Jag har rest väldigt mycket, och man lär sig något nytt varje gång.

Man ska inte ha för höga förhoppningar, man ska inte packa för mycket…. Osv osv osv…

Jag tänker inte tala om för er vad ni ska äta, dricka eller var ni ska sova. Bara för att jag tycker att den där hummersoppan smakar fantastiskt på stället runt hörnet, så betyder inte det att alla gör det. Det bästa jag vet är att bara kliva ut från hotellrummet och börja strosa åt något håll, ännu bättre är det om man går vilse. Det är då man verkligen hittar guldkornen.

INNSBRUCK

Jag sitter på ett tåg från Wien. En svag doft av kaffe tränger sig in i kupén. Ett barn gråter. En kvinna talar högt. Utanför uppenbaras helt plötsligt alptoppar, nästan alla i vagnen blir helt till sig av den vackra naturen och skyndar sig, precis som jag att få till den perfekta bilden innan vi åker in i nästa tunnel.

(Bilden blev ju långt ifrån perfekt, men ni kan ändå skönja den vackra naturen)

Väl framme, så skiner solen. När jag kommer ut från tågstationen, står jag stilla en stund och låter solen smeka mina kinder.

Checkar in på Adlers hotel som ligger några fotsteg från stationen.

Har valt detta hotell med möda, både sängen och badkaret har utsikt över de vackra alptopparna.

Några fotsteg åt andra hållet så har vi stadens shoppingcenter, vid det vackra namnet Sillpark. (tihi!)

Här finns den berömda kedjan Primark. Inte sämre än någon annan, klev jag innanför med båda fötterna. Och blev nästan med en gång nedsprungen av en hord tonårstjejer.

Hittade några ting som jag såklart inte behöver, betalade och sprang ut med livet i behåll.

Dag in och dag ut står turister i storstäder, i timslånga köer för att sedan trängas en onödigt kort stund, för att ta en selfie framför en överskattad sevärdhet.

Sedan finns det sådana som jagar efter luft, och sevärdheter som andra bara skulle sucka utlett över och sedan vända blad. Den senare är jag! Anledningen till att jag har valt att åka hit, är på grund av min fascination för vandring, natur och höga höjder.

Och det är hittills det bästa jag har gjort. Känslan av att vara 2500 meter över havet. Luften känns fräschare. Dofterna känns mer markanta. Jag möter under min vandring hela tio kor, tre tackor och fyra människor, varav den fjärde personen är en bebis i bärsele. Coolt tänker jag, detta är människor som lever på riktigt!

För den som är intresserad av att ta sig upp för Alperna men inte är så mycket för att vandra, så kan man ta sig ända upp till toppen med Nordketten bahnen. Det är en lift som går från citykärnan ändå upp till 2300 m höjd. Hafelekar som högsta punkten så fint heter. Liften har flera stopp. Första är Alpine Zoo, som är populärt bland barnfamiljer. Under resans gång kan man kliva av och ta sig något att äta och göra sina behov på olika höjder. Utsikten från alla stopp är helt magiska och det är inget man vill missa.

Precis som de flesta andra städer, så har även Innsbruck en gammal del, även kallad Altstadt.

Här gick jag runt bland de gamla husen och beundrade alla fina detaljer som uppenbarade sig i väggar, tak, fönster och dörrar.

Altstadt har samma charm som alla dessa ”gamla städer” har, men här går jag även runt med vetskapen om att under andra världskriget, så var Innsbruck en av de mest sönderbombade städerna i Europa och att det idag inte finns ett enda spår av det.

GARDASJÖN (LAGO DI GARDA)

Direkt efter Innsbruck, så var det meningen att jag skulle fortsätta min vandring genom Alperna i den Italienska staden Bolzano.

Men efter att ha snubblat över några bilder från en sjö som näst intill var okänd för mig, så blev jag helt såld.

Jag bokade om min resa och förlorade några hundralappar, men det var det värt.

Här satt jag kväll efter kväll och såg de mest vackra solnedgångar i mitt liv, det var som att solen hade lagt sig ned vid horisonten och fattat eld.

Under min vistelse vid sjön så bodde jag i den lilla staden Peschiera del garda, som ligger 15 min med tåg från Verona.

Den enda sevärdheten här, är ett fort som ligger på en ö mitt i staden. Här är det vanligt att man stannar till med husbilen och äter en glass, njuter av utsikten och sedan åker vidare.

Jag tog bussen runt sjön (Här kan man dessvärre inte vandra. Pinnsmala vägar och hård trafik) och besökte städer som den ganska berömda Limone Sul Garda. Där dom gör ALLT på citron. Staden är insprängd i bergen och det krävs bra kondition för att gå upp för de branta gatorna.

En fågel viskade i mitt öra att det gick en någorlunda gångväg till staden Sirmione, jag blev såklart helt till mig och började min vandring tidigt en morgon.

Det tog mig 2 timmar att vandra dit och under den tiden gick jag längs strandpromenader, vinodlingar och småbyar.

Hela morgonen hade det hängt regn i luften och väl framme vid medeltidsstadens mur, så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Det tog aldrig slut. Det regnade igenom mitt paraply…

Blöt som en hund fick jag värma upp mig på ett café medans jag väntade och väntade på att regnet skulle ge upp. Men icke!

Till slut gav jag upp och började min vandring hem igen…

POMPEJI

Vi har nog alla mer eller mindre hört talas om staden som försvann under aska och lava efter ett vulkanutbrott. Staden heter Pompeji. Vulkanen heter Vesuvius. Året var 79 e.kr.

Jag har velat åka dit sedan jag var en liten flicka med drömmar om att bli arkeolog. Kunde sitta i timmar och läsa om den försvunna staden.

En hel dag var jag där och jag hade nog behövt två dagar till. Det eftersom jag kan stå och stirra på samma sten i en kvart. Nu undrar ni säkert varför…. Fantasi är svaret.

När jag har en sten eller en ruin framför mig, så kan jag ser hur den såg ut i sina praktdagar, det är ganska fascinerande.

Jag ser säkert jättedum ut, där jag står och stirrar rakt ut med  vidöppen mun…. Men vem bryr sig.

Dom påbörjade utgrävningarna på 1700-talet och dom är långt ifrån klara. Jag stod faktiskt och tittade på arkeologer, in action.

Avundsjuk är ordet.

Staden är så välbevarad att det känns som att den bara sover och att den när som helst ska vakna upp och alla människor som bor där, ska återuppta sina vardagliga sysslor.

Kan du se framför dig hur det står kvinnor och män bakom disken och serverar gästerna något ätbart efter en hård dag på jobbet?!

Under allt det som har täckt staden, så har dom funnit otroligt mycket bevarat. Som till exempel, textilier, mat, vin, oljor, krukor och till och med träföremål och stuprännor i lera.

1860 fick en arkeolog en idé om att fylla tomrum i utgrävningarna med gips, och resultatet blev gestalter av människor och djur i sina sista ögonblick i livet. Jag smet in bakom förbjuden mark, för att hitta dessa. Att se plågade barn och djur framför mig, var inte riktigt något jag var beredd på. Blödig som jag är.

Pompeji ligger ju granne med den fantastiska Amalfikusten. Dit åker kändisar på semester. Och vi vanliga dödliga. Det tar 30 minuter att åka pendeltåg från Napoli till Pompeji. Vill man sedan åka vidare längs med kusten till Sorrento, så är det 30 minuter till.

Sedan tar rälsen slut och man får byta färdmedel. Resan går vidare mot Amalfi och Positano, genom höga berg och djupa dalar. Turistbussar trängs på smala vägar med höga stup. Utsikten är magnifik.

PRAG

I denna mäktiga stad är det arkitektur och historia som lockar.

Allt från renässans till andra världskriget. Staden är otroligt vacker med sina välbevarade broar och byggnader.

Första kvällen klev jag ut från hostlet som jag bodde på och tog sedan till vänster. Började strosa i solnedgången som gav himlen ett vackert lila sken.

Gick förbi uteserveringar där sällskap satt och sorlade, småbutiker där personalen moppade golvet inför stängningsdags och caféer där par satt och kysstes medans kaffet blev kallt.

Till slut kom jag till en bro, som sträcker sig över floden Vltava.

Där stod jag en bra stund och bara lyssnade på trafiken och tittade på omgivningarna. Medans solen gick ner, såg jag hur ljuset skiftade i olika färger för att sedan försvinna helt.

På vägen tillbaka, stannade jag i en nattöppen butik och gick en lång stund och inspekterade allt intressant som inte finns att köpa hemma. Det slutade med att jag köpte med mig mozzarella, plommontomater, bröd och aioli. Enkelt är gott.

Nästa dag gick jag över denna bro och längs med floden och hamnade till slut i naturreservatet vid namn Petrin Park. Hit ska man gå om man vill komma bort från det jäktiga stadslivet en stund. Här finns fruktträdgårdar där man fritt får plocka frukt. En kulle och ett utkikstorn där man kan klättra upp och få utsikt över hela staden. Här ryms flera restauranger bredvid skogar fulla med vilda djur. Det finns även en linbana för den som vill spara på sina ben.

I kanten av denna park fann jag även Sveriges ambassad, i en överdådig byggnad.

Att strosa i denna stad är som att strosa i andra städers ” Gamla städer”. Det är verkligen välbevarat, på riktigt. Och det gillar jag skarpt.

Jag gick en hel dag och bara tittade på byggnader. Tittade på detaljer i fönster och dörrar. Och vilka färger husen har. Detta är så långt från betong som man kan komma. Och jag kan säga att det är stor skillnad att stå och stirra på ett handtag från 1600-talet än ett från 1900-talet. Att gå förbi en sadelmakares gamla verkstad som har stannat i tiden, att kliva in i en stor gammal port som doftar av tjära, att snubbla på kullersten som lades för 200 år sedan.

Det är kultur.

Att se militärer med högdragna vapen när man kliver av tåget, är ingen ovanlig syn. Något som man aldrig skulle se hemma. Vissa ser nog det som överdrivet onödigt, medans en annan tycker att det ger en slags trygghetskänsla.

Det är en otrygg värld vi lever i, och det är dumt att ta onödiga risker.

Därför ska man undvika skumma områden, vara aktsam gällande främlingar, inte lämna sina saker utom synligt avstånd och absolut inte gå ensam på natten.

Förutom dessa försiktighetsåtgärder, så tycker jag att man ska go bananas gällande äventyr. Man lever bara en gång. Klart slut.