Nya Hauptbahnhof eller centralstationen i Berlin, är ett fantastiskt bygge i flera våningar med fjärrtåg, pendeltåg och tunnelbana på olika nivåer. Som reporter för SVT följde Rolf det stora bygget från 1990-talet och fram till invigningen fotbolls-VM-sommaren 2006. Stationen är ett av många stora projekt för att få det delade Berlin att växa samman igen.

Vi tar oss sen med stadsbanan S-Bahn via Alexanderplatz och tunnelbanan U-Bahn till vårt hotell vid Spittelmarkt. Och på en Kneipe i närheten blir det ännu en öl, pumpasoppa eller Kürbissuppe och wienerkorv med ljummen potatissallad. Enkelt men gott!

Resan Stockholm – Berlin via Hamburg tog drygt 12 timmar. Det flöt smidigt, och är ett alternativ till att åka nattåg med liggvagn. På vårt tågluffande 70-tal var det ju ofta man tog nattåg och sov i sittvagn eller enkla liggvagnar för att spara hotellpengar. Men som sagt, nu vill vi resa bekvämare och då är detta ett alternativ för att bekvämt ta sig till Berlin med tåg.

Rolf och Ulrik

Krig, terror och fredlig revolution

Berlin är spännande på många vis. Som i alla storstäderna finns det något för de flesta, och det beror vad man har för specialintressen vad man ska satsa på. Här finns många lager av historia med Preussen, kejsartiden, Weimarrepubliken, nazismen, kommunismen i öst och dagens återförenade Tyskland efter det som kallas den ”fredliga revolutionen” hösten 1989. Vi har tidigare besökt och rekommenderar gärna Historiska muséet, Judiska muséet, terrormuséet, muséet i gamla Stasi-högkvarteret och Berlin-murens minnesplats där man återskapat de två murar som delade Berlin och dödszonen däremellan.

Några länkar:

https://www.dhm.de/

https://www.jmberlin.de/

https://www.topographie.de/

https://www.stasimuseum.de/

https://www.berliner-mauer-gedenkstaette.de/de/

Kejsarslottet byggs upp

Vi valde att flanera i septembersolen utmed slottsplatsen och Unter den Linden. Varje gång vi kommer hit har återuppbyggandet av det stora kejsarslottet kommit en bit längre. Invändigt modernt betongbygge som ska bli bl.a konferenscentrum, utsidan ska se ut som kejsarslottet. Det kommunistiska Östtyskland ville inte bygga om symbolen för kejsarmakt, adel och storgodsägare utan här stod DDR:s Republikpalats, som sen revs efter kommunismens fall. Det fanns asbests där,  men det var också en symbol för kommunisttiden som de flesta gärna ville bli av med, och nu byggs slottet. Omdiskuterat om det är värt pengarna, men i Tyskland finns ofta en stark önskan att återskapa det som upplevs som ”den gamla goda tiden” före Hitler och kommunisterna.

Marx får stå kvar

På andra sidan floden Spree står Marx och Engels kvar som statyer och tittar på det återuppståndna kejsarslottet. Några besökare från Kina låter sig fotograferas utmed kommunismens och marxismens lärofäder. Statyer på Lenin och östtyska härskare har plockats bort, men Marx och Engels får stå kvar. De var ju teoretiker och tänkare, men hade aldrig makt att genomföra något är argumentet. Och det är väl bra att inte alla tecken på att kommunistiska partiet styrde här i öst plockas bort.

Ulrik stoppad av östtysk polis

Vi går vidare utmed paradgatan Unter den Linden, som bitvis har stora avspärrningar eftersom tunnelbanan byggs ut här. Både Ulrik och Rolf har minnen från besök när kommunismen härskade i öst och Berlin var en delad stad. Idag markerar stenläggningen i gatan exakt var muren gick.

Rolf minns besök på skolresa 1970, Ulrik minns hur han stoppades av östtysk polis här på 1980-talet.

Minnesmärke och Hitlers bunker

Vid sidan av Brandenburger Tor, riksdagshuset med tyska förbundsdagen och andra officiella byggnader finns det stora monumentet över Europas mördade judar. Rolf rapporterade flera gånger i SVT om diskussionerna när monumentet planerades, det fanns också en del judiska företrädare som var tveksamma om minnet av Förintelsen skulle hanteras på detta vis. Nu finns monumentet här och det har blivit en del av Berlins stadsbild. Köerna är långa med skolklasser som ska ned till utställningen under minnesmärkets betongklossar.

En bit bort på en oansenlig parkeringsplats står en grupp italienska turister, och en mindre skylt upplyser om att här fanns Hitlers regeringskansli och bunkern där Hitler tog sitt liv i krigets slutskede. Man har inte velat göra Hitlers bunker till något av en kultplats för nynazister, därför är resterna av bunkern under jord igenbommade och ovan jord bara en oansenlig minnesskylt.

Desto viktigare att Minnesmonumentet över Europas mördade judar i närheten visar vad Hitler och nazisterna ställde till med. Att hantera historien är något som Tyskland och tyskar ständigt får konfronteras med.

Rolf och Ulrik

Spännande nutidskonst 

Det finns också oerhört mycket konst i Berlin. Gemäldegalerie med rader av klassiska konstverk, Pergamon-muséet och de andra konstmuséerna på Museumsön är alla värda besök! Vi som varit där tidigare hinner nu med några nya utställningar.

På Berlinerische Galerie en nyöppnad utställning om Bauhaus 100 år, pionjärer för nyare enklare former som stoppades av nazisterna. På utställningen fick alla i publiken som ville provsitta en stålrörsstol, på samma sätt som en dåtida bild av en kvinna med en mask. Rolf testade.

Ulrik hamnade i utställning om det absurda 1960-talet i Berlin, efter att staden delades av murbygget. Som alltid för Rolf blir det köp av vykort i museibutiken. Gärna något som sen kan skickas som julkort och påminna om resor under året.

30 år efter murens fall

I fina Gropius Bau-huset  finns en utställning om att ta sig genom murar och gränser. Mycket i Tyskland handlar om att det är 30 år sen Berlinmuren öppnades, och olika konstnärer tar sig an det temat. ”Att ta sig genom murar” handlar mycket om dagens flyktingsituation.

Var hitta allt?

Mycket kan man leta på sajter på nätet, men vi är lite gammaldags och gillar att läsa dagstidningarna eller de två stadstidningarna Tip och Zitty, som sen decennier listar allt som händer inom kultur och nöje i kalendrar dag för dag.

Nattsudd och läderbögar

Vi gör ett besök på Fuggerstrasse, Västerberlins gata där barer och butiker för homosexuella finns sen flera decennier. Numera finns ställen och klubbar över hela Berlin, men vi tittar in för en öl på Prinzenknecht. I Berlin väntar Folsom, Europas största fest för läder- och festischfolket. Efter midnatt börjar baren tömmas när de med rätta utstyrseln drar vidare till de klubbar som öppnar först då. Vi känner att vi inte orkar hålla igång till morgontimmarna på technoklubb, utan vi drar till hotellsängen.

Spansk lunch med tv-fotgraf

Dagen därpå blev det spansk tapas till lunch. Berlins matkultur är blandad och internationell. Vi träffar en av de fotografer SVT har arbetat med i Berlin, Javier Moya. Han är från Peru och känner väl till tapas-baren Yosoy. Ligger nära Hackescher Höfe, dit många turister hittar, men detta är lite vid sidan av.

Förutom arbetet som nyhetsfotograf för olika tv-bolag tar Moya fina bilder från Berlin, som man kan hitta på hans webbplats kameramann-fotograf-moya.de. Rekommenderas.

Hans partner Ari La Chispa är flamencodansös och hon bjuder på en spontan flamenco-klapp på den video Moya tog vid vårt tapasbord.

Vad kostar interrail idag?

Vi har fått frågor om priser och hur det praktiskt fungerar att åka på interrail numera. Kolla gärna priserna här. Numera ska man välja hur många resdagar man vill ha på en månad, vill man ha en hel månad med obegränsat antal resdagar blir det dyrare.

Det som sen skiljer jämfört med 1970-talet är att betydligt fler tåg kräver sittplatsreservation. Och sittplatser kostar olika. Man kan få prisuppgifter och förslag genom att ringa Europarunts support på 08-53525300. Det betyder att resandet inte blir lika spontant som ungdomsresandet på 1970-talet, men möjligheten finns fortfarande ju att ändra och improvisera under resans gång.

Nästa anhalt blir Leipzig!

Rolf och Ulrik

Shopping på stationen

Stationen har byggts ut med shoppingområde och butiker i två plan under ankomsthallen. Tyskland har jämfört med Sverige strängare reglering av butikernas öppettider på kvällar och söndagar, då det oftast är stängt i vanliga affärer.

Argumenten är att bevara kvälls- och söndagsfrid, ge personalen bättre arbetsvillkor och skydda småbutiker från konkurrens från ständigt öppna, stora shoppingcentra. Men på järnvägsstationerna får man ha öppet längre, ursprungligen för att ”tillgodose resandes behov”. Och här i Leipzig har stationen utvecklats till just ett shoppingcentrum, och är det stängt på andra håll är ofta butiker inne på järnvägsstationen ett tips om det är något man måste ha tag på.

Lägenhetshotell i Leipzig

Leipzig väntar. Vi bor i lägenhetshotell i centrala stan, på kort och bekvämt promenadavstånd från stationen. Lägenhetshotellet Aparion ligger i ett gammalt, historiskt hus men lägenheten är utformad i minimalistisk ”industriell” stil med litet kök. Hotellets idé är mindre service och lite billigare än vanliga hotell. Receptionen skulle öppna först kl 16, men när vi ringde receptionen var det inga problem och den vänliga personalen kom ned och öppnade för oss redan vid kl 12.

Något gott – något om mat i Tyskland

Dags för mat! En viktig del av livet, och en viktig del av resandet i andra länder.

En del säger att tysk mat är kraftig, ja alltför kraftig. Men det är som i Sverige, det finns alla sorters mat! Det gäller bara att välja.  Många säger wienerschnitzel, och visst finns det schnitzlar i många varianter i Tyskland, men egentligen är olika korvsorter mest typiska. Thüringer och och Nürnberger bratwurst för att ta två. I Berlin den speciella currywursten.

Nu kan traditionell tysk mat vara svår att hitta, på samma sätt som det inte är självklart att hitta svensk husmanskost i Sverige.  Restauranger med tysk mat brukar annonsera med  ”deutsche Küche” eller ”bürgerliche Küche”.

Säsong för kantareller

Vi kommer säkert att prova och rapportera mer under resan. Maten följer gärna säsongerna. På våren sparris – Spargel – med skinka, schnitzlar, lax eller nästan vad du vill. På hösten ofta kombinationer med kantareller – Pfifferlinge –  och annan svamp. Variationerna är många, som här med kalvschnitzel, med äggröra eller på ”Flammkuchen”. Det senare ett slags tunn pizza ursprungligen från provinsen Alsace/Elsass men finns nu över hela Tyskland.

På restaurang Weinstock vid torget mitt i Leipzig fick vi god kantarellstuvning med semmelknödel, eller brödknödel, och till det valde vi en liten schnitzel.

En enklare kvällsrätt kan bli en korvsallad med pepparrot och saltgurka med en öl, något som Rolf tyckte smakade bra på klassiska Zwiebelfisch  vid Savignyplatsz i Berlin.

Medan Ulrik ville ha något lättare och valde tomat och mozarella på samma restaurang, gott det också.

Vegetariskt och veganrätter är numera standard som de flesta restauranger erbjuder. Berlin räknas som den europeiska huvudstaden för veganer, och där finns allt från enklare ställen till lyxigare gourmetrestauranger med veganmenyer.

Ett alternativ för den som söker något lättare är att ta en stor sallad med säsongens grönsaker och sen får man välja skivor av lax, kyckling eller lätt stekta filébitar till. Något man hittar nästan överallt.

Flest italienare i världen?

Tyskar kan skämtsamt säga att det finns fler italienska restauranger i Tyskland än i Italien. Och ”italienare” finns  nästan överallt, från enklaste pizzeria till riktiga gourmetrestauranger.

Vi blev av en vän rekommendera Mädchenitaliener i Berlin och vi var där för lunch. Delade på sallad som förrätt. Sen tagliatelle med kraftig citronsmak och räkor, den andra rätten tagliatelle med färska fikon och salami. Gott!

Näst vanligaste matstället är kanske en dönerkebab. Den turkiska dönerkebaben har med den stora turkiska invandringen spridit sig till hela Tyskland. Till det gärna ayran, den turkiska drickyoughurten.

Nu ska vi upptäcka Leipzig! Leipzig en stad med rikt musikliv allt sedan Johan Sebastian Bachs dagar här! Med Emils Forsbergs fotbollsklubb RB Leipzig. Med många minnen från de stora protesterna och måndagsdemonstrationerna här för 30 år sen som ledde till att hela DDR-systemet kollapsade. Mycket att uppleva i Leipzig.

Rolf och Ulrik

Smörrebröd i Köpenhamn

I Köpenhamn har vi också en knapp timme mellan tågen. Vi hinner över till Tivoli-hallarna mittemot centralstationen. Där finns smörrebröd. Ulrik får sina räkor medan Rolf tar fiskfilé på rågbröd.

Vidare med SJ från Köpenhamn

I Köpenhamn ankommer och avgår SJ:s tåg från plattform 26, en plattform som ligger rätt långt bort. Så det gäller att man inte är ute i sista minuten. Promenaden till SJ:s plattform tar 15 minuter säger skylten i centralhallen, och det blir upp och ned för trappor eller hiss innan vi kommer fram till SJ-tåget.

Resan upp till Stockholm tar fem timmar, längsta sträckan är genom Sverige. Vi är trötta, men glada, efter två intensiva veckor och slöar på tåget innan vi rullar in på Stockholms Central strax före midnatt.

Vi har ju tidigare här i resebloggen haft stilstudier på Ulrik som tågluffare på 1970-talet och idag. Vi avslutar med bilder på Rolf vid hemkomsten från tågluffande 1973 och idag. Framför samma byrå, inte lika långhårig, men med böcker och andra minnen från spännande resa med tåg i Tyskland.

1973 och 2019

Rolf och Ulrik

Med spårvagn till handboll

Vi tar så spårvagn några hållplatser till Sportforum och handbollsstadion, också här vill automaten ha mynt för biljetter. Men vi klarar det. Biljetterna till matchen i handbollsligan mellan Leipzig och Göppingen fick vi köpa på lokaltrafikens kontor mittemot järnvägsstationen. Att köpa på nätet funkade inte, eftersom webbsidan inte godtog svenska postnummer. Men det löste sig.

Vi tar så spårvagn några hållplatser till Sportforum och handbollsstadion, också här vill automaten ha mynt för biljetter. Men vi klarar det. Biljetterna till matchen i handbollsligan mellan Leipzig och Göppingen fick vi köpa på lokaltrafikens kontor mittemot järnvägsstationen. Att köpa på nätet funkade inte, eftersom webbsidan inte godtog svenska postnummer. Men det löste sig.

Leipzig vinner till slut 26-25. Tyska Handball-bundesliga har flera svenska proffsspelare men inte i dessa lag. Men vi får se landslagsspelare bl.a. från Tyskland, Danmark och Island på plan. 3500 i publiken levde sig med intensivt, och efteråt går hemmaspelarna runt och hälsar på alla som vill göra high-five. Kul att uppleva stämningen, och på så vis förbereda oss inför handbolls-EM i Sverige i januari!

Gudstjänst i freds- och demokratikyrkan

På söndagsförmiddagen deltog Rolf i gudstjänsten i Nikolaikyrkan. Detta är den kyrka som för 30 år sen bjöd in till böner för fred varje måndag. Nikolaikyrkan blev en samlingsplats för oppositionella och medborgarrättskämpar, och efter fredsbönen följde under 1989 folksamlingar och stora demonstrationer på gatorna. Dessa måndagsdemonstrationer i Leipzig var en viktig del i det som kallas den fredliga revolutionen, som ledde till Berlinmurens öppnande och DDR:s sammanbrott.

Idag är kyrkan nyrenoverad och ljus, och fortfarande deltar kyrka och församling i samhällsdebatten. Varje måndag hålls fortfarande fredsböner. Gudstjänstens kollekt gick till stödinsatser bland arbetslösa, ett behov som ökat sas det. En banderoll utanför kyrkan manar till ett öppet och fredligt Sachsen i ett förenat Europa. Krav som är riktade mot högerradikala krafter som Alternativ för Tyskland, ett parti som gick fram i senaste delstatsvalet.

I hela Leipzig uppmärksammas nu 30-årsminnet av de dramatiska händelserna 1989. Det finns många skyltar och minnesmärken, och man kan gå med guidade turer runt centrum.

Rolf var i Leipzig 1 december för att för SVT skildra sångaren och diktaren Wolf Biermanns återkomst till DDR och hans första konsert efter den påtvingade exilen. Det var en kylig decemberdag med råkall dimma men ändå en mycket laddad stämning i staden. Några dagar senare ockuperade en medborgarkommitté högkvarteret för Stasi, den förhatliga hemliga säkerhetspolisen.

Stasi-högkvartet museum

Idag är Stasis högkvarter och häkte omvandlat till museum, och det är så klart något man bör besöka.

Muséet drivs av den medborgarkommitté med modiga människor som insåg att Stasi inte skulle få förstöra sina register och arkiv. Istället har det som fanns kvar överförts till en myndighet så att de som övervakades och förföljdes kan få reda på hur omfattande övervakningen var och vem som hade rapporterat och skvallrat om dem. Guider i muséet visar runt och förklarar föremål som visar hur övervakning och avlyssning praktiskt gick till, hur häktena såg ut osv.

Ett liknande museum finns också i närbelägna Erfurt, där man redan den 4 december 1989 ockuperade dsitriktets Stasi-högkvarteret och häkte. Där finns ett större museum och dokumentationscentrum om Stasi, även det är värt besök om man är i Erfurt.

Rolf och Ulrik

Därför lite förvånande när två rätt stillsamma killar bredvid oss på sportbaren säger att de håller på Bayern, de visar sig vara två kyligt kalkylerande hanseater från Hamburg som sen barnsben haft Bayern München som sitt lag. När vi säger att vi inte direkt håller på något av lagen utan att vi framförallt håller på Emil, ja då skrattar de.

Emil Forsberg har liknande position som speluppläggare som han har i svenska landslaget. I Leipzig har han inte gjort mål på flera matcher och nu blev förstås uppståndelsen stor runt honom och han intervjuades på tyska i alla sportsändningar efter matchen.

Sverige-öl och snaps

På sportbaren upptäcker vi en öl som kallas Schweden Quell, Sverige-källan. Ölen är från ett traditionellt bryggeri utanför Leipzig, Krostitzer Braueri. Förklaringen till namnet på ölen är att svenske kungen Gustav II Adolf 1631 drack denna öl och uttalade sig uppskattande om det.

Svagt överjäst och lite mer humlesmak än vanlig pilsner från samma bryggeri. Minnena från svenskarna och 30-åriga kriget är påtagliga i dessa trakter, och slagfältet i Lützen ligger inte långt bort. I katolska bygder kan svenskar var något som talas nedlåtande om, fängelsegaller kan kallas ”Schweden-Gardinen”, Sverige-gardiner. Men här i evangelisk-lutherska områden är Sverige och det svenska något positivt, som man kan använda som reklam och namn på öl.

För att fira Emil tar vi en avslutande snaps på Zills Tunnel, traditionell sachsisk restaurang på  Barfotagränden, Barfussgässchen. En gränd fylld av restauranger, barer, bord och folk. Vi får en iskall Leipziger Allasch med smak av kummin, lite söt.

Leipzig är musikstad

Så till det stora födelsedagskalaset för Clara Schumann.  Det firas på flera vis att hon föddes för 200 år sen här i Leipzig.

Hela staden genomsyras av musik och musikhistoria, med Johan Sebastian Bach som verkade som kompositör, kantor och körledare i Thomaskyrkan och förändrade musikhistorien. Bach har självklart sitt eget museum, och i Thomaskyrkan ges regelbundet konserter med hans verk. Har man tur kan man där också få höra Thomanerkören, en gosskör med anor sen medeltiden.

Festveckor för Clara Schumann

Men nu är det Clara Schumann som firas under festveckor med konserter, böcker, skivor och egna bullar. Tyskland är bra på att uppmärksamma kulturpersonligheters årsdagar.

Det är 200 år sen Clara Schumann föddes. Numera anses det att hon som kvinna oförtjänt hamnat i skuggan av sin man Robert Schumann.  I Schumann-Haus Leipzig på Inselstrasse är vi med om invigningsfesten när en ny utställning öppnas om Clara Schumann som musiker och kompositör.

Bachville hyllas på Gewandhaus

Som start på festveckorna får vi också vara med om en stor konsert i Gewandhaus med förnämliga Gewandhaus-orkestern och en urpremiär för ett helt nytt orkesterverk kallat ”Letters from Bachville” av amerikanska tonsättaren Betsy Jolas. Den 93-åriga tonsättaren är själv på plats och hyllas med långa applåder efter uruppförandet. Bachville är alltså Bach-staden Leipzig, och det 15 minuter långa stycket är en försiktig lek med några Bach-verk.

Sen spelas konsert för piano och orkester av Clara Wieck, och den kraftfulla vårkonserten av Robert Schumann. Vi hade köpt biljetter till denna konsert på nätet för några veckor sen. Har ni chansen besök denna mycket speciella och mäktiga konsertbyggnad med den världsberömda Gewandhausorkestern.

Under 1989 var dåvarande dirigenten Kurt Masur aktiv för att försöka förhindra att DDR-regimen använde våld mot demonstrationerna i Leipzig. Gewandhausorkestern blev en del av den fredliga revolutionen mot DDR-styret. Rolf rapporterade härifrån under december 1989 och början av 1990, men hade då aldrig chansen att uppleva konserthuset och orkestern. Desto mäktigare nu!

Vi dricker ”rödluvan”

I pausen samlas man i lobby och trappor och kan betrakta den stora vägg- och takmålning som pryder Gewandhaus och lyser ut genom fönstren mot Augustusplatz. Nu är det inte tal om snaps, utan vi dricker Rotkäppchen.

Det är en traditionell tysk sekt som tillverkats här i närheten sen 1800-talet, namnet betyder Rödluvan och syftar på det röda höljet på flaskans topp. Under DDR-tiden en eftertraktad dryck, och Rotkäppchen är ett av de få företag och varumärken från DDR-tiden som lever vidare i dagens Tyskland.

Rolf och Ulrik

Ja, det började med att vi skulle iväg kl 8 från stationen i Leipzig, Vi köpte smörgåsar och cappuccino på stationen för att ta med som frukost på tåget. På större tyska stationer finns goda möjligheter att proviantera. Det moderna regionaltåget Saxonia rullade  in, och det var många som ville med ombord i morgonrusningen.

Regionaltåg utan förbokad platsbiljett

Biljetterna kollades och det var inga problem, konduktören var införstådd med hur Interrail fungerar. Vi åkte regionaltåg som tar en och en halv timme Leipzig-Dresden, med snabbtåget ICE går det halvtimmen snabbare på samma sträcka, men på regionaltåget behövde vi inte reservera och betala för sittplatser. Och vi blir mer flexibla att välja när vi åker tillbaka på kvällen.

Efter biljettkoll var det dags för frukostmackorna ombord.

Tågets wifi fungerade någorlunda medan vi åkte fram i det platta landskapet och folk steg av och på vid stationer med lite knepiga namn som Priestewitz, Oschatz o Weinböhla. Välordnade samhällen med kyrkan mitt i byn, vägar och järnvägsspår upprustade på senare år, men vi såg också en del öde hus och nedlagda fabriksbyggnader utmed järnvägsspåren.

Svensk arkitektur?

Från Dresden Hauptbahnhof tar vi en kort promenad på 15 minuter från centralstation in mot gamla stan. Vid Kulturpalast från 1969 kan inte Ulrik låta bli att ironiskt påstå att Sverige och DDR hade samma arkitekter under 1960- och 70-talen.

På Kulturpalast har en väggmålning i socialistisk stil bevarats. Är det inte gamle kommunistledaren Walter Ulbricht uppe i högra hörnet? Som tittar ut på kungaslott, tinnar och torn på andra sidan gatan!

Elbe-Florens

Dresden är känt som Florens vid Elbe, med konstmuséer, kungliga slottet Zwinger, Semperoperan och en rad kyrkor. Floden Elbe är en viktig handels-  och kulturväg genom Europa, från Prag med Moldau som rinner ut i Elbe, och sen rinner norrut till Hamburg och Nordsjön.

Vi tar oss till slottet Zwinger. Där avslutas nu ombyggnadsarbeten för den klassiska tavelsamlingen. Det är stängt fram till i november 2019, då det hela ska öppna i ny glans.

På plats för 1700-talets största fest

Istället får vi vandra omkring i slottsparken och i ett stort tält inne på slottsgården får vi se en spektakulär vidfilm som återskapar August den starkes parad och bröllopsfestligheter för sin son år 1715. Xperience Zwinger kallas det, en imponerande filmproduktion som får det att kännas att man står där på plats vid 1700-talets ”största bröllopsfest”.

August den starke var Sachsens och Polens härskare i början av 1700-talet. Som förgylld ryttarstaty är August idag en kontrast mot DDR-tidens gråa hus. Lite småregn får oss att söka oss inomhus i Italienska paviljongen utmed Elbe för en rejäl fika och tårtbit, Schwarzwälder Kirschtorte. Det är stora tårtbitar här!

Vi tittar snabbt på skyltfönstret till en butik som säljer Meissen-porslin, det värlsberömda porslinet som tillverkas i staden Meissen en bit nordväst om Dresden. En handmålad vas för 599 euro. Nej, på tok för dyrt och funkar nog inte i tågluffar-packning!

Den återuppståndna kyrkan

Naturligtvis besöker vi Frauenkirche, Vårfrukyrkan eller på franska Notre Dame. Förstörd vid bombningarna i andra världskrigets slutskede, en ruinhög under östtyska tiden och sen återuppförd och återinvigd 2005. Återuppbyggnaden skedde efter insamlingar där väldigt många engagerade sig. Många vill att den återuppståndna kyrkan ska ses som en maning till fred. Utanför kyrkan hänger orden från Matteus-evangeliet att ”Saliga är de som skapar frid”, på tyska och engelska.

Bombningarna av Dresden 1945

När vi går runt i den återuppbyggda gamla stan, när vi ser varuhus och shoppinggallerior på huvudgatan från järnvägsstationen, ja då är det svårt att föreställa sig att Dresden bombades till nästan total förstörelse i februari 1945.

På turistbyrån nära Frauenkirche löser vi biljett till vad som kallas en panometer-föreställning om bombningarna. I entrén ingår bussresa ca 15 minuter genom förorts- och villaområden till en gammal glasklocka.

Inne i glasklocka finns först en utställning och sen en enorm panoramabild, som återskapar förstörelsen av Dresden. Vi får gå upp i ett torn i mitten för att runt om oss se förödelse, ruiner, rök och bränder.

Hela ”Panometer Dresden 1945” är ett försök att ge en balanserad bild. I den inledande utställningen visas med konkreta exempel från Dresden hur nazisterna förföljde och använde våld mot oliktänkande, mot judar och andra som på något vis var emot mot den nazistiska politiken. Sen hur det nazistiska Tyskland startade andra världskriget, agerade med fruktansvärd hänsynslöshet och använde urskillningslös flygbombning mot polska och brittiska städer. Sedan i februari 1945 brittiskt och amerikanskt flyg som under en natt släppte bomber och brandbomber över Dresden. Det beräknas att 25 000 människor dödades.

Som avslutning kan man se en film med några som var med och byggde upp Dresden igen efter 1945.

Efter en stark utställning, som ger både fakta och känslor, så tar vi bussen tillbaka till centrum, och sen ett av regionaltågen tillbaka till Leipzig.

Rolf och Ulrik

Förklaringar till ledtrådar:

+Här svingade kräftmånaden med stor kraft sitt slott. Kräftmånaden  = augusti med stor kraft syftar August den starke, svingade sitt slott = namn på slottet Zwingern

+Guillou låter sina norrmän starta här, och med klädsel utan ett s- plus förkortning för Colorados flygplats är vi framme. I Jan Gulillous romanserie om 1900-talet får huvudpersonerna från Norge sin ingenjörsutbildning i Dresden i början av seklet, klädsel = dress utan ett -s = dres, plus förkortningen för flygplatsen i Denver, Colorado, USA  = DEN, alltså Dres-den

Tågluffande med Interrail har en egen avdelning med en affisch från 1970-talet och vad som kallas en typisk Interrail-ryggsäck.

Enorm modelljärnväg

Mest bekant på transportmuséet är den stora modelljärnvägen. Leksaks- och modelljärnvägsfirman Fleischmann har haft sitt säte här i Nürnberg och firman har sponsrat det hela.

Rolf hade Fleischmann som modelljärnväg som pojke, och han är extra entusiastisk över det han får se här. Kolla videon, och se mer av modellbanan.

Kejsarborg och svenskt försvarstorn

Nürnberg övervakas av kejsarborgen. Från tidig medeltid och framåt hölls här riksmöten med kejsaren och alla tyska furstar. Uppifrån borgen har man en fin överblick över staden.

Två svenskar på Schwedenhof

Vi kommer in på det som kallas Schwedenhof/Sverige-borggården och det finns också ett Schwedenbastei/Sverige-torn. Förklaringen till namnet hänger ihop med att under 30-åriga kriget ryckte Gustav II Adolf och svenska trupper fram mot staden. I Nürnberg var de flesta protestanter, men borgen hölls av kejsartrogna trupper. Utanför staden besegrade de kejsartrogna Gustav Adolf som drog sig tillbaka. Sverige-namnet har nog med detta att göra, säger personalen. Hursomhelst, nu var vi två svenskar som intog Schwedenhof.

Germanistiskt nationalmuseum

Vi tittar in på det stora nationalmuséet, Germanistische Nationalmuseum. Vi söker rätt på stadens son Albrecht Dürer och hans porträtt av modern Barbara, målat kring 1490. Albrecht Dürers födelsehus är museum, och där finns en samling kopior av hans verk.

Hitlers partidagar och propaganda

Nürnbergs rika historia som kejsarstad och dess medeltida stadskärna gjorde att nazisterna använde staden för sina rikspartidagar. Nürnberg var en lämplig kuliss till det enorma fält med kongresshall, marschfält och tribuner som byggdes upp på 1930-talet.

Vi tar spårvagn ut till det som nu kallas Dokumentationszentrum Reichparteitagsgelände. Där finns en bra utställning som ger bakgrunden till hur partidagarna växte fram och hur de fungerade som enorma propagandaföreställningar för nazisterna och Hitler.

Som nästan alltid i Tyskland presenteras utställningar och muséer förutom på tyska också på engelska och andra språk.

Intressant är hur nazisterna använde den senaste tekniken för sina syften. Tidiga tv-sändningar skedde direkt till ”tv-stugor” i större tyska städer, och där kunde åskådare samlas och se vad som hände i Nürnberg. Störst genomslag fick Leni Riefenstahls film Viljans triumf, produktionen av den filmen hade fått osedvanliga resurser.

Tribunen finns kvar på det stora Zeppelinarfältet där uppåt 200 000 människor kunde tåga in vid partidagarna.

Vi går ut på tribunen där Hitler stod och talade till massorna nedanför. Vi tänker båda att så enormt oöverskådligt är det ändå inte. Det är stort, men propagandafilmerna har skickligt överdrivit och förstärkt.

Det mesta av kringliggande område har återgått till att vara grön- och strövområde. På en del av området framför talartribunen har en trafikskola körövningarna. Växter och blommor tar över på åskådarläktarna. Hur mycket av byggnaderna från de nazistiska partidagarna som ska bevaras är frågan. Det finns skäl till att tyska språket har ett eget ord ”Vergangenheitsbewältigung” för hur man ska hantera det förgångna.

Staden har sin egen bratwurst

Mat hör oftast till resandets glädjeämnen. Här i Nürnberg ska man förstås prova deras egen bratwurst. Vi svenskar tänker kanske på kraftiga, tjocka korvar när vi hör Bratwurst. Men Nürnberger bratwurst är små delikata korvar med kryddig smak. På klassiska Rösleins vid rådhustorget får vi en tenntallrik med 6 korvar, och antingen surkål eller potatissallad. Stark senap och pepparrot är möjliga tillbehör, mörkt bröd och gärna öl.

Rolf och Ulrik

Men vi har tur, det anslutande ICE-tåget i Lüneburg väntar in oss. Eftersom vi är hungriga kastar vi oss direkt till den tomma restaurangvagnen. Det smakar bra med den enkla focaccia som snabbt kommer på bordet.

Schwerin en småstad med 95 000 invånare

I Schwerin bor vi centralt i en lägenhet inrymd i ett gammalt militärlasarett, en bra utgångspunkt för promenader i staden.

Schwerin med 95 000 invånare är en förhållandevis liten stad jämfört med de storstäder vi besökt tidigare. Staden är huvudstad i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, en av Tysklands minsta och fattigaste regioner. Det var en del av Östtyskland eller DDR, och det är förbundskansler Angela Merkels hemmaregion. I Schwerin finns nu delstatsparlament och delstatsregering.

Smala gränder – slapp bomber

Schwerin blev inte bombat under andra världskriget och slapp den förstörelse som många andra tyska städer utsattes för. De senaste 30 åren efter kommunismens fall har centrum och de flesta gamla byggnader rustats upp. Korsvirkeshus och gränder finns kvar.

Slottet furstligt skrytbygge

Det stora slottet dominerar stadsbilden och är ett givet besöksmål.  Det ligger omgivet av vatten på en ö i Schweriner See.  Det är byggt på 1800-talet, och slottet motsvarar de föreställningar man har som barn hur slott ska se ut, eller hur Disneys tecknade serier brukar visa slott. Samtidigt är slottet en tydlig symbol för att det länge var furstefamiljen och de adliga storgodsägarna som dominerade i det lantliga Mecklenburg.

Tyskland var fram till första världskrigets slut uppdelat i små furstendömen under den tyske kejsaren i Berlin. Mecklenburg tillhörde de äldsta furstesläktena och på 1800-talet slog storhertigarna av Mecklenburg på stort och lät renovera och bygga ut slottet till ett riktigt skrytbygge.  Dåtidens främste arkitekt F.A. Stüler, som också ritade Nationalmuseum i Stockholm, slutförde ombyggnaden här i Schwerin och ansvarade bl.a. för utformningen av tronsalen.

När man ser 1800-talets alla stilblandningar är det lätt att tycka att det är för mycket av allt. Stockholms slott och den gustavianska stilen får något sparsmakat och elegant över sig. Men det var till de tyska furstehoven svenska kungligheter och adel reste på besök på 1800-talet, och det är intressant att här i Schwerin förstå vilka förebilder det var som hämtades hem till Sverige.

Tre kronors skapare kom härifrån

Andra delar av Mecklenburg-Vorpommern har ännu starkare historiska band till Sverige. Men här i Schwerin finns minnena av Albrekt av Mecklenburg på 1300-talet. Han var både storhertig här och kung i Sverige, och hans pampiga porträtt målat på 1800-talet finns förstås i slottet i Schwerin.

Albrekt var kung under en snårig tid i Sverige, och hans bestående insats är väl att han införde Tre kronor som symbol för kungariket Sverige.  På tavlan i slottet ser vi de tre kronorna som en del av Albrekts vapensköld.

På väg att bli världsarv

Runt slottet finns trädgård och fina promenadvägar utmed sjön. Det finns möjlighet för båtutflykter på det som är en av Tysklands största insjöar, eller man kan ge sig ut på cykelturer i de gröna omgivningarna. Mittemot slottet ligger teaterhus och konstmuseum, också de byggda på 1800-talet. Helheten med slottet och omgivningarna är något som Schwerin nu försöker att få upp på FN:s och UNESCO:s världsarvslista.

Konst som skapade provinsens självbild

På det statliga konstmuséet i Schwerin finns massor med verk av flamländska och holländska målare, det visar var furstehusen på 1600- och 1700-talen köpte sina samlingar.

Intressant är en specialutställning med Carl Malchin, en konstnär som verkade under slutet av 1800-talet. Hans landskapsbilder från kust och åkrar, stadsvyer och lantbruksskildringar ”skapade bilden av Mecklenburg” enligt utställningen. Bilden på potatisupptagning här är ett exempel.

Konsthögskolestudenter har gjort en spännande digital version av konstnärens verk. Över väggarna börjar människor och djur på tavlorna att röra på sig. Ett grepp som verkar vara populärt att använda på många äldre konstnärers målningar.

Fisk på matsedeln

Schwerin ligger i norra Tyskland nära Östersjökusten. På torget finns ett stånd som säljer friterad fisk i bröd, som man får äta på stående fot.

Efter korv, schnitzlar och sauerbraten provar vi gärna något med fisk. På ”Lukas Fisch und mehr” hittar vi det vi söker. Pilgrimsmusslor heter på tyska Jakobsmuscheln, Jakobsmusslor, eftersom pilgrimerna till Jakobs grav i Spanien skulle föra med sig ett musselskal som tecken på att de genomfört vandringen. Vi behöver inte ge oss ut på så lång vandring, utan vi får musslorna med friterad zucchini som förrätt. Sen torsk under kryddtäcke med savoykål och potatis och pumpagratäng. Friskt vin från Rheinhessen därtill.

Vi är nöjda med vårt matval, och vi vandrar tillbaka till boendet genom Schwerins gränder.

Rolf och Ulrik

Båttur till Heikendorf och Laboe

På östra sidan om Kielfjorden ligger grönområden och badstränder som är populära utflyktsmål för Kiel-borna, och även som tillfällig besökare är det värt att göra denna utflykt. Man kan ta buss 100 till Laboe, eller ännu bättre pendelbåten till Laboe. Laboe uttalas med ö på slutet, som Labö. Pendelbåtarna eller Förderfähren går från en brygga nedanför centralstationen, Kiel Hauptbahnhof.

Från båten och utifrån vattnet får man en bra överblick av staden Kiel, hamnarna, de stora skeppsvarven, marinfartyg och inloppet till Kielkanalen.

Till Laboe tar det nästan en timme att passera de olika bryggorna som ska angöras på rutten. I Laboe finns strandpromenader, restauranger i mängd och de typiska strandkorgarna för den som vill sola eller kanske bada. Korgarna kan hyras om man vill sitta skyddad för vinden.

Marinens minnesmärke 

Vi promenerar en dryg kilometer ut till Ubåt 995 och Marinens minnesmärke. Marinens 85 meter höga minnesmärke i rött tegel invigdes under nazisttiden på 1930-talet, och det var från början minnesmärke för de tyska marinsoldater som dog i första världskriget. Numera är det förändrat till en minnesplats ”för alla som dött till havs från alla nationer”. Det ska mana till ”fredlig sjöfart på fria hav”.

U-båt från andra världskriget

Vi väljer att bara titta på marinminnesmärket från utsidan, och istället går vi in i den u-båt som ligger på stranden alldeles intill.

Den tyska U-båt 995 byggdes 1943, och den hade Narvik som bas och angrep därifrån allierade fartygskonvojer med förnödenheter till Sovjetunionen. Den tyska u-båtskrigföringen var omfattande, och i informationen vid u-båten anges att 30 000 tyska u-båtssoldater dog under andra världskriget och att tiotusentals på den allierade sidan dog under ubåtskriget.

Nu kan man gå ombord på u-båten och begrunda hur det såg ut för tyska u-båtsbesättningar. Kanske också tänka på den tyska filmen U-båten, eller Das Boot, från början av 1980-talet, och den tv-serien som gjorts på senare år.

Ska mana till fred och försoning

Vid krigsslutet 1945 beslagtogs u-båten av den norska marinen, och under tio år användes u-båten av den norska marinen. 1965 återlämnades u-båten till Västtyskland. Båda länderna var ju då medlemmar och allierade i Nato. U-båten skulle enligt norska önskemål vara ett tecken på försoning och ställas upp på ett värdigt sätt som en maning till fred och förståelse mellan folk.

Rödsspätta – så klart

När det blir dags för mat är rödspätta – Scholle – det självklara valet. En panerad rödspättafilé med ljummen potatissallad, extra grönsallad och öl. Antalet yrkesfiskare minskar utmed den tyska kusten, och bristen på torsk och sill gör att fisket begränsats. Men rödspätta finns, och den smakar mycket bra.

Restaurangen Fisch Küche vid hamnen och färjeläget verkar till en början kaotisk. Det är en lång kö för att beställa mat och dryck, men sen kommer maten rätt snabbt. Dock bara betalning med kontanter, inga kort funkar.

Födelsedagsfest med vännerna

I närbelägna Heikendorf i en villa med blomstrande trädgård bor våra vänner Gitti och Falk. Vi får vara med och fira brodern Peters födelsedag, tillsammans med barn och barnbarn.

Efter hembakad plommonkaka gör vi som många andra och går en sväng utmed den fina strandpromenaden i kvällssolen. Vi ser Stenas färja och kryssningsfartygen som går genom Kielfjorden ut mot öppet hav.

Det blir hemlagad soppa, gryta med svamp och kött och Rote Grütze till efterrätt.  Det senare en klassisk fruktkräm med hallon, vinbär, plommon eller vad för bär man har till hands. Sen plockar Axel fram gitarren, och det sjungs på både tyska och svenska. En härlig familj, som från sin tid i DDR kan berätta mycket om hemliga polisen Stasis övervakning och kontroll, men hur de ändå kunde bevara sin värdighet.

Svensk-tysk konst

Nästa dag inne i Kiel upptäcker vi att det pågår en stor utställning på Kunsthalle med verk av Lotte Laserstein. Det är härligt att kulturliv och aktiviteter är så många i Tyskland, överallt går det att hitta något intressant.

Lotte Laserstein tvingades av nazisterna att fly från Tyskland eftersom hon delvis hade judisk familjebakgrund, och hon blev flykting i Sverige från 1937. Hon målade ofta kvinnor som aktiva och självständiga personer. I Sverige kom Fredrik Sjöberg för ett par år sen med  en intressanta boken ”Ge upp idag – imorgon kan det vara för sent” som bidrog till att Lotte Laserstein uppmärksammades mer. Tyvärr förbjudet ta egna bilder på utställningen, så vi får nöja oss med katalogens självporträtt.

Gudstjänster också kultur

Gudstjänster är också kultur, och vi besöker Nikolaikyrkan vid torget i stadens gamla centrum. De protestantiska gudstjänsterna känner man igen från Svenska kyrkan, språket och gudstjänstordningen är i mycket detsamma.

Men här blir det en speciell gudstjänst med en kör från den judiska kulturföreningen i Kiel. Predikan är ett samtal med en representant från en av stadens synagogor om likheter och skillnader mellan judendom och kristendom. Efter nazisterna fanns få judar kvar i Kiel, men med invandring från fd Sovjetunionen efter 1990 har antalet medlemmar i de judiska församlingarna ökat.

Vi kan sammanfatta våra dagar i Kiel med att här finns många möjligheter till upptäckter och upplevelser, både i staden och utmed stränderna och på Kielfjorden.

Rolf och Ulrik

Bekvämare – Om man vill

På vårt tågluffande 70-tal var det ofta vi tog nattåg och sov i sittvagn eller enkla liggvagnar för att spara hotellpengar. Men nu har vi rest med dagtåg för att vara utvilade och ha det bekvämare. Genom att vara bokade i 1 klass fick vi bättre utrymme på ibland överfulla tåg. Dessutom service som gratistidningar och servering vid våra sittplatser om vi inte ville gå till restaurang- eller bistrovagnen.

På regionaltåg har vi inte behövt platsbokning, och även om det varit en hel del folk har det alltid funnits sittplats.

Internet funkar oftast bra på de stora IC- och ICE-tågen.

Ryggsäcken från 70-talets tågluffande har ersatts av rullväska, och skjortor och en del annat lämnade vi in till tvätt under resan.

Resandet blir också bekvämare när man inte behöver resa när det är högsäsong för turister och som mest fullpackat på tåg och turistmål. När man inte är styrd av skollov och semestrar så kan man som vi gjorde nu resa under en lugnare tid under hösten.

Hotell – Centrala lägen

Till skillnad från vandrarhem och övernattning på tåg under ungdomsårens tågluffande så har vi nu bott bra i centrala lägen. Vi har provat både hotell och lägenhetsboenden. Det är bekvämt att ha boendet inom 10-15 minuters promenad från stationen när man anländer till en ny stad.

Lägenhetshotell, som har lite mindre service och inte ständigt bemannad reception, kan vara bra alternativ. Men när vi i Nürnberg provade att ha delad toalett och dusch ute i korridoren, så tyckte vi att det blev lite väl ungdomligt och ville nog ändå ha tillgång till egen toa och dusch.

Evenemang i massor

Tyskland är fullt av evenemang, teatrar, konserter, muséer och sport på hög nivå. Nästan vad det än gäller för specialintresse så har Tyskland något att erbjuda. Och det är inte bara i de största städerna som Berlin, Hamburg och München det händer saker. Teatrar, musikaler, konserter och muséer finns runtom.

Tänk på att även om resmålet är ett annat land, så kan det vara både intressant och skönt att stanna till någonstans i Tyskland och få lite nya erfarenheter och upplevelser på vägen.

Det mesta går att hitta hemifrån Sverige om man letar på nätet, och biljetter går att köpa från Sverige.  En skillnad under vår resa var att ett par ställen krävde att man hade biljetten utskriven på papper, det räckte inte att ha biljetten i telefonen. Sen var det en teater som enligt uppgifterna på nätet krävde biljett utskriven på papper, men i praktiken dög det med biljett i telefonen.

Kontanter är kung

I Tyskland kan man inte utgå från att man kan betala med kreditkort. Särskilt på mindre restauranger, kaféer och butiker är det kontant betalning med sedlar och mynt som gäller.

Användningen av kort-betalning ökar i Tyskland, men man kan inte vara säker på att det går att betala med våra kreditkort.

Engelska funkar också

Vi tar oss fram på tyska. Men det går också bra att ta sig fram på engelska i Tyskland. Ofta vill tyskar visa att de är serviceinriktade och kan engelska. De går ofta spontant över till engelska när de möter en utlänning. Särskilt på hotell och restauranger brukar det inte vara någon svårighet att prata engelska. Restaurangmenyer finns för det mesta på engelska. Utrop i högtalarna på de större ICE-tågen sker både på tyska och engelska. Muséerna har informationsskyltar på både tyska och engelska, som hos Gropius-Bau i Berlin på utställningen om 30 år efter murens fall.

Sen är det ju roligt om man kan lite tyska, och tveka inte att pröva att använda tyskan. De flesta uppskattar att man gör ett försök och är lyhörda och toleranta för att allt inte alltid blir rätt ordval eller grammatik.

Så hoppa på tåget, och ha en givande och spännande tågluffarresa, i Tyskland eller i fler länder!

Rolf och Ulrik