Familjeresa med Opokua Britton Cavaco & Asabea Britton

Opokuas fem tips när en åker med barn/större grupp

1. Gör det! Många vågar inte åka tåg med barn men det är ett fantastiskt sätt att resa på då de kan röra sig relativt fritt, det finns vackra och roliga vyer att titta på och restaurangvagnar att fika på.
2. Jag valde att satsa på nattåg då det gjorde att vi slapp betala för en hotellnatt plus att barnen gillar det. De kan gå ha kul ett par timmar och sen sover de medan tåget tar sig långa sträckor. Dagssträckor brukar vara bra att hålla under 4 timmar i sträck då det annars är lätt att bli lite väl uttråkad. Men alla barn är olika.
3. Packa lätt. Behövs förvånansvärt lite. Kläder, pyssel, snacks, hörlurar, laddare och något att lyssna ifrån eller titta på.
4. Boka något hostel/hotell med billig tvättmöjlighet på så sätt blir det ännu lättare att ta med sig lite kläder om de kan tvättas på vägen. Nästan alla hostel har tvättmaskiner en kan använda för en billig peng. Annars funkar det även att ha med lite tvättmedel i en burk och handtvätta tex underkläder och saker som fått fläckar
5. se till att ha gott om tid vid byten. Förseningar förekommer, plus att det är jobbigt att stressa över lag, men speciellt med små barn och äldre människor i sällskapet. En riktig fördel med tåg är ju dessutom att tågstationer ofta ligger centralt så med lite extra tid kan en låsa in sina grejer och ta en tur på stan eller bara sätta sig och fika medan en tittar på människorna som susar förbi. Så mysigt!

Stockholm till Berlin 26-28/6

Vi möttes alla under spottkoppen i Stockholms Centralstation. Jag hade delat ut uppgifter till de vuxna för att underlätta för alla. 
Jag och min man: Spel till de vuxna samt mat till barnen på avresedagen 
Mina päron: Dryck till de vuxna på avresedagen samt snacks
Asabea och Amat: Mat till de vuxna på avresedagen samt pyssel till barnen på resan.

Vi hade alltså allt ordnat för att göra första sträckan så smidig som möjligt. Tyvärr så skulle avresan ändå bjuda på en del hinder. Tåget kom iväg ca 40 minuter senare planerat och sedan fick vi stanna i Lund då ACen va trasig på vagnarna på vardera sidan om vår. Alla i dessa vagnar fick stiga av men vi fick tack och lov istället börja göra oss iordning för att lägga oss.Jag och syrran bestämde oss dock för att gå ut och sträcka på benen och medan min syster spelade in en vlogg märkte jag att det plötsligt knappt va någon på perrongen. Vi går mot dörren och den stängs precis innan jag får tag i handtaget. Panik utbryter omedelbart, men tack o lov får en man syn på oss och öppnar dörren. Vi hoppar på tåget och det avgår någon sekund senare. Vilken flax! Som vi skrattade åt detta efteråt då vi fick allt på film.

Vi åkte Snälltåget och hade bokat två 6-bäddskupeer, vilket funkade utmärkt trots att det var trångt. Sedan stannade vi igen då det tydligen börjat brinna i ett tåg framför oss. Till sist kom vi vidare till kontinenten och tack o lov var det utan tvekan den mest omständliga sträckan på hela resan. Barnen var ändå på bra humör under det hela och vi vuxna också.

På tåget mellan Stockholm och Berlin
Strax efter 07 kommer vi fram till ett varmt och livligt Berlin. 

Fotbolls EM hålls i Tyskland men tack o lov så spelas inga matcher i Berlin när vi är på plats. Vi tar taxi till vårt hotell och får ställa ifrån oss våra väskor. Incheckning är först kl 15 så nu hade vi några timmar på stan framför oss. 

Jag hade fått tips om ett härligt frukostställe 40 minuter bort så vi promenerade dit i duggregn. Vi var ju en stor grupp men de trevliga servitriserna på Amelies stuvade om lite folk så vi fick plats och räddades från regnet som plötsligt började ösa ner. Vi njöt av fluffiga pannkakor, korvmackor och supergott kaffe. På vägen tillbaka kollade vi efter en park i kartappen och gick dit för att låta barnen leka medan vi vuxna smälte maten. Vi promenerade sedan hem en liten annan väg än vi kom för att få se lite mer utav staden. På vägen köpte vi nötter i en butik med specialiteter från mellanöstern och tog nåt att dricka på den lite småruggiga men ack så trevliga baren Sofies. Därefter tog vi en glass och gick hem. Det vart dusch och sen lång vila. Vi åt alla på var sitt håll och somnade sedan nöjda med alla intryck från den första delen av denna resa.

Vi sågs alla och åt hotellfrukost på innergården. Vi checkade sedan ut för att ha det klart och lämnade in våra väskor. Jag hade utsett varje vuxen att ansvara för en aktivitet i varje stad och i Berlin var det Amats tur. Han började med att ta oss till Radical Playground, en konstinstallation som var kul för både barn och vuxna. Vi fikade, ritade och klättrade i ett par timmar innan det var dags att köpa lunch för vår picknick i fantastiska Tiergarten. Det är en stor park i centrala Berlin. Vi hittade en stor fin gräsplätt där vi satte oss på våra regnponchos Jag hade tagit med min lite finare flergångsglas i plast från Djuse som vi använde flera gånger på resan. Vi åt och drack och lekte kurragömma. Vi såg även något som kändes otroligt tyskt, nämligen en naken man som gjorde yoga helt i sin egen bubbla. 

Barnen ville leka mer så vi gick till parkens stora fina lekplats där barnen genast vart bjudna på frukost och dryck från några som hade barnkalas i parken. Sånt känns kanske som det bästa med att åka utanför Skandinavien, att människor är snällare mot barnen och mer sociala överlag. 

När vi alla lekt klart så promenerade vi tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor, ordna med diverse toalettbestyr för att sedan ta två stora taxibilar till Berlin HBF. Vi köpte middag på stationen och hoppade sedan på tågets andra nattåg som skulle ta oss till ett soligt Bratislava.

29-30/6 Till Bratislava

När vi alla kommit på plats i våra två sexbäddskupeer så kom tågvärden förbi med en vattenflaska till var och en. Barnen fick leka en liten stund och sen varva ner i sina sängar innan det var dags att släcka för natten. Ett riktigt plus på detta tåg tycker jag va att tågvärden kom och väckte oss lite försiktigt genom att knacka på dörren för att se till att vi kom upp i tid för att hinna göra oss i ordning och hoppa av. Tåget skulle nämligen vidare till Budapest så vi skulle bara ha några minuter på oss att lasta av både väskor och barn. Ett annat plus var att frukosten var väldigt god!

Väl på stationen tog vi en extremt billig taxi till Hotel Sheraton som var snälla nog att låta oss checka in trots att vi anlänt flera timmar innan den faktiska incheckningstiden. Rummen var stora och rymliga och hotellets läge var perfekt. Den lilla frukosten vi bjöds på på tåget hade stillat hungern i stunden, men vi tog oss ut till en av de många restaurangerna längs med Donaufloden som låg precis bakom hörnet. Solen gassade redan vid 09.30 så vi gick tillbaka till hotellet och möttes sedan allihop i den stora inomhuspoolen. Vi lekte oss trötta så sen vart det vila för alla innan vi tog oss till Bratislavas kanske största turistattraktion, nämligen gamla stan. När temperaturen minskat något så kom både lokalbor och turister fram. Min man ansvarade för aktiviteten på detta stopp och till vår glädje hade han hittat ett riktigt bra glasställe som heter Luculus. Det låg precis vid vackra Hviezdoslav torg när det blåstes en massa bubblor som barnen kunde springa efter. Dagen avslutades med surkålssoppa på ett lokalt hak med dålig service och sedan en konsert på torget utanför vårt hotell som vi alla kunde njuta av från fönstret i våra respektive hotellrum.

Efter en mycket god natts sömn i stora mjuka sängar (vilket känns extra skönt efter en natt i en smal kupesäng som jag delar med min tvååring) så möttes större delen av familjen och njöt av den svindyra hotellfrukosten innan det var dags att börja röra sig mot Bratislava Petrzalka där vi skulle ta tågen mot Wien. Det är en smidig tur på strax under en timme. Stationen bjuder inte på mycket men det gick att köpa lite dryck för att svalka oss i perrongens hetta. Väl på tåget pysslade barnen för fullt medan vi vuxna småsnackade sinsemellan.

30/6-2/7 Wien

Vi anländer i ett varmt Wien och en relativt liten centralstation full av rörelse. Det blir taxi till vårt hotell som ligger strax utanför stadens centrum. Värt att veta är att Wiens taxibilar är väldigt strikta när det kommer till antal människor i bilarna, även när det gäller barn, så tänk på det när ni bokar en stor taxi. I en sådan får det endast plats med fyra personer om ni har bagage. De struntar dock i bilbarnstolar och chaufförerna har mer eller mindre aldrig bälte. Hur som så bor vi på Superbude Vienna Prater. Ett snyggt och väldigt barnvänligt hotell. Här, precis som på många andra ställen i Wien, möts vi av det som jag nu har förstått kallas för Wiencharmen. Personalen är dryg och när de väl tar sig tid att titta upp mot oss så tycks de nästan besvärade av att vi är där. De får lite konstruktiv feedback och efter det är de något trevligare. Under vår vistelse så träffade vi dock en handfull i personalen som var mycket trevliga och hjälpsamma, men minst lika många som inte var det. Rummen på detta hotell är lite spexiga allihop vilket gamla som unga tyckte var kul. Min familj bodde i discorummet vilket består av EN stor femmannasäng, med silverbollar och discokulor i taket och en stor högtalare. Det var verkligen supermysigt, men det gäller att en känner sig bekväma med varandra. Högst upp har hotellet sin restaurang där bland annat frukostbuffén serveras men även a la carte lunch och middag. Det finns en stor uteservering där vi njöt av österrikisk öl och en fantastisk utsikt över hela staden.

Vi delade upp oss under eftermiddagen för att sedan sammanstråla inför min syster Asabeas aktivitet vilket var middag på en traditionell Heuriger. Ordet heuriger är en förkortning eller sammansättning av “heuriger Wein” vilket betyder något i stil med “årets vin”. Dessa etablissemang serverar sina egna viner och lite mat oftast i en grönskande utomhusmiljö. Vi besökte Weingut Heuriger Muth som låg en liten bit utanför citykärnan. Vi satt i deras lummiga innergård och njöt av de lokala delikatesserna som bestod av bl.a. wienerschnitzel, en typ av jätteköttbullar, surkål, topfenknödel mit marillenröster (mycket goda kvargbollar med aprikoskompott) och självklart deras egna viner.

Dag två vaknade vi utvilade och tog oss upp till takterrassen för en riktigt god mellanösterninspirerad frukost för att sedan ta oss till det stora tivolit som låg precis bakom hotellet. Inträde kostade ingenting utan en betalade per åktur. Det passade utmärkt för oss så vi inte ville spendera en heldag där utan var och en fick åka ett par grejer inna vi gick vidare in mot stan. Min svåger och en av barnen började känna sig risiga så de tog sig tillbaka till hotellet medan min lilla familj och mina föräldrar promenerade in mot city. Det tog bara ca 20-30 minuter och var en fin promenad vars huvuddestination var Stefansdomen. Det absolut kryllade av folk just där på torget så vi tittade och uppskattade den otroliga arkitekturen men gick sedan vidare till ett mindre torg tio minuter bort där vi åt en god men allt för dyr lunch. Av en passerande guide fick vi lära oss att det i wien sägs inte finns några hungriga hemlösa då de kyrkan har ett så omfattande diakonalt arbete. Kändes fint. Dagen avslutades med ytterligare ett stopp på tivolit för att vår 17-åring skulle få åka två av de absolut läskigaste attraktionerna jag någonsin skulle kunna tänka mig. Tack o lov behövde jag inte åka med honom och han njöt för fullt.

Min pappa har en dröm om att få bada i så många av världens största eller ikoniska floder som möjligt. Detta mindes min syrra så hon hittade Gänsehäufel, vilket är en ö i stan där en kan underhålla sig med en uppsjö av olika fritidsaktiviteter.

Bl.a. finns stränder som mynnar ut i Donaufloden, en stor pool som konstgjorda vågor som slår på varje halvtimme, flera caféer, basketplan, utegym m.m. Här spenderade vi mer eller mindre hela dagen och vi hade det supertrevligt. Det kostar att komma in till ön, men väl där är mycket gratis. Det finns dock ett par delar, som tex en “hinderbana” eller typ lite äventyrspark som kostar extra. Tips är att ha med en boll, picknickfilt, badkläder och lite snacks så kan en lätt spendera en heldag i den lugna parken. Tydligen är det Europas äldsta rekreationspark och invigdes redan 1907..

trötta och glada åkte vi tillbaka till vårt hotell för att hämta vårt bagage innan det var iväg till Hbf Wien. Vi blev snart varse som den stundande EM-matchen mellan Österrike och Turkiet då det var fullt av minst sagt berusade individer som gjorde sina röster hörda. Vi köpte middag som vi åt på stationen innan det till vår glädje fick  hoppa på resans sista nattåg mot Zurich.

2-4/7 Schweiz

För första gången på resan fick jag nu visa våra interrailpass för tågvärden. Hon var en barsk men trevlig dam som bad oss bädda av innan vi lämnade tåget. Absolut lite besvärligt, men det vägdes upp av den goda frukosten hon serverade på morgonkvisten. Jag mindes från tidigare tågresor att Österrikes landskap är något alldeles extra så när jag vaknade kring 05 så tittade jag ut genom tågfönstret och sedan var jag fast. Kombinationen av de höga bergen, de gröna dalarna och de porlande bäckarna som plötsligt dyker upp och galopperar längs med tågrälsen är helt oslagbart. Detta är varför jag absolut älskar tåg och vad en menar när man säger att “resan är målet”.

Väl i Zurich var det äntligen dags att träffa min storasyster med familj. De skulle spendera några dagar i staden innan de åkte vidare mot Italien med oss men de beslutade sig för att ta tåget med oss till vår “mellanlandning” Interlaken som endast ligger ett par timmar från Zürich och är känt för sina vackra vyer. Jag hade bokat platsbiljetter på ett sk panoramatåg mellan Luzern och Interlaken där det finns stora fönster hela vägen upp till taket. Detta är en billigare version av de mer kända panoramatågen som till exempel Bernina Express. Med förstaklassbiljetter hade vi nog inte behövt boka platser visade det sig men jag ville vara säker på att vi kunde njuta av denna resa bekvämt och med platser bredvid varandra. inte nog med att vi fick njuta av de blå sjöarna och de snöklädda bergstopparna, vi passade också på att utnyttja det faktum att det var bordsservering på tåget. Menyn var ganska rejäl men vi nöjde oss med goda snacks i form av lokal ost, oliver och lite salami samt gott schweiziskt vin. Barnen charmade servitören så de vart bjudna på någon typ av must.

Interlaken ligger mellan två sjöar som en hör på namnet. Staden tycks till stor del vara anpassad efter turister. Vi såg många som körde paragliding, korna betade längs med restaurangernas uteserveringar och priserna var höga. Allt kändes väldigt schweiziskt. Tack o lov tycks de ta kort mer eller mindre överallt i hela schweiz då vi chansade och skippade att ta ut schweiziska franc. Förutom att de har en annan valuta så är det också viktigt att slå av data roaming på mobilen då ens internet annars kan slukas upp kvickt.

Lagom till att det började regna var det dags för oss att ta oss vidare mot Gimmelwald medan storasyster med familj åkte tillbaka till Zurich. Vi hade inte bokat fler platsbiljetter i Schweiz, men vi hade redan rest hela natten och dagen så vi va sugna på att komma fram. Vi hoppade på tåget till Lauterbrunnen där vi sedan behövde ta bussen till linbanan som skulle ta oss till bergsbyn Gimmelwald. Hade vädret varit fint hade nog några av oss promenerat den ca 50 minuter långa promenaden, men regnet öste ner så det var skönt att få skydd från busstaket. Vi köpte biljetter till linbanan som går en gång i kvarten och tar mindre än fem minuter. Bara 100 meter från “stationen” låg Gimmelwald Mountain Hostel som skulle vara vårt hem de kommande 24 timmarna. Jag hade sett på bild att utsikten skulle vara fantastiskt men då det var molnigt och blött kunde en bara skymta bergen framför oss. Det gick dock ingen nöd på oss. Det va svalt så vi satte på oss mer kläder än vi haft på länge och beställde in en drös pizzor (det enda de har på menyn). Det smakade ljuvligt. Publiken var ung och bestod av amerikaner som åker på europaresa, spänstiga tyskar som kommer för de långa vackra vandringslederna och annat löst folk som är på plats för att jobba några veckor på hostelet. Mina föräldrar va klart äldst och våra barn klart yngst. För första och sista gången på resan bodde vi alla tillsammans i ett rum.

Boende i Schweiz är generellt sätt dyrt så jag var helnöjd när vi kunde boka ett helt rum med tolv bäddar för ca 5000kr. I värsta fall skulle det bli svårt att sova då en behövde höra diverse snarkningar och i bästa fall skulle det bli svinmysigt då barnen kunde hoppa från säng till säng och jag kunde få småsnacka med min syrra in på småtimmarna. Det vart någonting mittemellan men på det stora hela skulle jag säga att det gick väldigt bra att bo ihop. Ett till plus med att bo på hostel, förutom priset, är att det ofta finns bra tvättmöjligheter. För 5 franc (ca 60kr) fick jag all vår smutstvätt tvättad och torkad. Optimalt när en packat lite och har en vecka kvar på resan.

Jag vaknade tidigt och gick ner för att dricka en kopp kaffe och vad möttes jag av? För första gången på fem dagar (får jag höra av en annan gäst) så har molnen skingrat sig och allt en ser är blå himmel, en strålande sol och snöklädda berg bakom den djupa dalen. Det rinner flera små vattenfall längs med bergsväggarna och här och var ser vi människor som kör paragliding. Vackrare än det vackraste vykortet. Visst var det lite omständigt att ta sig hit men det var det vääääääääl värt.

Vi käkade från den enkla men goda frukostbuffén som ingår i priset och tog sedan en kort promenad genom den lilla byn. Överallt finns små ta-själv-kylskåp med ägarens hemgjorda mejeriprodukter. husen är de typiska mörkbruna trähusen som en sett bilder på och här och var ser en getter som hoppar upp på stubbar och kor som betar på det gröna gräset. Idyll!

För första gången har jag inte haft stenkoll på avgångarna. Eller snarare jag började kolla på den schweiziska transportappen SBB istället för att titta i mitt resedokument. Detta innebar att vi missade tåget vi skulle ta i lauterbrunnen. Det i sig hade inte gjort så mycket om det inte var för att vi hade platsbiljetter på tåget från Zurich till Milano som vi absolut ville hinna med. Efter en kort panikepisod tog jag mitt förnuft till fånga och hittade en alternativ rutt genom att titta i Rail Planner-appen. Det skulle innebära en alltför kort transfer i Bern men så fick det vara. Tåget var några minuter sent och rulltrappan upp fungerade ej men på något otroligt sätt lyckas alla 12 personer, inklusive min 86-åriga pappa springa från en plattform till en annan på ynka tre minuter. Vi bokstavligt talat kastar oss på tågen med andan i halsen och min pappa berättar senare att han var säker på att hjärtinfarkten var ett faktum. Tack o lov så klarade vi oss alla med hälsan i behåll och lyckades tråckla oss igenom tre vagnar fulla med människor för att få komma till förstaklass vagnen som var betydligt rymligare med plats för både vårt bagage och alla våra rumpor. 

I Zurich är vi återförenade med storasyster & co. Vi köper mat men skippar kaffet då det kostar 6 franc (72 kr!!!). Sedan lutar vi oss tillbaka på snabbtåget som tar oss mellan storstäderna på bara drygt 4 timmar.

4-6/7 Milano

Vi rullar in mot resans vackraste tågstation (om du frågar mig). De höga takvalven i glas och stål som släpper in ljuset precis så där typiskt som det ska vara på en klassisk tågstation. Det kryllar av människor, men jag behöver ändå stanna upp för att även njuta en stund av den anrika vänthallen. Takhöjden är magnifik och de vackert snidade stenväggarna är otroliga.

För första gången ska vi inte bo på samma ställe men jag har bokat hotell som alla ligger max 10 minuter från stationen. Till min lilla familj har jag valt lägenhetshotellet Residence delle citta som ligger på en tyst liten gata mittemot en inhägnad lekplats. Vi landar lite innan vi möts på en lokal restaurang, tre minuter från oss, som vi sett fått bra betyg på google. Vi är tio personer och de dukar upp ett långbord på trottoaren. Vi käkar pizza, milanos specialite – saffransrisotto och dricker billigt rödvin i kanna. Förutom att vi blir uppätna av myggen så är det en helt ljuvlig start till vår italienvistelse.

Dagen efter är det lillasyrrans födelsedag så vi ska ses hela gänget på en restaurang som hon bokat bort på. Det ligger en bit bort men vi beslutar oss för att promenera och tar ett stopp för frukost på vägen och möter sedan de andra i Parco Bibliteca degli Alberti. Det är en stor barnvänlig park i Milanos moderna distrikt Centro Direzionale. Solen gassar så vi är extra tacksamma för vattenpumparna som finns utplacerade här och var. De har placerat flera stora träd som i en ring runt lekplatsen så vi njuter av den lilla svalkan en känner av vindpusten som skapas när vi gungar i skuggan. 

Efter en kort promenad förbi de många märkesbutikerna så landar vi på restaurang Anyma. Servicen är fantastisk och maten likaså. Födelsedagslunchen håller på goa tre timmar innan vi makar oss ut igen för vår äldsta sons stadsaktivitet, nämligen Duomo. På vägen dit passerar vi det som av många anses vara världens vackraste köpcentrum, galleria Vittorio Emanuele II.Taket påminner om tågstationstaket jag beskrev tidigare och golvet är utsmyckat med olika geografiska former och kungakronor. Butikerna andas LYX och om det inte vore för mängden turister av olika slag hade en kanske känt sig lite “underklädd”.

Vi köper en gelato och beger oss sedan ut på Piazza Duomo för att njuta av ytterligare ett arkitektoniskt storverk. Domkyrkan är Milanos mittpunkt. En får komma in gratis om en vill vara med på mässan, men vi avböjer och njuter istället av att titta på fasaden och alla de olika människorna som står utanför och tar bilder på sig själva och varandra.

Dagen avslutas med ytterligare en längre promenad hemåt och sedan en till pizzamiddag på en ny trottoar och ett längre långbord.

Jag vaknar tidigt och tar en tur i området. Hinner med besök på lekplatsen där jag och min son får sällskap av diverse arbetare som tar en starköl innan sitt skift startar. Sen sätter vi oss på en uteservering och äter den godaste pistagefyllda cornettin (Italiens version av en croissant). Sen är det strax dags att möta upp de andra och ta sig tillbaka till Milano centrale. Vi hoppar på tåget som går en gång i timmen och befinner oss strax i storstadens utkanter. Inom en dryg timme så rullar vi längs med Comosjön och hoppar av i Mandello del Lario. Jag har bokat ett lägenhetshotell vid namn Locanda Alberti. Vi tycks vara nästan ensamma där och när vi kommer ut känner vi oss som de enda turisterna i hela orten. Förutom de italienska turisterna vill säga. Stämningen är så lugn och vi njuter alla av att ta ett dopp i den relativt kalla Comosjön. Vattnet är klart och utsikten fantastisk.

Mina päron ansvarar för aktiviteten på denna delen av resan och det blir en båttur till Bellagio. Till skillnad från Mandello så är det fullt till bredden med turister. Vi promenerar genom Giardini di Villa Melzi som är en stor trädgård där en inte fått gå på gräset. vackert absolut, men vette katten om det var värt pengarna. På andra sidan trädgården och en liten bit till kom vi dock till den lilla stadens badstrand. Det var fullt med folk på den lilla stenstranden men vi tog oss ett dopp efter att vi ätit en god lunch på den angränsande beach baren. På vägen tillbaka tog vi en annan väg genom stadens pittoreska köpkvarter och åt en otrolig citrontortellini på färskpastastället Dai Viga Pasta Fresca. Väl värt ett besök! Efter det var det dags att ta båten tillbaka till lugnet för att sedan avsluta kvällen med resans andra födelsedagsmiddag på hotellets välrenommerade restaurang. Vi åt och drack gott och sjöng för min svåger Mike.

Resan börjar nu lida mot sitt slut. Vi hinner med ett sista bad i Como innan vi tar tåget tillbaka till Milano där vi tar flyget hem. När mina barn är äldre kommer jag ta tåget hem från en sån här resa, men så här fick det bli denna gång.

jag kan inte nog rekommendera att åka på tågluff med barn OCH med föräldrar (om en har några och om en gillar dom vill säga). Att åka med flera familjer som vi gjorde hade så många fördelar. Vi kunde dela upp oss i olika konstellationer, vi kunde passa varandra barn och vi kunde verkligen njuta av varandras sällskap. Detta blir en resa jag aldrig kommer glömma. Tack o hej!