Rolf & Ulrik

Tågluff i Tyskland – våra viktiga 7 punkter

Efter två veckor som tågluffare i Tyskland har vi våra sju viktiga punkter här. Hur funkar det att som senior i 65-årsåldern ta sig fram – jämfört med ungdomsårens tågluffande på 1970-talet?

Men först en sammanfattning över hur vår resrutt sett ut, tåg från Stockholm till Hamburg, sedan vidare till Berlin, Leipzig, Dresden, Nürnberg, Schwerin och till sist Kiel.

TYSKLAND TÅGLAND 

Tyskland är ett bra tågland. Tyskarna reser själva mycket på järnväg, och det finns många och täta förbindelser. Med tåg kommer vi bekvämt rakt in till städernas centrum.

En sak att tänka på är att det kan gå flera olika tåg till samma destination med korta intervaller, så det gäller att hålla reda på vilket tåg och tågnummer man är bokad med.

Tågen går oftast i tid. Det finns en debatt om att förseningarna har ökat även i Tyskland, men tågen på vår resa gick i tid.

Railplanner-appen och också Deutsche Bundesbahn DBs app kan vara bra för att ha koll på tågtider med mera.

INTERRAIL – DÅ OCH NU

När vi tågluffadepå 1970-talet innebar interrailkortet att man kunde resa obegränsat antal resor utanför Sverige i deltagande länder.  Numera ska man bestämma hur många resdagar man vill ha under en reseperiod. Om du vill resa utan begränsningar blir det dyrare. Mer information om priser hittar du här.

Det som också skiljer sig jämfört med 1970-talet är att betydligt fler tåg kräver sittplatsreservation. Och sittplatser kostar olika. Man kan få prisuppgifter och förslag genom supporten på europarunt.se. Det betyder att resandet kanske inte blir lika spontant som ungdomsresandet på 1970-talet, men möjligheten finns fortfarande att ändra och improvisera under resans gång.

BEKVÄMARE – OM MAN VILL   

På vårt tågluffande 70-tal var det ofta vi tog nattåg och sov i sittvagn eller enkla liggvagnar för att spara hotellpengar. Men nu har vi rest med dagtåg för att vara utvilade och ha det bekvämare. Genom att vara bokade i 1 klass fick vi bättre utrymme på ibland överfulla tåg. Dessutom service som gratistidningar och servering vid våra sittplatser om vi inte ville gå till restaurang- eller bistrovagnen.

På regionaltåg har vi inte behövt platsbokning, och även om det varit en hel del folk har det alltid funnits sittplats.

Internet funkar oftast bra på de stora IC- och ICE-tågen.

Ryggsäcken från 70-talets tågluffande har ersatts av rullväska, och skjortor och en del annat lämnade vi in till tvätt under resan.

Resandet blir också bekvämare när man inte behöver resa när det är högsäsong för turister och som mest fullpackat på tåg och turistmål. När man inte är styrd av skollov och semestrar så kan man som vi gjorde nu resa under en lugnare tid under hösten.

HOTELL – CENTRALA LÄGEN

Till skillnad från vandrarhem och övernattning på tåg under ungdomsårens tågluffande så har vi nu bott bra i centrala lägen. Vi har provat både hotell och lägenhetsboenden. Det är bekvämt att ha boendet inom 10-15 minuters promenad från stationen när man anländer till en ny stad.

Lägenhetshotell, som har lite mindre service och inte ständigt bemannad reception, kan vara bra alternativ. Men när vi i Nürnberg provade att ha delad toalett och dusch ute i korridoren, så tyckte vi att det blev lite väl ungdomligt och ville nog ändå ha tillgång till egen toa och dusch.

EVENEMANG I MASSOR

Tyskland är fullt av evenemang, teatrar, konserter, muséer och sport på hög nivå. Nästan vad det än gäller för specialintresse så har Tyskland något att erbjuda. Och det är inte bara i de största städerna som Berlin, Hamburg och München det händer saker. Teatrar, musikaler, konserter och muséer finns runtom.

Tänk på att även om resmålet är ett annat land, så kan det vara både intressant och skönt att stanna till någonstans i Tyskland och få lite nya erfarenheter och upplevelser på vägen.

Det mesta går att hitta hemifrån Sverige om man letar på nätet, och biljetter går att köpa från Sverige.  En skillnad under vår resa var att ett par ställen krävde att man hade biljetten utskriven på papper, det räckte inte att ha biljetten i telefonen. Sen var det en teater som enligt uppgifterna på nätet krävde biljett utskriven på papper, men i praktiken dög det med biljett i telefonen.

KONTANTER ÄR KUNG

I Tyskland kan man inte utgå från att man kan betala med kreditkort. Särskilt på mindre restauranger, kaféer och butiker är det kontant betalning med sedlar och mynt som gäller.

Användningen av kort-betalning ökar i Tyskland, men man kan inte vara säker på att det går att betala med våra kreditkort.

ENGELSKA FUNKAR OCKSÅ

Vi tar oss fram på tyska. Men det går också bra att ta sig fram på engelska i Tyskland. Ofta vill tyskar visa att de är serviceinriktade och kan engelska. De går ofta spontant över till engelska när de möter en utlänning. Särskilt på hotell och restauranger brukar det inte vara någon svårighet att prata engelska. Restaurangmenyer finns för det mesta på engelska. Utrop i högtalarna på de större ICE-tågen sker både på tyska och engelska. Muséerna har informationsskyltar på både tyska och engelska, som hos Gropius-Bau i Berlin på utställningen om 30 år efter murens fall.

Sen är det ju roligt om man kan lite tyska, och tveka inte att pröva att använda tyskan. De flesta uppskattar att man gör ett försök och är lyhörda och toleranta för att allt inte alltid blir rätt ordval eller grammatik.

Så hoppa på tåget, och ha en givande och spännande tågluffarresa, i Tyskland eller i fler länder!

Rolf och Ulrik

En dagsresa tillbaka norröver

Efter två veckor som tågluffare i Tyskland är det dags för oss att vända norröver tillbaka mot Stockholm. En nära 12 timmar lång tågresa väntar från norra Tyskland.

Från stationen i Kiel är första tåget ett regionaltåg med avgång klockan 11 till Rendsburg. Som vanligt behövs ingen särskild platsbiljett på regionaltågen.

Tåget kör upp på en lång järnvägsbro för att korsa Kiel-kanalen, den första av flera större broar på resan.

Sen i Rendsburg är det dags att byta och kliva på Intercity-tåg mot Danmark.

Fullsatt tåg norröver

Detta tåg som kommer från Hamburg är fullsatt, och folk sitter i korridorerna och väskor står i gångarna. Tur att vi har platsbokning och bättre med utrymme i 1:a klass.

Medan vi som seniorer njuter av våra reserverade platser ser vi några trötta svenska killar, som ligger i gången mellan två vagnar. De berättar sen att de har tågluffat i tre veckor och som längst varit till Split i Kroatien. De har inga sittplatser, och det påminner om vårt eget tågluffande för rätt så länge sen.

Snabb pölse

Danska poliser kommer ombord och gör en snabb passkontroll sen vi passerat tysk-danska gränsen.

Vi är några minuter försenade till järnvägsknuten Fredericia, och det blir stressigt för andra som ska hinna med olika anslutningar. Vi har en marginal på en knapp timme till nästa byte och kan ta det lite lugnare, och det kan ju vara en fördel att ha lite luft och extra tid mellan bytena när man bokar platsbiljetter. Nu har inte stationen i Fredericia mycket att erbjuda, men i en livsmedelshall i närheten kan vi köpa kaffe och Rolf prövar pölsehorn. Varmkorv i ett varmt bröd!

Smörrebröd i Köpenhamn

I Köpenhamn har vi också en knapp timme mellan tågen. Vi hinner över till Tivoli-hallarna mittemot centralstationen. Där finns smörrebröd. Ulrik får sina räkor medan Rolf tar fiskfilé på rågbröd.

Vidare med SJ från Köpenhamn

I Köpenhamn ankommer och avgår SJ:s tåg från plattform 26, en plattform som ligger rätt långt bort. Så det gäller att man inte är ute i sista minuten. Promenaden till SJ:s plattform tar 15 minuter säger skylten i centralhallen, och det blir upp och ned för trappor eller hiss innan vi kommer fram till SJ-tåget.

Resan upp till Stockholm tar fem timmar, längsta sträckan är genom Sverige. Vi är trötta, men glada, efter två intensiva veckor och slöar på tåget innan vi rullar in på Stockholms Central strax före midnatt.

Vi har ju tidigare här i resebloggen haft stilstudier på Ulrik som tågluffare på 1970-talet och idag. Vi avslutar med bilder på Rolf vid hemkomsten från tågluffande 1973 och idag. Framför samma byrå, inte lika långhårig, men med böcker och andra minnen från spännande resa med tåg i Tyskland.

1973 o 2019

Rolf och Ulrik

Kiel – kuststad med födelsedagsfest

På vår tågluff har vi kommit till Kiel, och här blir det också lite båtluffande utmed Kielfjorden.  Kiel är staden som många svenskar passerar när man kommer med färja från Göteborg. Men Kiel är värt att stanna till i, vi ska åka båt, fira födelsedag och kolla aktiviteter.

Färden hit gick med tvåvånings regionaltåg. Ingen platsbokning behövs på dessa, och det var inget problem att få plats trots att det var en hel del resenärer på tåget.

”Äkta Nordbor”

Delstaten Schleswig-Holstein marknadsför sig på regionaltågen som ”den äkta Norden”. Närheten till Skandinavien, friska havsvindar, badstränder och rakt-på-sak-mentalitet, det är något man gärna vill bli förknippad med.

Kiel präglas av havet och den långa Kielfjorden. Här finns färjehamnen, varv och den tyska marinen har sin bas här.

Fika med Sverige-kaka

I stadens centrum utmed Holstenplatz, Europaplatz och Markt är det lätt att hitta kaféer och fikaställen. Sverige är oftast något positivt och Rolf provar en Schweden Apfeltorte, en äppelkaka med mycket grädde.

Staden bombades hårt under andra världskriget eftersom Kiel var centrum för tyska marinen. Det märks nu om man kollar på husen att många uppfördes under 1950- och 60-talen, ofta med rött tegel som knyter an till byggnadstraditionen i nordtyska Hansa-städer. Ofta ser man neonskyltar i den tidens stil, som på konditori Fiedler.

Båttur till Heikendorf och Laboe

På östra sidan om Kielfjorden ligger grönområden och badstränder som är populära utflyktsmål för Kiel-borna, och även som tillfällig besökare är det värt att göra denna utflykt. Man kan ta buss 100 till Laboe, eller ännu bättre pendelbåten till Laboe. Laboe uttalas med ö på slutet, som Labö. Pendelbåtarna eller Förderfähren går från en brygga nedanför centralstationen, Kiel Hauptbahnhof.

Från båten och utifrån vattnet får man en bra överblick av staden Kiel, hamnarna, de stora skeppsvarven, marinfartyg och inloppet till Kielkanalen.

Till Laboe tar det nästan en timme att passera de olika bryggorna som ska angöras på rutten. I Laboe finns strandpromenader, restauranger i mängd och de typiska strandkorgarna för den som vill sola eller kanske bada. Korgarna kan hyras om man vill sitta skyddad för vinden.

Marinens minnesmärke 

Vi promenerar en dryg kilometer ut till Ubåt 995 och Marinens minnesmärke. Marinens 85 meter höga minnesmärke i rött tegel invigdes under nazisttiden på 1930-talet, och det var från början minnesmärke för de tyska marinsoldater som dog i första världskriget. Numera är det förändrat till en minnesplats ”för alla som dött till havs från alla nationer”. Det ska mana till ”fredlig sjöfart på fria hav”.

U-båt från andra världskriget

Vi väljer att bara titta på marinminnesmärket från utsidan, och istället går vi in i den u-båt som ligger på stranden alldeles intill.

Den tyska U-båt 995 byggdes 1943, och den hade Narvik som bas och angrep därifrån allierade fartygskonvojer med förnödenheter till Sovjetunionen. Den tyska u-båtskrigföringen var omfattande, och i informationen vid u-båten anges att 30 000 tyska u-båtssoldater dog under andra världskriget och att tiotusentals på den allierade sidan dog under ubåtskriget.

Nu kan man gå ombord på u-båten och begrunda hur det såg ut för tyska u-båtsbesättningar. Kanske också tänka på den tyska filmen U-båten, eller Das Boot, från början av 1980-talet, och den tv-serien som gjorts på senare år.

Ska mana till fred och försoning

Vid krigsslutet 1945 beslagtogs u-båten av den norska marinen, och under tio år användes u-båten av den norska marinen. 1965 återlämnades u-båten till Västtyskland. Båda länderna var ju då medlemmar och allierade i Nato. U-båten skulle enligt norska önskemål vara ett tecken på försoning och ställas upp på ett värdigt sätt som en maning till fred och förståelse mellan folk.

Rödsspätta – så klart

När det blir dags för mat är rödspätta – Scholle – det självklara valet. En panerad rödspättafilé med ljummen potatissallad, extra grönsallad och öl. Antalet yrkesfiskare minskar utmed den tyska kusten, och bristen på torsk och sill gör att fisket begränsats. Men rödspätta finns, och den smakar mycket bra.

Restaurangen Fisch Küche vid hamnen och färjeläget verkar till en början kaotisk. Det är en lång kö för att beställa mat och dryck, men sen kommer maten rätt snabbt. Dock bara betalning med kontanter, inga kort funkar.

Födelsedagsfest med vännerna

I närbelägna Heikendorf i en villa med blomstrande trädgård bor våra vänner Gitti och Falk. Vi får vara med och fira brodern Peters födelsedag, tillsammans med barn och barnbarn.

Efter hembakad plommonkaka gör vi som många andra och går en sväng utmed den fina strandpromenaden i kvällssolen. Vi ser Stenas färja och kryssningsfartygen som går genom Kielfjorden ut mot öppet hav.

Det blir hemlagad soppa, gryta med svamp och kött och Rote Grütze till efterrätt.  Det senare en klassisk fruktkräm med hallon, vinbär, plommon eller vad för bär man har till hands. Sen plockar Axel fram gitarren, och det sjungs på både tyska och svenska. En härlig familj, som från sin tid i DDR kan berätta mycket om hemliga polisen Stasis övervakning och kontroll, men hur de ändå kunde bevara sin värdighet.

Svensk-tysk konst

Nästa dag inne i Kiel upptäcker vi att det pågår en stor utställning på Kunsthalle med verk av Lotte Laserstein. Det är härligt att kulturliv och aktiviteter är så många i Tyskland, överallt går det att hitta något intressant.

Lotte Laserstein tvingades av nazisterna att fly från Tyskland eftersom hon delvis hade judisk familjebakgrund, och hon blev flykting i Sverige från 1937. Hon målade ofta kvinnor som aktiva och självständiga personer. I Sverige kom Fredrik Sjöberg för ett par år sen med  en intressanta boken ”Ge upp idag – imorgon kan det vara för sent” som bidrog till att Lotte Laserstein uppmärksammades mer. Tyvärr förbjudet ta egna bilder på utställningen, så vi får nöja oss med katalogens självporträtt.

Gudstjänster också kultur

Gudstjänster är också kultur, och vi besöker Nikolaikyrkan vid torget i stadens gamla centrum. De protestantiska gudstjänsterna känner man igen från Svenska kyrkan, språket och gudstjänstordningen är i mycket detsamma.

Men här blir det en speciell gudstjänst med en kör från den judiska kulturföreningen i Kiel. Predikan är ett samtal med en representant från en av stadens synagogor om likheter och skillnader mellan judendom och kristendom. Efter nazisterna fanns få judar kvar i Kiel, men med invandring från fd Sovjetunionen efter 1990 har antalet medlemmar i de judiska församlingarna ökat.

Vi kan sammanfatta våra dagar i Kiel med att här finns många möjligheter till upptäckter och upplevelser, både i staden och utmed stränderna och på Kielfjorden.

Rolf och Ulrik

Schwerin – slott, svenskkoppling och strosande

Schwerin är en bra stad att strosa runt i. Slottet är hela tiden i blickfånget i stadsbilden, med tinnar, torn och gyllene kupoler. Runtom finns konstmuseum, teater och gamla stan med butiker och restauranger. Dessutom är vi i det som tyskar ibland kallar ”Südschweden”, alltså ”Sydsverige” i Nordtyskland, med många historiska band och kontakter med Sverige.

Vi fick dessutom båda chansen att uppträda som nyblivna slottsherrar och storhertigar av Mecklenburg.

Mer om storhertigar och slott senare. Vi börjar med tågresan Nürnberg-Schwerin.

Omväxlande tågresa

Det var den längsta tågresan för oss i Tyskland, drygt sju timmar sammanlagt. När man tittar ut genom tågfönstret får man se hur landskapet växlar med berg och dalar, små byar och slott på höjderna.

Vi kommer upp till Hamburg igen och passerar på de stora broarna över floden Elbe, samma flod som vi såg när vi var i Dresden.

Tågen håller oftast tidtabell

Vi har fått frågan om tågen håller tiden i Tyskland. Jodå, vi har högst upplevt ett par minuters försening hittills. Men tåget i Nürnberg kommer in 10 minuter för sent, orsaken ska ha varit el-problem. Sen utökas förseningen till 20 minuter, och i högtalarutrop anges långsamgående godståg före oss på spåret som orsak. Andra resenärer beklagar att de missar anslutningar och jobbmöten. I nyhetsrapporteringen dessa dagar framgår att 79% av ICE-tågen kom i tid 2017, dvs hade högst 5 minuters försening. Förra året ökade förseningarna, och det blev en stor sak här. 75% av ICE-tågen kom då i tid, 25% var mer än 5 minuter försenade.

Men vi har tur, det anslutande ICE-tåget i Lüneburg väntar in oss. Eftersom vi är hungriga kastar vi oss direkt till den tomma restaurangvagnen. Det smakar bra med den enkla focaccia som snabbt kommer på bordet.

Schwerin en småstad med 95 000 invånare 

I Schwerin bor vi centralt i en lägenhet inrymd i ett gammalt militärlasarett, en bra utgångspunkt för promenader i staden.

Schwerin med 95 000 invånare är en förhållandevis liten stad jämfört med de storstäder vi besökt tidigare. Staden är huvudstad i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, en av Tysklands minsta och fattigaste regioner. Det var en del av Östtyskland eller DDR, och det är förbundskansler Angela Merkels hemmaregion. I Schwerin finns nu delstatsparlament och delstatsregering.

Smala gränder – slapp bomber

Schwerin blev inte bombat under andra världskriget och slapp den förstörelse som många andra tyska städer utsattes för. De senaste 30 åren efter kommunismens fall har centrum och de flesta gamla byggnader rustats upp. Korsvirkeshus och gränder finns kvar.

Slottet furstligt skrytbygge

Det stora slottet dominerar stadsbilden och är ett givet besöksmål.  Det ligger omgivet av vatten på en ö i Schweriner See.  Det är byggt på 1800-talet, och slottet motsvarar de föreställningar man har som barn hur slott ska se ut, eller hur Disneys tecknade serier brukar visa slott. Samtidigt är slottet en tydlig symbol för att det länge var furstefamiljen och de adliga storgodsägarna som dominerade i det lantliga Mecklenburg.

Tyskland var fram till första världskrigets slut uppdelat i små furstendömen under den tyske kejsaren i Berlin. Mecklenburg tillhörde de äldsta furstesläktena och på 1800-talet slog storhertigarna av Mecklenburg på stort och lät renovera och bygga ut slottet till ett riktigt skrytbygge.  Dåtidens främste arkitekt F.A. Stüler, som också ritade Nationalmuseum i Stockholm, slutförde ombyggnaden här i Schwerin och ansvarade bl.a. för utformningen av tronsalen.

När man ser 1800-talets alla stilblandningar är det lätt att tycka att det är för mycket av allt. Stockholms slott och den gustavianska stilen får något sparsmakat och elegant över sig. Men det var till de tyska furstehoven svenska kungligheter och adel reste på besök på 1800-talet, och det är intressant att här i Schwerin förstå vilka förebilder det var som hämtades hem till Sverige.

Tre kronors skapare kom härifrån

Andra delar av Mecklenburg-Vorpommern har ännu starkare historiska band till Sverige. Men här i Schwerin finns minnena av Albrekt av Mecklenburg på 1300-talet. Han var både storhertig här och kung i Sverige, och hans pampiga porträtt målat på 1800-talet finns förstås i slottet i Schwerin.

Albrekt var kung under en snårig tid i Sverige, och hans bestående insats är väl att han införde Tre kronor som symbol för kungariket Sverige.  På tavlan i slottet ser vi de tre kronorna som en del av Albrekts vapensköld.

På väg att bli världsarv

Runt slottet finns trädgård och fina promenadvägar utmed sjön. Det finns möjlighet för båtutflykter på det som är en av Tysklands största insjöar, eller man kan ge sig ut på cykelturer i de gröna omgivningarna. Mittemot slottet ligger teaterhus och konstmuseum, också de byggda på 1800-talet. Helheten med slottet och omgivningarna är något som Schwerin nu försöker att få upp på FN:s och UNESCO:s världsarvslista.

Konst som skapade provinsens självbild

På det statliga konstmuséet i Schwerin finns massor med verk av flamländska och holländska målare, det visar var furstehusen på 1600- och 1700-talen köpte sina samlingar.

Intressant är en specialutställning med Carl Malchin, en konstnär som verkade under slutet av 1800-talet. Hans landskapsbilder från kust och åkrar, stadsvyer och lantbruksskildringar ”skapade bilden av Mecklenburg” enligt utställningen. Bilden på potatisupptagning här är ett exempel.

Konsthögskolestudenter har gjort en spännande digital version av konstnärens verk. Över väggarna börjar människor och djur på tavlorna att röra på sig. Ett grepp som verkar vara populärt att använda på många äldre konstnärers målningar.

Fisk på matsedeln

Schwerin ligger i norra Tyskland nära Östersjökusten. På torget finns ett stånd som säljer friterad fisk i bröd, som man får äta på stående fot.

Efter korv, schnitzlar och sauerbraten provar vi gärna något med fisk. På ”Lukas Fisch und mehr” hittar vi det vi söker. Pilgrimsmusslor heter på tyska Jakobsmuscheln, Jakobsmusslor, eftersom pilgrimerna till Jakobs grav i Spanien skulle föra med sig ett musselskal som tecken på att de genomfört vandringen. Vi behöver inte ge oss ut på så lång vandring, utan vi får musslorna med friterad zucchini som förrätt. Sen torsk under kryddtäcke med savoykål och potatis och pumpagratäng. Friskt vin från Rheinhessen därtill.

Vi är nöjda med vårt matval, och vi vandrar tillbaka till boendet genom Schwerins gränder.

 

Rolf och Ulrik