rekommenderar. Boendet är enkelt (vi bodde i en ”stuga”) men faciliteterna desto bättre. Två pooler, fotbollsplan, lekplats, restaurang och möjlighet att tvätta kläder. Från Ligurien hade vi planerat att besöka Florens, men insåg att barnen inte skulle uppskatta ytterligare en kulturstad i värmen. Därför tog vi en övernattning söder om Florens på en gammal olivgård med fantastisk mat och pool för att sedan göra ett stopp i bergen och ta oss vidare till San Marino och därefter tillbaka till Bologna för att återlämna bilen.

San Marino är väldigt turistigt, men med en vidunderlig utsikt, välpolerade hus, och riddarliknande fästningar som attraherar barn. Barn verkar också gilla microländer, och tycker det är intressant att man kan se hela landet från samma utkikstorn. Allmänt välskött och lätt att parkera gör att det var kul att komma dit, men det dröjer nog innan vi återvänder, och det finns ingen järnväg till San Marino.

Det stopp vi sedan gjorde i Verghereto bland bergen på drygt 1000 meters höjd var en riktig fullträff för stora och små, för en väldigt blygsam kostnad. Vi hade hört talas om gröna igloos uppe i bergen (Astrocamp), och väl där möttes vi av ett par som tröttnat på den stressiga vardagen, och istället driver denna camping, där de också föder upp hundar.

Omgivningarna är både orörda och fantastiskt vackra, och varje igloo (6 st med namn efter planeterna), var rymlig, renoverad med dusch och toalett. Trots en varm dag blev det ganska kallt under middagen då läget är högt bland bergen. Och vilken stjärnhimmel!!! Paret som drev anläggningen fixade sedan pasta och vegetariska rätter, men innan dess tyckte de att vi skulle bada i ett vattenfall ca 20 min bilresa bort. Vi tyckte det lät spännande, men visste inte att vi verkligen behövde korsa ett berg för att komma dit, vilket innebar drygt 500 meter uppåt och lika mycket nedåt. Vattenfallet var en fullträff. Ca 20 gradigt källvatten dit någon enstaka hade tagit sig för att bada. Man får inte chansen så ofta att bada i ett riktigt vattenfall.

Vi hade gärna lagt någon dag till i bergen, då det var härlig stämning och bra sömn i igloon, men det var dags att återvända till Bologna och lämna in bilen. Det var så skönt! Tåg och buss är tveklöst bekvämare alternativ. Det är svårt att hitta parkering i många italienska städer under högsäsong och det blev lite mer bilåkande än vi tänkte när vi planerade resan. Så här i efterhand inser vi att vi kanske skulle hyrt bil i annan stad och därmed tagit tåg några av sträckorna.

Tågsträckan Bologna-Turin är ett snabbtåg, där verklig avkoppling infinner sig. 250 km/h, rak räls och ankomsttid 11.40 efter att ha sovit tillräckligt är alldeles lysande.

Har man som vi bokat boende i närheten av stationen blir det riktigt bra. Om Bologna var italienskt elegant, så är Turin mer fransk/ spansk och lite stökigare trafikmässigt, men de mäktiga italienska torgen finns, och barnen var lika förtjusta till kvällspromenad här. Det är barnen som valt resmålet, då ett besök på Juventus-museet är för den äldste resans höjdpunkt.

Har man barn som blivit lovade något, är det bra att kolla öppettider. Museer kan ha stängt vissa dagar, ofta måndagar eller tisdagar. Vi gjorde därför bilmuséet Museo Nazionale dell’Automobile dag ett och fotbollsstadion dag två. Den smått obligatorisk stadskärnepromenaden fick läggas under de svalare tidiga kvällarna, då många italienare är ute, och de flesta affärerna är öppna. I Turin valde vi att bo på lägenhetshotell som var rymligt och väldigt prisvärt, fem minuter från tågstationen. I Turin är det lätt att ta sig fram med tunnelbana och lätt att promenera. Bilmuseet är väldigt pedagogiskt uppbyggt, från de första bilarna till dagens moderna bilar, givetvis med fokus på italienska märken. Barnen tyckte det var kul, och det är alltid lite spännande att se vad som finns utanför stadskärnan i turiststäder. Juventus fotbollsstadion ligger en bra bit ut, och nås via tunnelbana och buss, vilket tar ca 30 min. Arenan är förhållandevis ny (från 2011) och utstrålar italiensk elegans i varenda korridor såväl som läktardekoration.

Vi vuxna är kluvna till om det är värt entrébiljetten, men barnen var väldigt nöjda efter besök på såväl museum, omklädningsrum och pressrum. Ett minus var att vi tvingades in i en italiensk guidetur, vilket vi inte väntat oss då vi sett att storklubbarna i Spanien låter besökarna gå mer fritt på arenan. Barnen ville sedan leta upp Cristiano Ronaldos hus, vilket faktiskt är möjligt efter lite research på nätet. Det tog 45 min att hitta, vilket gjorde att vi fick en skön promenad utan gnäll från barnen, och möjlighet att ta ett kort på huset tvärs över floden.

Nästa stopp: Basel. Den längsta dagstrippen på resan med byte efter en timme i Milano. Efter Milano var det inte direkt raka spåret under de resterande 4 timmarna. En väldigt långsam hastighet, seg passkontroll i Schweiz men otroligt vackert utanför tågfönstret.

Särklassigt den vackraste sträckan vi åkt, mellan höga, stundtals vitklädda berg och turkosa vattendrag. Vackrast var det vid Baveno vid västra delen av Lake Maggiore. Dit vill vi gärna komma någon gång, men det får bli en annan tågresa.

Men varför ta en natt i Basel? Det är verkligen inget självklart val bland mer givna alternativ i Centraleuropa, men vi har i flera år funderat på att besöka Vitra Designmuseum, som ligger i Weil am Rhein, en förort till Basel på den tyska sidan gränsen. Vi tog således en vanlig spårvagn (ca 15 min) och åkte över gränsen där Frankrike, Schweiz och Tyskland möts i ett ”treriksrös”. Vid ändhållplatsen väntade gångväg utmed rälsen i ytterligare 15 min.

Var det värt det? Absolut! Vitra Campus är stort och så mycket mer än bara ett museum med ypperlig möbeldesign, där Eames-stolarna trängs med andra klassiker runt om i parken. Utsikten här på landet är sanslöst vacker och även barnen var överförtjusta över att besöka detta designmecka. De som skapat området var också smarta, då de designat en extremt lång rutschkana. Ett uppskattat initiativ som gladde både barn och vuxna. Basel är för övrigt en liten trevlig stad där vi slogs av hur hjälpsamma och trevliga människorna är, och hur välbevarad den historiska centrumkärnan är invid floden Rhen. När vi kom ut från tågstationen och skulle leta reda på vårt hotell och inte hade tillgång till ”gratis” internet så var det bara att fråga en lokal guide (de har pins där det står Ask me, I’m a local) som visade oss vägen till hotellet som visade sig ligga ett stenkast från tågstationen. Hotellet var ett obemannat hotell (b_smart hotel) men det funkade bra ändå. Dock var det väldigt varmt då det inte fanns luftkonditionering utan bara en fläkt. Frukosten, som också var obemannad, var dock väldigt bra och närhet till stationen är att föredra.

Nästa natt hade bokats på ett hotell i centrala Zürich, en timme från Basel med bekväma tåg.

Vi hade bokat platsbiljetter mellan Basel och Zürich men det är inget som verkar behövas då tågen avgår frekvent. Vi hade inga förväntningar på en sommarvarm finansmetropol utan hav, men bokade en natt där för att sedan enkelt kunna ta ett nattåg till Berlin. Detta var förmodligen resans mest positiva överraskning, även om prisnivån definitivt avskräcker.

Då det var varmt tog vi reda på om det fanns några badplatser i Zürich-sjön och floden, vilket det finns.

Ljuvliga 28 grader i luften gjorde att 23 grader i vattnet är lagom svalkande, och även om den synnerligen exklusiva stadskärnan ramar in sjön på ett läckert sätt, så föredrog vi det lite ruffigare graffitimålade flodbadet.

I centrala delen är en del av floden avstängd för annan trafik än badande Zürichbor och turister kan därför glida med strömmen flera hundra meter. Öl och vin serveras i plastmugg eller har tagits med, grillarna ryker, någon har med en gitarr, samtidigt som en ”söt” rökdoft noteras på sina håll. Detta hade vi inte väntat oss av den välpolerade staden, men vattnet är kristallklart, och såväl vi vuxna som barnen var överförtjusta. Gång på gång är man sugen på att gå upp, gå tillbaka 100 meter och börja om i strömmen igen. En liknande företeelse såg vi i Basel där det på samma sätt badades i floden Rehn, men det kändes inte lika inbjudande som detta, då vattnet håller en sämre kvalitet.

Då båda våra barn är fotbollstokiga så passade vi även på att besöka FIFA-museet i Zürich. Där fick de möjlighet att se den riktiga VM-pokalen för damer respektive herrar. Museet var både faktarikt och interaktivt och det fanns också ett teknikrum där man fick testa ett antal utmaningar, som t ex att dribbla genom en bana på tid och få poäng för flest skott i mål.

Efter att ha promenerat i den supergulliga gamla delen av centrum, kände vi direkt att vi ville återvända till Zürich en annan sommar, gärna när växelkursen är bättre.

Nattåget Zürich – Berlin gick smärtfritt men som tidigare resor sover barnen bättre än föräldrarna när det skakar som mest.

Att avsluta resan med två nattåg och ytterligare en heldag i Berlin såg vi som något ansträngande för barnen, i synnerhet för att de hunnit uppleva så mycket längs vägen. Men gör man lite research går det givetvis att få ut mycket av en ytterligare dag i Berlin. På morgonen såg vi att Greta Thunberg skulle tala i en centralt belägen park, vilket var spännande att se. Tusentals människor är intresserade av att lyssna på Greta, denna svenska klimatkämpe.

Vi hade också fått tips om en trädparkour-park som skulle vara ett vettigt ställe att åka till för både barn och vuxna.

Vid summering av allt vi gjort visade det sig att parken i Berlin var det barnen uppskattade mest. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Snälltåget mot Malmö kändes mer avkopplande än motsvarande resa mot Berlin, då vi låg och sov hela båtresan, och även om vi inte var direkt utvilade är det ett vettigt alternativ för de resenärer som har lättare för att sova.

Under resans gång hade vi endast en försening (Snälltåget Berlin-Malmö), men där lyckades de få färjan att vänta, vilket gjorde att det i slutändan inte blev någon försening. Vi kom hem nöjda, och kommer definitivt ge oss ut på rälsen igen.