Berlin, det finns mycket att berätta, så mycket att se och göra. Vi är båda intresserade av historia, och det finns det hur mycket som helst av i Berlin.

Vi börjar dagen med frukost. Hotellfrukostar är ofta dyra, och Berlins kaféer har massor av olika frukostmenyer, vår idag blev en stadig ”Guten Morgen Frühstück” för 7 euro plus 2,90 för kaffe med mjölk. Drygt 100 kronor alltså, men med två bröd/brötchen, skinka ost och ägg står man sig. Österrikes kaffemärke Julius Meinl kunde kombineras med läsning av Berlin-tidningar.

Kort och kontanter

Tyskar är ofta tveksamma till kortbetalning, och på frukostkaféet funkade bara tyska bankernas egna IC-kort. Så vi fick betala med sedlar och mynt, och man får räkna med att framför allt många mindre ställen inte tar det som kallas ”amerikanska kort” som Visa och Mastercard. Senare under dagen krävdes kontanter i glassbutik och för att köpa vykort, medan lunchrestaurangen tog Mastercard.

Biljetter i lokaltrafiken

Biljetter för buss, tunnelbana U-Bahn och Stadsbanan S-Bahn kan man köpa i automater i tunnelbanestationerna. Vi köpte dagskort för 7 euro. Berlins lokaltrafik BVG har appar man laddar ned i telefonen, för reseplanering med förslag på linjer man kan åka mellan olika platser och en annan om man vill köpa biljetter i telefonen. Både i appen ochi  automaterna i U-Bahn funkar våra kreditkort. När du går in på tunnelbanan eller på buss första gången ska biljetten stämplas, man måste inte gå på en buss längst fram hos chauffören som i Stockholm. Idag åkte vi bl.a. linje 100, turisternas favoritlinje från Ku´damm i Västerberlin till Alex i Östberlin. Det blir mini-sightseeing till vanliga busspriset förbi riksdagshus, Brandenburger Tor, Unter den Linden osv.

Krig, terror och fredlig revolution

Berlin är spännande på många vis. Som i alla storstäderna finns det något för de flesta, och det beror vad man har för specialintressen vad man ska satsa på. Här finns många lager av historia med Preussen, kejsartiden, Weimarrepubliken, nazismen, kommunismen i öst och dagens återförenade Tyskland efter det som kallas den ”fredliga revolutionen” hösten 1989. Vi har tidigare besökt och rekommenderar gärna Historiska muséet, Judiska muséet, terrormuséet, muséet i gamla Stasi-högkvarteret och Berlin-murens minnesplats där man återskapat de två murar som delade Berlin och dödszonen däremellan.

Några länkar:

https://www.dhm.de/

https://www.jmberlin.de/

https://www.topographie.de/

https://www.stasimuseum.de/

https://www.berliner-mauer-gedenkstaette.de/de/

Kejsarslottet byggs upp

Vi valde att flanera i septembersolen utmed slottsplatsen och Unter den Linden. Varje gång vi kommer hit har återuppbyggandet av det stora kejsarslottet kommit en bit längre. Invändigt modernt betongbygge som ska bli bl.a konferenscentrum, utsidan ska se ut som kejsarslottet. Det kommunistiska Östtyskland ville inte bygga om symbolen för kejsarmakt, adel och storgodsägare utan här stod DDR:s Republikpalats, som sen revs efter kommunismens fall. Det fanns asbests där,  men det var också en symbol för kommunisttiden som de flesta gärna ville bli av med, och nu byggs slottet. Omdiskuterat om det är värt pengarna, men i Tyskland finns ofta en stark önskan att återskapa det som upplevs som ”den gamla goda tiden” före Hitler och kommunisterna.

Marx får stå kvar

På andra sidan floden Spree står Marx och Engels kvar som statyer och tittar på det återuppståndna kejsarslottet. Några besökare från Kina låter sig fotograferas utmed kommunismens och marxismens lärofäder. Statyer på Lenin och östtyska härskare har plockats bort, men Marx och Engels får stå kvar. De var ju teoretiker och tänkare, men hade aldrig makt att genomföra något är argumentet. Och det är väl bra att inte alla tecken på att kommunistiska partiet styrde här i öst plockas bort.

Ulrik stoppad av östtysk polis

Vi går vidare utmed paradgatan Unter den Linden, som bitvis har stora avspärrningar eftersom tunnelbanan byggs ut här. Både Ulrik och Rolf har minnen från besök när kommunismen härskade i öst och Berlin var en delad stad. Idag markerar stenläggningen i gatan exakt var muren gick.

Rolf minns besök på skolresa 1970, Ulrik minns hur han stoppades av östtysk polis här på 1980-talet.

Minnesmärke och Hitlers bunker

Vid sidan av Brandenburger Tor, riksdagshuset med tyska förbundsdagen och andra officiella byggnader finns det stora monumentet över Europas mördade judar. Rolf rapporterade flera gånger i SVT om diskussionerna när monumentet planerades, det fanns också en del judiska företrädare som var tveksamma om minnet av Förintelsen skulle hanteras på detta vis. Nu finns monumentet här och det har blivit en del av Berlins stadsbild. Köerna är långa med skolklasser som ska ned till utställningen under minnesmärkets betongklossar.

En bit bort på en oansenlig parkeringsplats står en grupp italienska turister, och en mindre skylt upplyser om att här fanns Hitlers regeringskansli och bunkern där Hitler tog sitt liv i krigets slutskede. Man har inte velat göra Hitlers bunker till något av en kultplats för nynazister, därför är resterna av bunkern under jord igenbommade och ovan jord bara en oansenlig minnesskylt.

Desto viktigare att Minnesmonumentet över Europas mördade judar i närheten visar vad Hitler och nazisterna ställde till med. Att hantera historien är något som Tyskland och tyskar ständigt får konfronteras med.

Rolf och Ulrik