Jag och min son Love tågluffar till rivieran varje år. Love är nu 10 år och jag är äldre än honom. Närmare bestämt 50 år prick. Vi låg sjuka både han och jag i Corona sex veckor i våras. Då växte vår dröm fram. Vi måste ta tåget om man får i sommar igen.
Nu får man det.
Jag har noga följt händelseutvecklingen både i Sverige och Europa. Under våren och sommaren har jag också följt med- och deltagit i diskussionerna om hur man ska agera under den här pandemin.
I min familj, i sociala media, i nyhetsrapporteringen och mellan länderna i EU finns hela spektrat av åsikter. Jag respekterar dem alla. Corona är ingen sjukdom man skojar bort eller tar lätt på. Det har jag själv upplevt.
Jag har kommit fram till att jag tillsammans med sonen vill fortsätta uppleva Europa med tåg. Corona är inget som går över. Vi måste lära oss att leva med viruset. Fortsätta hålla avstånd och ändå leva. Och vi vill fortsätta vårt berättande. Berätta om hur en sommar ser ut i Europa under pandemin. Hur går det att åka tåg, vad säger folk vi möter och vilka regler är det på stränderna vi brukar besöka?
Vi åker på fredag och kommer följa de lokala regler och föreskrifter som möter oss på resan.

 


 

Första delen av vår resa var från Stockholm till Marseille. Med hjälp av Trainplanet fick vi till en resa som skulle ta oss fram på två dagar. Och det gjorde den!

Första etappen blev Stockholm till Hamburg. SJ till Malmö och ett nästan tomt tåg. Tåget Malmö-Köpenhamn innebar ett byte och passkontroll på Kastrup. Inga problem men lite krångligt och kö. Men gott om tid till tåget mot Hamburg från Köpenhamn gjorde att vi inte kände någon stress. 

Direkttåget Köpenhamn-Hamburg var lite festligt. Vid gränsen mot Tyskland byter tåget personal och vi får reda på att tåget inte lämnar stationen förrän alla har satt på sig munskydd, vilket alla gör. Så då sitter vi samma personer i samma kupé, fast nu med munskydd. Man kan fråga sig lite hur de tänkte där… Men fram till Hamburg kom vi och det i tid. Så att ta kort under Philipsskylten hinns med innan vi checkar in på vårt Hotell.

Dag två ska endast vara två tåg. Hamburg-Frankfurt. Frankfurt-Marseille. Funkar bra. Vi blir stående lite extra i Muhouse på grund av en olycka längre fram på spåret. Men SNCF är oerhört generösa och bjuder på vatten i obegränsade mängder och en goodiebag med mat och godis. Våra samtal med olika personer finns beskrivet i ett av våra inlägg på Instagram. Läs gärna det också. 

Strax efter midnatt är vi framme i Marseille. Resans första stopp och det vi kallar #Livetimarseille


#Livetimarseille hur skiljer det sig från tidigare år?
Vi brukar hyra samma Airbnb under flera veckor. I år blev det lite annorlunda. Vi delade upp tiden mellan ett boende i Nice och en lägenhet i Marseille.
Vi började i Nice.


Det ska sägas att de lagar som införts med munskyddstvång påverkar en. Man har alltid munskyddet med sig. Glömmer man, vilket man gör, är det bara att gå tillbaka. Det åker av och på. Upp och ner från hakan hela tiden och på alla! Men träffar man någon man känner, drar man ner munskyddet och kindpussas som vanligt. Så jag är tvivelaktig över vilken nytta lagen gör. Det finns en skala med böter som börjar på 35€. Men under hela vår tid såg vi många poliser, ingen bevakade efterlevnaden av munskydd på privatpersoner. Däremot fick en hel del barer och restauranger besök av ordningsmakten.

Men annars är livet igång. Går du in i en affär spritar du händerna och sätter på dig munskyddet. Vi förvånas över hur många ”äldre äldre” som rör sig ute och handlar i affärerna.
Turismen är också igång. Dock färre turister än vanligt. Love älskar stranden i Villefranche-sur-Mer. Där badade vi alla våra dagar i Nice. Där var det trångt som vanligt. Inga restriktioner för stranden. Och det var 28 grader i vattnet. Vi älskade det ❤️

Tillbaka i Marseille hade vi hyrt en lägenhet i Cours Julien. Kan jämföras med området runt Bastiljen i Paris. Fast i Marseille. Så inte helt likt. Mer sprayade taggar på fasaderna. Här trivdes vi superbra. Vi åt god mat, både franskt kök och på en pakistansk restaurang. Hade en bar; Le Melting Pot, utanför dörren där vi avslutade varje kväll med en drink och ett samtal om dagen med tjejen som ägde baren. I Marseille brukar vi bada på Plage du Prado, inte turistigt för fem öre. Däremot fullt av folk från både norra och södra delen av stan. Trevligt med vanligt folk tycker vi! För att slippa åka t-bana och buss med munskydd i värmen hyrde vi en Voi till och från stranden varje dag. Lite dyrare. Men helt okey om man följer den franska trafikrytmen. Dvs. ”Tar du din plats, får du din plats”. Gäller både Voi och cykel. Fegar du blir det mer läskigt och trafiken kan då upplevas som kaosartad.
Efter dagarna i Marseille började vi så sakta att röra oss mot Sverige. Första stopp på hemvägen var Paris.

Här kommer resans kanske bästa tips. Se Paris på natten! Det har vi gjort flera gånger. Nu var vi här under en värmechock med upp mot 40 grader på dagarna. Men på natten är det svalare och mindre folk att trängas med. De hus man vill se är vackert belysta. Champs Élysées är vackrare och ljusshowen varje hel timma på Eiffeltornet är läcker.


Paris är som alltid fantastiskt! Även fast det infördes lag om munskydd på flera platser utomhus under tiden vi var där. Livet blev lite krångligare. Så efter några dagar satte vi oss på tåg norrut med destination Nijmegen för att besöka min äldsta dotter (och Loves storasyster) Malin som just flyttat dit. Resan dit gick via Lille, Antwerpen och Breda.
Att vara i Nederländerna som svensk under Coronasommaren är nästan som att vara hemma. Allt är öppet men man håller avstånd. Långt mellan folk i köerna både i affärer och till glass på stranden. Borden är placerade långt ifrån varandra när man äter på restaurang och känslan på barer med sena öppettider är att folk håller avstånd där också. Skillnaden är även här att det är krav på munskydd på tåg och bussar. Och det är inte mycket folk som åker tåg alls.
Vi vill tipsa om Nijmegen i Nederländerna. En fin universitetsstad nära gränsen till Tyskland. Vi får lite känslan av att vara i Lund när vi är där. Fast större stad. Förutom att leva det där normala familjelivet som vi gjorde tillsammans med Malin och hennes pojkvän Dex, så badade vi i en insjö alldeles utanför stan där man kunde åka vattenskidor på en konstgjord bana, och vi badade i floden Waal som är Rehnflodens södra mynningsarm. Kul att hoppa från brofundamenten tyckte Love. Men staden bjuder också på fina hus, bra restauranger, pubar och på natten ett trevligt clubliv. Bra stad kort och gott!

Hem från Nijmegen hade vi hoppats att det skulle gå att resa över dagen. 16,5h. Men det gjorde det inte, då sista tåget från Malmö till Stockholm var inställt. Nu spelade det ingen roll. För att bara ta oss de åtta milen över gränsen till Tyskland tog en halv dag och sex (6) byten. Orsak: banarbeten i Nederländerna. Men väl framme i Osnabrueck rullade det på och vi hann tom. med Loves favorit i Hamburg, den indiska restaurangen Manju i foodcourten på Hamburg Hbf. Innan det blev tåg till Köpenhamn, en natt på hotell i Malmö och ett tidigt tåg upp till Stockholm.
Nu är vi hemma i vardagen. Vi är oerhört tacksamma för att vi fått göra det här äventyret tillsammans även i år. Och när vi summerar det så var mycket som vanligt. Stränderna, solen och mötena med människorna. Allt var kvar. Allt var sig likt. Vad som inte var likt så var det att det var ett så stort fokus på munskydd. Jag kan villigt erkänna att jag är skeptisk. Det har liksom blivit som något i stället för att hålla avstånd och att tvätta händerna. Som jag beskrev i mitt förra inlägg så åker det upp och ner från hakan till munnen. Kindpussarna är kvar och pratar man med någon så drar man ner det. Lite knasigt.
Men Europa finns kvar. Tågen går. Så nästa gång du reser, gör som oss och ta tåget!